Den oinvigde konnoterar säkerligen ovanstående nuffror till ålder. Och visst fan hade det här inlägget kunna handla om åldersnoja och bölande om det nalkande 30-talet. Men ICKE!
Det här inlägget handlar om det kanske roligaste som finns - Snooker.
För en tid sedan trodde jag att jag aldrig skulle ta mig över 30 strecket på ett break i snooker. 26 hade tangerats ett antal gånger men tekniken, fokuseringen och kunnandet fanns inte där. Tills i förrgår, apparantly. Trodde faktiskt inte att jag hade "det" i mig. Gjorde helt sonika en 30 serie, osannolikt nöjd blev jag av det. En stund senare gick, som det verkade, alla bollar i oavsett hur jag siktade eller stötte - resultatet blev ett 48 break. Sjuuuukt nöjd. Bara 2 poäng ifrån det halvmagiska halv-centuriet som i våras sattes upp som mål för året. Trodde så sent som 40 minuter innan (det som numer kommer att refereras till:) den klassiska 48:an inte att jag skulle vara i närheten.
Det sorgliga i det hela är ju att jag efter att ha presterat det här nästan osannolika direkt, och då menar jag direkt, började snegla och sukta efter något mer, något bättre, något högre. 50 serien var ju så nära...
Varför i helvete ska det vara så här hela jävla tiden? Man kan aldrig vara nöjd? Jag skyller som alla vet, alltid allting på dagens kapitalistiska samhälle. Kan vara en väl enkel undanflykt att skylla på något som är så stort att jag inte kan göra något åt det. Enkelt också för att jag själv slipper analysera mitt jag. Tvi vale.
- - -
Såg en hemsk dokumentär häromdagen också. China Blue. Kan rekommenderas. I den får man se hur den vidrigaste formen av kapitalism blandas upp och mixas med den vidrigaste formen av kommunism. Mitt i allt det hittar man ett gäng tjejer i 14-17 års åldern som bara vill göra rätt för sig och inte vanhedra sina familjer. Man blir gråtfärdig och samtidigt så förbannad att man vill slå sönder något.
För att fritt citera en filmrecensent (som jag glömt namnet på) som ångrade sitt betyg på den vansinnigt otäcka filmen Irreversible: "Om en film berör en så mycket måste den vara bra..."
lördag, december 02, 2006
onsdag, november 01, 2006
Vatten på min kvarn
Voi voi. SÄPO wants me. I just know it...
Fick sig ett brev från försvarsmakten. Goddammit, va fan vill dem en avdankad och numer jävligt korpulent miliskock??
Jo, det här vill dom:
(Vilt saxat, men från ett riktigt brev, jag svär)
"/.../
2004 enades EU:s medlemsländer om att tillsammans utveckla sin snabbinsatsförmåga. Det ska ske genom enheter beredda för omedelbara insatser. Den svenskledda snabbinsatsstyrkan, Nordic Battlegroup [ehh, har dom spelat lite väl mycket Counter Strike eller nåt?!], får ett stort ansvar och ska delta i EU:s krishanteringsoperationer i den inledande, svåraste fasen.
/.../
Nordic Battlegroup är först på plats och först att ta itu med det kaos som området drabbats av. Du måste kunna klara dig under mycket knappa förhållanden under de första dagarna. Du måste kunna klara dig utan kockar, tvättmaskiner och färdiga baracker [lungan, jag har varit student bra länge nu...]. Du måste vara beredd på allt från humanitära insatser till väpnad strid [någonstans här dog mitt intresse kan jag säga].
/.../
Du är en av dem som efter genomförd värnplikt uppfyller de lämplighets och behörighetskrav den här styrkan kräver. Gå in på www.xxxxxxxxxx.nu/xxxxx. Där finner du mer information och möjlighet att söka. Vi behöver bra soldater [och så skickar ni såna här brev till mig?!]. Jag [hööööööööööögt uppsatt militär] hoppas du kan bli en av dem."
Shit määähn alltså. När skall den är häxjakten ta slut undrar ju jag?! I och för sig lär ju inte SÄPOS intresse för mig minskas i och med den här bloggen...helvette.
Fick sig ett brev från försvarsmakten. Goddammit, va fan vill dem en avdankad och numer jävligt korpulent miliskock??
Jo, det här vill dom:
(Vilt saxat, men från ett riktigt brev, jag svär)
"/.../
2004 enades EU:s medlemsländer om att tillsammans utveckla sin snabbinsatsförmåga. Det ska ske genom enheter beredda för omedelbara insatser. Den svenskledda snabbinsatsstyrkan, Nordic Battlegroup [ehh, har dom spelat lite väl mycket Counter Strike eller nåt?!], får ett stort ansvar och ska delta i EU:s krishanteringsoperationer i den inledande, svåraste fasen.
/.../
Nordic Battlegroup är först på plats och först att ta itu med det kaos som området drabbats av. Du måste kunna klara dig under mycket knappa förhållanden under de första dagarna. Du måste kunna klara dig utan kockar, tvättmaskiner och färdiga baracker [lungan, jag har varit student bra länge nu...]. Du måste vara beredd på allt från humanitära insatser till väpnad strid [någonstans här dog mitt intresse kan jag säga].
/.../
Du är en av dem som efter genomförd värnplikt uppfyller de lämplighets och behörighetskrav den här styrkan kräver. Gå in på www.xxxxxxxxxx.nu/xxxxx. Där finner du mer information och möjlighet att söka. Vi behöver bra soldater [och så skickar ni såna här brev till mig?!]. Jag [hööööööööööögt uppsatt militär] hoppas du kan bli en av dem."
Shit määähn alltså. När skall den är häxjakten ta slut undrar ju jag?! I och för sig lär ju inte SÄPOS intresse för mig minskas i och med den här bloggen...helvette.
lördag, oktober 21, 2006
Märkligare blir det knappt
Har under en ganska lång tid fått hem en tidning som heter 'Insats och Försvar' och innehåller artiklar om Svea rikes krigsföring eller liknande. Mitt namn står på baksidan precis som att jag är en prenumerant. Det hade ju faktiskt kunnat vara så att jag velat betala 200 pix per år för 6 nummer milisinfo. Så är dock inte fallet. Frågan är dock om jag har någon vän/ovän som villigt pyntar dessa riksdaler bara för att skoja till det lite eller om det helt sonika har blitt något fel i försvarsmaktens register? Jag har ingen aning men eftersom det inte verkar kosta något för mig så har jag heller inte brytt mig nämnvärt.
Tills idag. Ett sms förändrar rätt mycket faktiskt:
"Hej! Göteborgs garnison och polisen i Västra Götaland har utvecklat metoder som gör det möjligt för skyddsvakts utbildade medborgare att kunna hjälpa polisen om deras resurser inte räcker till, tex vid ett terrorhot. Är du intresserad av mer information? Tacksam för JA eller NEJ med ett vändande sms. Mvh X. Xxxxx Chef Nationella Skyddsstyrkorna Askim/Frölunda."
WTF lixom.
Var tvungen att surfa fram vad i h-vete detta handlade om. Det kunde ju vara så att värnplikten som kock på ING3 i rövhålet Boden i 7,5 månader nu börjat "betala av sig"?! Det visade sig dock vara en rekryteringsrajd från Hemvärnet.
Nu föll en polett (SAOL?!) ner. Fort som attan letade jag upp prenumerationsansvarige för Insats och Försvar och krävde en del svar samt en avslutning av prenumerationen (via mail förstås). Jag menar, shit, försvaret har ögonen på dig. Säkert "booked" som kommunist - vilket jag iofs inte hade haft något att invända mot - med en rajd från SÄPO att invänta.
Konspiratoriskt lagd? Jorå så att...
Hur som helst, jävligt skadat att jag så sent som för två dagar sedan "klagade" på att försvaret inte riktigt skulle behöva mig utifall det skulle bli krig i och med att jag "bara" var kock. Tji fick jag, så det stänkte om det. Dom headhuntar ju för tusan mig nu!!
Well, jag skickade iaf ett versalt nej till mobilnumret som skickade intresseförfrågan och hoppas nu att dialogen mellan mig och försvar/hemvärn ska upphöra.
Tänkte bara att detta skulle vara en kul läsning för "alla" trogna läsare. Heippa.
PS. Det luktar förresten en aning propaganda om bilden va?! DS.
Tills idag. Ett sms förändrar rätt mycket faktiskt:
"Hej! Göteborgs garnison och polisen i Västra Götaland har utvecklat metoder som gör det möjligt för skyddsvakts utbildade medborgare att kunna hjälpa polisen om deras resurser inte räcker till, tex vid ett terrorhot. Är du intresserad av mer information? Tacksam för JA eller NEJ med ett vändande sms. Mvh X. Xxxxx Chef Nationella Skyddsstyrkorna Askim/Frölunda."
WTF lixom.
Var tvungen att surfa fram vad i h-vete detta handlade om. Det kunde ju vara så att värnplikten som kock på ING3 i rövhålet Boden i 7,5 månader nu börjat "betala av sig"?! Det visade sig dock vara en rekryteringsrajd från Hemvärnet.
Nu föll en polett (SAOL?!) ner. Fort som attan letade jag upp prenumerationsansvarige för Insats och Försvar och krävde en del svar samt en avslutning av prenumerationen (via mail förstås). Jag menar, shit, försvaret har ögonen på dig. Säkert "booked" som kommunist - vilket jag iofs inte hade haft något att invända mot - med en rajd från SÄPO att invänta.
Konspiratoriskt lagd? Jorå så att...
Hur som helst, jävligt skadat att jag så sent som för två dagar sedan "klagade" på att försvaret inte riktigt skulle behöva mig utifall det skulle bli krig i och med att jag "bara" var kock. Tji fick jag, så det stänkte om det. Dom headhuntar ju för tusan mig nu!!
Well, jag skickade iaf ett versalt nej till mobilnumret som skickade intresseförfrågan och hoppas nu att dialogen mellan mig och försvar/hemvärn ska upphöra.
Tänkte bara att detta skulle vara en kul läsning för "alla" trogna läsare. Heippa.
PS. Det luktar förresten en aning propaganda om bilden va?! DS.
Maskerade musikanter
Daft Punk, Slipknot och till viss del även Gorillaz (det finska schlagerbandet tar jag dock inte med i den här uppräkningen) är ett antal maskerade band. Så vitt jag vet har aldrig Daft Punk framträtt omaskerade och likaså Slipknot. Gorillaz hade så vitt jag vet för avsikt att aldrig visa sig på annat sätt än som animerade varelser i musikvideorna.
Why? Eller, Why not?!
Jag är inte riktigt säker på den riktiga orsaken till mitt gillande av "maskerade" artister och band. Egentligen är det inte banden och deras musik som jag intresserar mig för nu, utan just maskeringsfenomenet. Tankarna har vuxit fram under de senaste dagarna, med start i en skoluppgift (med Daft Punk i bakgrunden) och som sedan kulminerade i och med The Knife´s livekonsert på Musikbyråns jubileum. Knivarna hade på sig jävligt balla masker.
En anledning kan vara att banden i och med valet att INTE outa sina fejs är mer ärliga och äkta än andra outade artister och band. Jag hoppas att valet grundas på någon sorts tanke om att det är musiken som ska tala och inte utseendet på pajasarna bakom instrumenten och mikrofonerna. Det är nog den teorin som gör att jag tilltalas av maskeringen. Att det skulle bero på någon form av politiskt statement. En annan teori är förstås att maskeringen är ett ytterst beräknat val av något ärkesvin i skivbolagstoppen för att deras version av bomullsplockare ska sticka ut ur
mängden och på så vis dra in mer cash än icke-maskerade. I ärlighetens namn låter nog det som det mest rimliga i sammanhanget. Allt måste ju förstås mynna ut i just cash och bling.
Men förstå vad soft för de maskerade banden som trots hyffsade framgångar world-wide kan gå på gator och torg utan att få ett gäng fjortonåriga ungjävlar löpandes och skrikandes efter sig. De maskerade kan tjacka en latte och tjöta bäst dom vill utan att bli igenkända. De kan säkerligen pissa på allmän plats och kladda på garderobiärer utan att det för den skull måste bli helsidor på tabloiderna. De kan säkert snorta koks från allmänna toaletters äckliga lock utan att någon hobbypaparazzi dyrkar upp dörren och tar några tokpixliga bilder med sin Sony Ericsson K700i med 1,2 megapixel kamera för att sedan skicka till 71717. Kort sagt, de maskerade får i min drömvärld det bästa ur två världar. Anonymitet när de vill vara sig själva för en stund och celebritet när de kliver upp på scenen. De är så att säga det där lilla garagebandet som repar och repar och repar - för att det är så förbannat kul att spela Creedencecovers och dricka punkbärs med polarna. Skapandet och musicerandet är målet i sig självt.
I min drömvärld hade alla musiker varit maskerade. Eller rättare sagt, i min drömvärld hade musiker och andra celebriteter inte behövt bekymra sig om sitt privatliv för i den världen hade man inte hängt upp sig på vilka förbannade kläder Lena Ph hade på sig vid sitt senaste uppträdande. Man hade heller inte ens betalat kattbajs för Robinsonvinnarens åsikt om fotbolls-VM eller Valet. I mitt (för de allra flesta sjuka) utopia hade inte sånt här uppfyllt något nyhetsvärdekriterium. I mitt utopia drar Slipknot grabbarna/tjejerna på sig sina kukmasker när de på lördagen äntrar scenen och på måndagen drar de på sig blåstället för att montera backspeglar på MACK-lastbilar. Daft Punk medlemmarna hoppar i rymddräkter eller dylikt på giggen men till vardags hoppar de på cykeln för att dela ut post till Svenne Banan och Joe Schmo.
I min värld är det förbannat stor skillnad på hobby och yrke, det ena skall icke beblandas med det andra.
Jag är inte riktigt säker på den riktiga orsaken till mitt gillande av "maskerade" artister och band. Egentligen är det inte banden och deras musik som jag intresserar mig för nu, utan just maskeringsfenomenet. Tankarna har vuxit fram under de senaste dagarna, med start i en skoluppgift (med Daft Punk i bakgrunden) och som sedan kulminerade i och med The Knife´s livekonsert på Musikbyråns jubileum. Knivarna hade på sig jävligt balla masker.En anledning kan vara att banden i och med valet att INTE outa sina fejs är mer ärliga och äkta än andra outade artister och band. Jag hoppas att valet grundas på någon sorts tanke om att det är musiken som ska tala och inte utseendet på pajasarna bakom instrumenten och mikrofonerna. Det är nog den teorin som gör att jag tilltalas av maskeringen. Att det skulle bero på någon form av politiskt statement. En annan teori är förstås att maskeringen är ett ytterst beräknat val av något ärkesvin i skivbolagstoppen för att deras version av bomullsplockare ska sticka ut ur
mängden och på så vis dra in mer cash än icke-maskerade. I ärlighetens namn låter nog det som det mest rimliga i sammanhanget. Allt måste ju förstås mynna ut i just cash och bling.Men förstå vad soft för de maskerade banden som trots hyffsade framgångar world-wide kan gå på gator och torg utan att få ett gäng fjortonåriga ungjävlar löpandes och skrikandes efter sig. De maskerade kan tjacka en latte och tjöta bäst dom vill utan att bli igenkända. De kan säkerligen pissa på allmän plats och kladda på garderobiärer utan att det för den skull måste bli helsidor på tabloiderna. De kan säkert snorta koks från allmänna toaletters äckliga lock utan att någon hobbypaparazzi dyrkar upp dörren och tar några tokpixliga bilder med sin Sony Ericsson K700i med 1,2 megapixel kamera för att sedan skicka till 71717. Kort sagt, de maskerade får i min drömvärld det bästa ur två världar. Anonymitet när de vill vara sig själva för en stund och celebritet när de kliver upp på scenen. De är så att säga det där lilla garagebandet som repar och repar och repar - för att det är så förbannat kul att spela Creedencecovers och dricka punkbärs med polarna. Skapandet och musicerandet är målet i sig självt.
I min drömvärld hade alla musiker varit maskerade. Eller rättare sagt, i min drömvärld hade musiker och andra celebriteter inte behövt bekymra sig om sitt privatliv för i den världen hade man inte hängt upp sig på vilka förbannade kläder Lena Ph hade på sig vid sitt senaste uppträdande. Man hade heller inte ens betalat kattbajs för Robinsonvinnarens åsikt om fotbolls-VM eller Valet. I mitt (för de allra flesta sjuka) utopia hade inte sånt här uppfyllt något nyhetsvärdekriterium. I mitt utopia drar Slipknot grabbarna/tjejerna på sig sina kukmasker när de på lördagen äntrar scenen och på måndagen drar de på sig blåstället för att montera backspeglar på MACK-lastbilar. Daft Punk medlemmarna hoppar i rymddräkter eller dylikt på giggen men till vardags hoppar de på cykeln för att dela ut post till Svenne Banan och Joe Schmo.I min värld är det förbannat stor skillnad på hobby och yrke, det ena skall icke beblandas med det andra.
söndag, oktober 15, 2006
Crew Cut Nostalgia
OBS!! Mannen/pöjken på bilden har inget med något att göra. Hans frisyr har dock det...
Mannen som gav Crew Cutten ett fejs i Växjö råkade vara på TV alldeles nyss. He var ett av dem där nya barnprogrammen som jag aldrig sett och det lilla jag nu såg var jävligt irriterande. Stackars barn.
Well, mannen som gick under namnet Owe gjorde dock ingen besviken och var precis som man kommer ihåg honom. Frisyren satt som ett smäck som vanligt. Det kan vara det man mest kommer ihåg honom för. Ett stycke svår Crew Cut på 2000-talet. Stort.
Kan vara så att jag är avundsjuk på att han faktiskt har hår. Troligtvis. Kul, men samtidigt synd, att han "slösar" bort det med en CC.
lördag, oktober 14, 2006
1 down
Nu börjar mediefrukten av alliansvinsten falla ner från träden. "Drevet" har varit igång ett tag och nu avgick den där schteeekaren som "inte hade råd" att betala vita löner till sina sla...oj, förlåt - pigor. Rätt eller fel att hon avgick? I don't know.
Med stor sannolikhet kommer nu "drevet" riktas mot hon, den där andra licenssmitaren ("Va, jag idrottsminister?? Det har ingen sagt..."). Säkert kommer hon också att avgå inom en inte allt för avlägsen framtid. Dock inte den här veckan för det skulle inte se snyggt ut för den "enade alliansen". Det är "min" teori.
Hur mycket jag än gottar mig i alliansens misär kan jag inte låta bli att ifrågasätta varför det är just två kvinnor som råkar mest illa ut i blaskorna.
Det kan vara så att just dom två har dom smutsigaste bykarna (det betvivlar jag dock å det grövsta). Det kan vara så att just dom två haft dom sämsta rådgivarna. Det kan också vara så att det är just dom två som har minst politisk erfarenhet.
Tråkigt och orättvist. Dom som känner mig tillräckligt väl vet att jag hatar orättvisor. Orättvisor som de här hoppas jag innerligt att mina vänners (Thyni och Dahnnjel) döttrar ska slippa, och alla andra tjejer också förstås.
- - -
De som känner mig tillräckligt väl vet också att "drevets" framfart var en av de få positiva saker jag trodde att valresultatet skulle medföra. Kul att mediestudierna gett något i alla fall. Int så avancerad analys man behöver göra i och för sig: journalisterna är till störst del röda och journalisternas och mediernas (fjärde?!) roll är trots allt att granska makthavare. Summa summarum, alliansen skulle få ett litet helvete och det har dom hittills fått och den stormen lär inte bedarra på en sisådär fyra år. Politiska- och samhällsbevakande journalister har troligtvis och förhoppningsvis samlat på sig smutsiga och elaka rykten och faktum under de senaste årtiondena som de nu kan publicera med förevändningen att personerna nu är makthavare. Ibland är det skönt att vara underdog. Under tiden sitter - förhoppningsvis - de röda i sina stugor och mobiliserar.
- - -
Det här var det mest seriösa inlägg jag gjort. Tror jag. Well, de mycket få som läser min skit får helt enkelt stå ut med det. Heippa!!
Med stor sannolikhet kommer nu "drevet" riktas mot hon, den där andra licenssmitaren ("Va, jag idrottsminister?? Det har ingen sagt..."). Säkert kommer hon också att avgå inom en inte allt för avlägsen framtid. Dock inte den här veckan för det skulle inte se snyggt ut för den "enade alliansen". Det är "min" teori.
Hur mycket jag än gottar mig i alliansens misär kan jag inte låta bli att ifrågasätta varför det är just två kvinnor som råkar mest illa ut i blaskorna.
Det kan vara så att just dom två har dom smutsigaste bykarna (det betvivlar jag dock å det grövsta). Det kan vara så att just dom två haft dom sämsta rådgivarna. Det kan också vara så att det är just dom två som har minst politisk erfarenhet.
Tråkigt och orättvist. Dom som känner mig tillräckligt väl vet att jag hatar orättvisor. Orättvisor som de här hoppas jag innerligt att mina vänners (Thyni och Dahnnjel) döttrar ska slippa, och alla andra tjejer också förstås.
- - -
De som känner mig tillräckligt väl vet också att "drevets" framfart var en av de få positiva saker jag trodde att valresultatet skulle medföra. Kul att mediestudierna gett något i alla fall. Int så avancerad analys man behöver göra i och för sig: journalisterna är till störst del röda och journalisternas och mediernas (fjärde?!) roll är trots allt att granska makthavare. Summa summarum, alliansen skulle få ett litet helvete och det har dom hittills fått och den stormen lär inte bedarra på en sisådär fyra år. Politiska- och samhällsbevakande journalister har troligtvis och förhoppningsvis samlat på sig smutsiga och elaka rykten och faktum under de senaste årtiondena som de nu kan publicera med förevändningen att personerna nu är makthavare. Ibland är det skönt att vara underdog. Under tiden sitter - förhoppningsvis - de röda i sina stugor och mobiliserar.
- - -
Det här var det mest seriösa inlägg jag gjort. Tror jag. Well, de mycket få som läser min skit får helt enkelt stå ut med det. Heippa!!
söndag, oktober 08, 2006
När lite är mycket och nästan efterlängtat
Så kan man säga om man har det här x-trakneget i alla fall. Det är så lite att göra att t.o.m. jag blir rastlös. Well well. Det är ju sällan något ont inte för med sig något gott, vilket arbeidet gjorde idag.
Jag köpte som en pizza från Lilla Palace. Kebabpizza. 40 kr. 40 kr! 40 kr!!! Svenska kronor alltså. Läsken gick lös på 8 kronor. Gåbben bakom disken fick t.o.m. 2 pix i drix (hehe, rimma sig lite). Nåväl. Pizzan var liten men ovanligt fint upplagd med saker och ting i ordning. God var den också. Ett tips från mig är alltså att ni bör käka en pizza på Lilla Palace ifall ni råkar befinna er i gamlestaden och är hungriga.
- - -
Jag fick som VG på vetenskapsteorihemtentan. Smarrigare än pizzan kan jag lova. Som vanligt misstänkte jag det värsta men som tur var hade de som bedömde mitt alster en gnutta humor och tyckte det var rolig läsning. Göttans.
- - -
Nu äre metodpraktikan som gäller. (Kursen börjar inte förrns på måndag men jag läser lite i förväg bara för att...) Är det bara jag som tycker att också den boken är rolig eller? Kan vara så att jag verkligen är den ende eller så äre som så att jag intalar mig själv detta...hur som helst så hoppas jag att det leder till godkända betyg i slutändan.
- - -
NHL-säsongen är igång. Boston började med en förnedrande torsk mot Florida Apelsinian Pantertanters med 8-3. Andra matchen gick lite bättre med en 3-2 vinst mot Schampoo Bay. Z har visst gjort 4 assist på två matcher. Z som i Zdeno Chara alltså. Int den svenske Z:a.
- - -
Var med i HCP-tävling i onsdags. Gick som förra gången. 2 vinster och 2 torskar. Vann i alla fall mot tjejen som slog ut mig förra gången, vilket var kul men ofantligt turligt. Sen åkte jag ut mot en som till slut var i finalen. Kul värre. Framöver lär det bli fler tävlingar. Speciellt nu när jag har ett x-trakneg som förser min pluska med cash. Göttans!!
- - -
Pooltävling i "Olskrokens biljardhall" snart eller?
Jag köpte som en pizza från Lilla Palace. Kebabpizza. 40 kr. 40 kr! 40 kr!!! Svenska kronor alltså. Läsken gick lös på 8 kronor. Gåbben bakom disken fick t.o.m. 2 pix i drix (hehe, rimma sig lite). Nåväl. Pizzan var liten men ovanligt fint upplagd med saker och ting i ordning. God var den också. Ett tips från mig är alltså att ni bör käka en pizza på Lilla Palace ifall ni råkar befinna er i gamlestaden och är hungriga.
- - -
Jag fick som VG på vetenskapsteorihemtentan. Smarrigare än pizzan kan jag lova. Som vanligt misstänkte jag det värsta men som tur var hade de som bedömde mitt alster en gnutta humor och tyckte det var rolig läsning. Göttans.
- - -
Nu äre metodpraktikan som gäller. (Kursen börjar inte förrns på måndag men jag läser lite i förväg bara för att...) Är det bara jag som tycker att också den boken är rolig eller? Kan vara så att jag verkligen är den ende eller så äre som så att jag intalar mig själv detta...hur som helst så hoppas jag att det leder till godkända betyg i slutändan.
- - -
NHL-säsongen är igång. Boston började med en förnedrande torsk mot Florida Apelsinian Pantertanters med 8-3. Andra matchen gick lite bättre med en 3-2 vinst mot Schampoo Bay. Z har visst gjort 4 assist på två matcher. Z som i Zdeno Chara alltså. Int den svenske Z:a.
- - -
Var med i HCP-tävling i onsdags. Gick som förra gången. 2 vinster och 2 torskar. Vann i alla fall mot tjejen som slog ut mig förra gången, vilket var kul men ofantligt turligt. Sen åkte jag ut mot en som till slut var i finalen. Kul värre. Framöver lär det bli fler tävlingar. Speciellt nu när jag har ett x-trakneg som förser min pluska med cash. Göttans!!
- - -
Pooltävling i "Olskrokens biljardhall" snart eller?
lördag, september 30, 2006
Pontus och amerikanerna
Sjöng och spelade om en viss Christopher Columbus. Men he int den Colum... som är intressant ur min synvinkel idag. Nej då, den jag åsyftar var lagens och förvirringens man. Lagens pga av sin tjänst som oljerocksbärande och cigarrrökande konstapel av okänd rang. Förvirrigens man pga att han alltid låtsades vara oerhört förvirrad men hade en, för krim-jim och hans kompisar, väl dold agenda som alltid slutade i kurran för de orättfärdiga. Well, egentligen har inte Mr. Columbo något att göra med detta inlägg heller det råkar bara vara så att jag igår var på ABC-kurs (Andning, Blödning [och numer] Cirkulation) med hans iranske tvillingbruscha. Jag tvivlar på att de vet om släktbandet. Denne iranske man var hur som helst den mest förvirrade människa jag stött på sen jag och en kompis besökte hans otroligt dementa mormor på äldreboendet i Pajala. Att snubben sedan råkade vara en exakt kopia av konstapel Columbo till utseendet gjorde inte själva mötet mindre roligt.
Frågan jag idag ställer mig är dock om iranske bruschan hade någon agenda som doldes av alla de förvirrade frågor han ställde. En framtida frågeklassiker kommer t.ex. vara den om hur man gör för att få bort kyckling- eller fiskben från halsen, vilket i alla andra sammanhang hade varit en relevant fråga, men här ställdes den i anslutning till en diskussion om hur man gör när något slagit lock för luftstrupen. Läraren sa då att ett fiskben i halsen knappast är dödligt men irriterande. Det var roligt.
Vad kan denne iranske Columbo varit ute efter och var han i så fall ute efter mig? Det är frågor jag aldrig kommer att få svar på, i alla fall inte i tillräckligt god tid för att kunna undvika kurran.
PS. Läraren hade en lustig röst. Rösten hade en för mig ny typ av anti-volym inbyggd. Munnen rörde sig men många gånger kom det inte något ljud ut. Kanske pratade han hund, vad vet jag. DS.
söndag, september 10, 2006
Stekigt värre i Kroatien
Kroaterna steker vidare
- - -
Vart visst en lill-öl med Chris-Ingmar och Cabdriver-Mike igår. He började som lugnt med grillbiff på någon uteservering. Ölen smakade oerhört gott och det var nästan så att en tår rullade ner för kinden av den välbekanta smaken. Naturligtvis slutade kvällen med konvulsioner och kräk-kaskader. Att man aldrig lär sig tolka tecknen som tyder på överladdning.
Hur som helst, det var jävligt roligt och Ish´s prissättning på bärsen är nog veckans absolut bästa grejj. Hade jag likt Dahnnjel velat recensera hade de fått maxbetyg för just det i alla fall.
15 kr/st kostade ölen. Svinbra i ett ekonomiskt och kortsiktigt perspektiv. Svindåligt i ett lite längre perspektiv och t.ex. ur Västtrafiks perspektiv. Huvvaligen.
Nåväl, allt ok idag trots lite bakfylla och jobb.
- - -
Vart visst en lill-öl med Chris-Ingmar och Cabdriver-Mike igår. He började som lugnt med grillbiff på någon uteservering. Ölen smakade oerhört gott och det var nästan så att en tår rullade ner för kinden av den välbekanta smaken. Naturligtvis slutade kvällen med konvulsioner och kräk-kaskader. Att man aldrig lär sig tolka tecknen som tyder på överladdning.
Hur som helst, det var jävligt roligt och Ish´s prissättning på bärsen är nog veckans absolut bästa grejj. Hade jag likt Dahnnjel velat recensera hade de fått maxbetyg för just det i alla fall.
15 kr/st kostade ölen. Svinbra i ett ekonomiskt och kortsiktigt perspektiv. Svindåligt i ett lite längre perspektiv och t.ex. ur Västtrafiks perspektiv. Huvvaligen.
Nåväl, allt ok idag trots lite bakfylla och jobb.
onsdag, september 06, 2006
Skottsalvor och träningsvärk
Nu så verkar jag kunna posta lite bloggish, he som bra att ha något att göra på det betungande jobbet.
Var hemma i Kiruna i nästan två veckor. Som behövligt kan jag säga. Hände inte så mkt. Inte direkt oväntat. Vi grabs körde i och för sig go-cart. Tråkigt att man fick träningsvärk av det också. Skönt att den höll i sig i nästan en vecka. Den du Dahnnjel. Jaja, man är mest otränad i svea rike. Inget att göra något åt. Eller jo det är det ju men jag orkar som inte.
Dahnnjel fixade jobb åt mig på en akademie som pysslar med balett. Grymt värt med pengar och extra j-a grymt med tanke på arbetsinsats kontra betalning. Efter första introduktionsmötet på det nya jobbet åkte jag vagn hem. Från det ruffiga gamlestadstorget till korsvägen för att hämta upp min käraste. När vi kom hem till "vår" hållplats var farbror haffa där med ficklamporna i högsta hugg. Det hade visst varit skottlossning på den vagn som mötte oss. När vi gick hemåt hörde vi också någon/några skjuta loss lite efter spårvagnslinjen. Vi intalade oss att det var nyårsraketer eller annat för att inte behöva springa (träningsvärksrädsla typ). Kul jul i Tynnered. Där händer alltid något - kan man ju försöka trösta sig med.
Skottsäker väst någon?
Nu har jag jobbat ett par dagar och har insett att jobbet är relativt händelselöst och internet tar upp en mkt stor del av arbetsdagen. He gör som inte så mkt bara man slipper påminnelser på räkningar och kronis som dörrknackare.
Skolan har också börjat. Jävlans smarrit med vetenskapsteori. Det är nu jag ska få svar på hur allt inom MKV är funtat. Perfekt. Eller perfekt å perfekt, det hade ju vart bra om man vetat det man kommer veta om några veckor för typ 1-2 månader sedan. Då hade jag inte behövt läsa c-kursen igen och kunnat söka riktiga jobb där arbesinsatsen kontra belöningen varit helt annorlunda. Förhoppningsvis. Men men, hade jag vunnit på lotto (trots att jag aldrig spelar så jävlar)...ja ni förstår resonemanget.
Nåväl. Har någon vägarna förbi gamlestaden i GBG så kan ni ju alltid titta in en sväng - he uppskattas!
Var hemma i Kiruna i nästan två veckor. Som behövligt kan jag säga. Hände inte så mkt. Inte direkt oväntat. Vi grabs körde i och för sig go-cart. Tråkigt att man fick träningsvärk av det också. Skönt att den höll i sig i nästan en vecka. Den du Dahnnjel. Jaja, man är mest otränad i svea rike. Inget att göra något åt. Eller jo det är det ju men jag orkar som inte.
Dahnnjel fixade jobb åt mig på en akademie som pysslar med balett. Grymt värt med pengar och extra j-a grymt med tanke på arbetsinsats kontra betalning. Efter första introduktionsmötet på det nya jobbet åkte jag vagn hem. Från det ruffiga gamlestadstorget till korsvägen för att hämta upp min käraste. När vi kom hem till "vår" hållplats var farbror haffa där med ficklamporna i högsta hugg. Det hade visst varit skottlossning på den vagn som mötte oss. När vi gick hemåt hörde vi också någon/några skjuta loss lite efter spårvagnslinjen. Vi intalade oss att det var nyårsraketer eller annat för att inte behöva springa (träningsvärksrädsla typ). Kul jul i Tynnered. Där händer alltid något - kan man ju försöka trösta sig med.
Skottsäker väst någon?
Nu har jag jobbat ett par dagar och har insett att jobbet är relativt händelselöst och internet tar upp en mkt stor del av arbetsdagen. He gör som inte så mkt bara man slipper påminnelser på räkningar och kronis som dörrknackare.
Skolan har också börjat. Jävlans smarrit med vetenskapsteori. Det är nu jag ska få svar på hur allt inom MKV är funtat. Perfekt. Eller perfekt å perfekt, det hade ju vart bra om man vetat det man kommer veta om några veckor för typ 1-2 månader sedan. Då hade jag inte behövt läsa c-kursen igen och kunnat söka riktiga jobb där arbesinsatsen kontra belöningen varit helt annorlunda. Förhoppningsvis. Men men, hade jag vunnit på lotto (trots att jag aldrig spelar så jävlar)...ja ni förstår resonemanget.
Nåväl. Har någon vägarna förbi gamlestaden i GBG så kan ni ju alltid titta in en sväng - he uppskattas!
tisdag, augusti 22, 2006
Det trodde jag då aldrig
Men nu har jag väl mer eller mindre skitit i det blå, gröna och det gula skåpet i och med ett sorts medgivande till en eventuell flytt till sthlm.
Men jaja, vad ska en göra när det inte finns några jobb för min bättre hälft - he bara å krypa till korset. Sthlm blir dock inte ngn långvarig lösning - om det nu blir en lösning överhuvudtaget, jag bor ju int där än - bara så man får in foten i branschen.
Hur som helst är det ju trots allt en c-kurs på en termin mellan mig och craptown. Alltid nåt.
Spelade biljard idag. Var sämre än när jag började spela för ganska exakt ett år sen. Upplyftande. Måste spela imorrn med för att se om jag verkligen tappat så mkt.
För att fortsätta på den här dagboksbloggen så kan jag nämna att min näsjävel håller på att vittra sönder. Det hade kunnat vara lite The Eagles-häftigt med kokain men icke. Det är Leif "Loket" Olsson sexigt med en salt förkylning och torr lappländsk luft. Wow. Jean Pierre Barda ansiktskräm löser bekymret åtminstone temporärt. Well, nu har jag tamejfan lättat hjärtat nog för ikväll.
Men jaja, vad ska en göra när det inte finns några jobb för min bättre hälft - he bara å krypa till korset. Sthlm blir dock inte ngn långvarig lösning - om det nu blir en lösning överhuvudtaget, jag bor ju int där än - bara så man får in foten i branschen.
Hur som helst är det ju trots allt en c-kurs på en termin mellan mig och craptown. Alltid nåt.
Spelade biljard idag. Var sämre än när jag började spela för ganska exakt ett år sen. Upplyftande. Måste spela imorrn med för att se om jag verkligen tappat så mkt.
För att fortsätta på den här dagboksbloggen så kan jag nämna att min näsjävel håller på att vittra sönder. Det hade kunnat vara lite The Eagles-häftigt med kokain men icke. Det är Leif "Loket" Olsson sexigt med en salt förkylning och torr lappländsk luft. Wow. Jean Pierre Barda ansiktskräm löser bekymret åtminstone temporärt. Well, nu har jag tamejfan lättat hjärtat nog för ikväll.
torsdag, augusti 10, 2006
Mitt i all friidrott
...blidde det visst ett riktigt tungt bakslag för min del.
C-uppsatsen som jag pysslat med hela sommaren i godan tro om slutmålet som var ett seminarium i Helltown, Småland den 21:a augusti gick i stöpet. Hade jag varit några kilo tyngre mellan öron och ögon så hade jag säkerligen förstått att uppsatsidéen hela tiden riktades mot en återvändsgränd. Skiten krackelerade, kan man säga. Svår misär alltså.
Well, eftersom jag numer bara har ett enda j-a mål med livet - att kirra uppsatshelvetet - så skickade jag iväg en mejlfråga till den alltid så snälla Johannison om det eventuellt fanns lediga platser på c-kursen nu i höst. Det fanns det visst och ett välkomstbrev är nu på väg.
Varje mynt har två sidor. Trist bara att den ena erbjöd en resa tillbaka i tiden på ungefär 2-3 år. Men vad gör man inte för att kunna titulera sig som filosofie kandidat i medie- och kommunikationsvetenskap? Tydligen det mesta inklusive Litteraturstudier a´ 5p, Vetenskapsteori a´ 5p samt Projektarbete a´5p. Sköne.
Nånå. JMG var ju trots allt platsen där jag fick tillbaka nåt sorts förtroende för den så kallade klassresan och möjligheterna att göra en sådan för en vanlig j-a lapplänning.
Jaja, nästa gång en blogg kommer upp kanske den är skriven i den där förbannade MKV-datasalen bland allt "pack". :-D Hur som helst får man ju då nöjet att följa nästa års IP-studenter på nära håll när dem ska göra den sista Komin-dagen ever och den stress det innebär. Ska bli skadeglatt iaf!
C-uppsatsen som jag pysslat med hela sommaren i godan tro om slutmålet som var ett seminarium i Helltown, Småland den 21:a augusti gick i stöpet. Hade jag varit några kilo tyngre mellan öron och ögon så hade jag säkerligen förstått att uppsatsidéen hela tiden riktades mot en återvändsgränd. Skiten krackelerade, kan man säga. Svår misär alltså.
Well, eftersom jag numer bara har ett enda j-a mål med livet - att kirra uppsatshelvetet - så skickade jag iväg en mejlfråga till den alltid så snälla Johannison om det eventuellt fanns lediga platser på c-kursen nu i höst. Det fanns det visst och ett välkomstbrev är nu på väg.
Varje mynt har två sidor. Trist bara att den ena erbjöd en resa tillbaka i tiden på ungefär 2-3 år. Men vad gör man inte för att kunna titulera sig som filosofie kandidat i medie- och kommunikationsvetenskap? Tydligen det mesta inklusive Litteraturstudier a´ 5p, Vetenskapsteori a´ 5p samt Projektarbete a´5p. Sköne.
Nånå. JMG var ju trots allt platsen där jag fick tillbaka nåt sorts förtroende för den så kallade klassresan och möjligheterna att göra en sådan för en vanlig j-a lapplänning.
Jaja, nästa gång en blogg kommer upp kanske den är skriven i den där förbannade MKV-datasalen bland allt "pack". :-D Hur som helst får man ju då nöjet att följa nästa års IP-studenter på nära håll när dem ska göra den sista Komin-dagen ever och den stress det innebär. Ska bli skadeglatt iaf!
onsdag, juli 19, 2006
Brokeback Mountain
Nästan en sån resa blev det för mig och my main man Björte. Fast utan det homosexuella sexet och utan cowboysar-livet på ett berg.
Det vi egentligen gjorde var att åka iväg en sväng. Jag visste från början inte ens vars vi skulle men efter första rondellen i tynnered luskade jag ut att det var till Norges Stockholm vi skulle. Oschlo för den som inte löste minigåtan.
Eftersom inte någon visste var vi skulle så blev det naturligtvis en liten på spåret tävling för min kära sambo. Jag fotade med mobilen och skickade kryptiska meddelanden utefter hela vägen. Hon knäckte svaret när vi redan hade varit i Oslo ett bra tag och Winnerbäck-ledtråden släpptes.
Ty vi lullade på Karl Johan(n). Vi var faktiskt också i slottsparken och knäckte pilsner. Folk tittade konstigt på oss. Antingen var det för att dem luktade till sig svenskefaen eller så är det typ dödsstraff för att dricka öl på allmän plats i Norway. Hur som helst var det iaf ingen som ofredade oss.
Well. Norge och Oslo alltså. Två riktigt sjuka saker upptäckte jag i vårt västra (och på vissa ställen vårt norra också) grannland.
1. När man inte ska gå över de bevakade övergångsställena så är det två röda gubbar och inte en som i svääähje. Funderade först på att det möjligtvis handlade om det ekonomiska att ha likadana lysen för pedestrianerna som för de motorburna men min elektrikervän menade att de inte var likadana. För övrigt så ändrade lamporna till grönt helt ljudlöst vilket gjorde att man ibland stod kvar så där fånigt länge - SVENSKEFAEN!! typ. Råkar någon sitta inne med en teori eller rentav svaret på detta så skäms inte för att skriva en kommentar!
2. En largepizza + hemkörning till hotellet skulle ha kostat (för vi köpte förstås inte det) 300 norska fula ihåliga enkronor. Fy satan att det alltså blir, typ, 353 snygga o-ihåliga svenska enkronor. Fatta själv hur sjukt det är!! Pizza i Norge motsvarar typ gåslever i Sverige. Kravattbärare lär ha olika kostvanor inom norden. jaja. Undra just va fan man äter när man är tokbakis i Norge? Möjligtvis Subway eftersom det sjukt nog var det billigaste vi hittade att fylla truten med. Då fattar kanske ni som inte varit i Norge och reflekterat över matpriserna hur innittihelivitti dyrt det är där. Ni bör dock ha ätit på Subway i Sverige för att haja jämförelsen. Men men.
En annan grejj. Jag tror att jag fick solsting också. Snacka otuff man känner sig då. Skallebank järnet och det perifera seendet försämrades med typ 50 %. Jag tål nog inte Norge. Eller, så beror det på bristen på solsken innan resan som mynnade ut i en dramatisk krock av bara solsken vilket kulminerade på en sorts betonggris (som var helt annan än dem som finns i Sverige för övrigt) vid schtooorbåten och den taxfreeshop som fanns där nedan. En vart som tvungen att köpa sån där mineralvatten för 22 salta ihåliga norska enkronor. Blir la typ 27 svenska. Återigen, det är förbannat dyrt i Norge. Norge är rätt ok ändå förutsatt att man har med sig sin sugardaddy (Björte) som snällt öppnar pluskan och flashar platinakortet. Hehe, neeee så var det inte riktigt, men nästan det var ett helt vanligt Svenskt jävla visakort som visst inte funkade i alla Norska ajtomater. Skräll, allt ska vara helt annorlunda i Norge.
Det vi egentligen gjorde var att åka iväg en sväng. Jag visste från början inte ens vars vi skulle men efter första rondellen i tynnered luskade jag ut att det var till Norges Stockholm vi skulle. Oschlo för den som inte löste minigåtan.
Eftersom inte någon visste var vi skulle så blev det naturligtvis en liten på spåret tävling för min kära sambo. Jag fotade med mobilen och skickade kryptiska meddelanden utefter hela vägen. Hon knäckte svaret när vi redan hade varit i Oslo ett bra tag och Winnerbäck-ledtråden släpptes.
Ty vi lullade på Karl Johan(n). Vi var faktiskt också i slottsparken och knäckte pilsner. Folk tittade konstigt på oss. Antingen var det för att dem luktade till sig svenskefaen eller så är det typ dödsstraff för att dricka öl på allmän plats i Norway. Hur som helst var det iaf ingen som ofredade oss.
Well. Norge och Oslo alltså. Två riktigt sjuka saker upptäckte jag i vårt västra (och på vissa ställen vårt norra också) grannland.
1. När man inte ska gå över de bevakade övergångsställena så är det två röda gubbar och inte en som i svääähje. Funderade först på att det möjligtvis handlade om det ekonomiska att ha likadana lysen för pedestrianerna som för de motorburna men min elektrikervän menade att de inte var likadana. För övrigt så ändrade lamporna till grönt helt ljudlöst vilket gjorde att man ibland stod kvar så där fånigt länge - SVENSKEFAEN!! typ. Råkar någon sitta inne med en teori eller rentav svaret på detta så skäms inte för att skriva en kommentar!
2. En largepizza + hemkörning till hotellet skulle ha kostat (för vi köpte förstås inte det) 300 norska fula ihåliga enkronor. Fy satan att det alltså blir, typ, 353 snygga o-ihåliga svenska enkronor. Fatta själv hur sjukt det är!! Pizza i Norge motsvarar typ gåslever i Sverige. Kravattbärare lär ha olika kostvanor inom norden. jaja. Undra just va fan man äter när man är tokbakis i Norge? Möjligtvis Subway eftersom det sjukt nog var det billigaste vi hittade att fylla truten med. Då fattar kanske ni som inte varit i Norge och reflekterat över matpriserna hur innittihelivitti dyrt det är där. Ni bör dock ha ätit på Subway i Sverige för att haja jämförelsen. Men men.
En annan grejj. Jag tror att jag fick solsting också. Snacka otuff man känner sig då. Skallebank järnet och det perifera seendet försämrades med typ 50 %. Jag tål nog inte Norge. Eller, så beror det på bristen på solsken innan resan som mynnade ut i en dramatisk krock av bara solsken vilket kulminerade på en sorts betonggris (som var helt annan än dem som finns i Sverige för övrigt) vid schtooorbåten och den taxfreeshop som fanns där nedan. En vart som tvungen att köpa sån där mineralvatten för 22 salta ihåliga norska enkronor. Blir la typ 27 svenska. Återigen, det är förbannat dyrt i Norge. Norge är rätt ok ändå förutsatt att man har med sig sin sugardaddy (Björte) som snällt öppnar pluskan och flashar platinakortet. Hehe, neeee så var det inte riktigt, men nästan det var ett helt vanligt Svenskt jävla visakort som visst inte funkade i alla Norska ajtomater. Skräll, allt ska vara helt annorlunda i Norge.
fredag, juni 02, 2006
Åtminstone inlämnat
Men det känns som att man lämnat ifrån sig en del av sig själv och sitt intellekt. Det värsta är ju förstås att någon annan ska bedöma detta, både examinatorer och opponenter, och alla kommentarer blir således ett litet angrepp mot en själv:
Ni kanske skulle ha gjort så här... = Du kanske borde sluta med ditt sätt att vara...
Det här tycker vi inte passar in... = Du kanske borde ge fan i akademiska studier...
Layouten är ganska tråkig... = Du är ful och din skallighet är horribel...
Tjaa, vad fan ska man göra?!
Det är bara att bryta i hop och komma igen. Skiten ska ju trots allt presenteras för uppdragsgivarna också. Kul jul att det är akademiker man ska presentera för.
Jaja, för er som inte fattar något om det här så har jag och kompanjonen lämnat in ett sorts projektarbete, typ som en B-uppsats.
Ni kanske skulle ha gjort så här... = Du kanske borde sluta med ditt sätt att vara...
Det här tycker vi inte passar in... = Du kanske borde ge fan i akademiska studier...
Layouten är ganska tråkig... = Du är ful och din skallighet är horribel...
Tjaa, vad fan ska man göra?!
Det är bara att bryta i hop och komma igen. Skiten ska ju trots allt presenteras för uppdragsgivarna också. Kul jul att det är akademiker man ska presentera för.
Jaja, för er som inte fattar något om det här så har jag och kompanjonen lämnat in ett sorts projektarbete, typ som en B-uppsats.
tisdag, maj 16, 2006
Söndagen
Nu behöver jag inte skämmas för att Göran klarat biffen men inte jag. Jag har nämligen lyckats göra ett spräng-leg i 9-ball. Förfarandet var som sådant att jag endast sprängde i sjuan men rensade sedan av hela bordet. En liten kilometerstolpe för en biljardspelare. Bollarna la sig förvisso rätt fördelaktigt men ändå. Jag misslyckades med dessängen från fyran så femman och sexan var tvungna att tersas i rätt snävt. Åttan låg i stort sett i ett hörnhål och nian låg nära pricken så de två sista var mest psykiskt svåra men egentligen enkla bollar.
Hur som helst är det skönt att äntligen kunna säga att man gjort ett sprängleg. Nu må jag börja kriga på årets mål i snooker: 50 i ett break. Helt omöjligt ska det inte vara men det krävs en del träning som vanligt. Milen har i och för sig lyckats fixa fram en borste till snookerbordet så nu kan man i alla fall få bordet hyffsat inför varje träningstillfälle.
...and now it´s snookertime!!
Hur som helst är det skönt att äntligen kunna säga att man gjort ett sprängleg. Nu må jag börja kriga på årets mål i snooker: 50 i ett break. Helt omöjligt ska det inte vara men det krävs en del träning som vanligt. Milen har i och för sig lyckats fixa fram en borste till snookerbordet så nu kan man i alla fall få bordet hyffsat inför varje träningstillfälle.
...and now it´s snookertime!!
torsdag, april 27, 2006
Dagen som vi alla väntat på
Nåja.
Jag ställde upp i en biljardturnering igår. Pyntade 100 bagis för tävlingen och 20 för ett handicapkort. 1+1=2. Det var alltså en handicap-turnering. Handicap i biljard kan jämföras med handicap i golf.
I turneringen spelades femma-nia (femman 1 poäng och nian 2 poäng i övrigt nineball regler) till 21. Högsta möjliga handicap för sämsta möjliga spelare är 16 poäng från början. Jag trodde att jag skulle hamna på 10-12. Men nej då, efter en kuppartad förhandling med ärkemongot (alla som hängt på biljardklubben vet vem som menas) inblandad hamnade jag helt sonika på 8. Va fan. Hur skulle jag handskas med det handicapet månntro?!
Well, i första matchen fick jag möta själva tävlingsledaren och således också en relativt rutinerad, men otränad 10-hcp:are. Efter en mycket nervös start och nervöst spel låg jag helt plötsligt under med 15-9 och motståndaren hade en given nia i hörfickan men snubben råkade få en överstöt och följde med nian ner i hålet med egon. Enligt reglerna skall då nian återplaceras på "pricken" och jag ska få handboll, men kutym i dessa sammanhang är att man då "skänker" nian, vilket han också gjorde. Jag har för mig att ställningen efter det lägget blev15-12 eller så. Efter mer nervöst spel från min sida och slarv från motståndaren tror jag minsann att vi kom till 17-17. Till slut så vann jag i alla fall min premiärmatch med 21-19 eller nåt sånt. Jävulskt skönt men så jäkla nervöst det var. Det trodde jag inte.
I och med vinsten hade jag hur som helst uppnått målet med turneringen som också var av karaktären "dubbelcup" - om det nu säger någon någonting - men det innebar i alla fall att jag vid två förluster skulle vara utslagen och vid minst en vinst skulle jag få spela minst tre matcher. Målet för dagen var också att få lira tre matcher. Tro´t eller ej men jag fick tamejtusan lira fyra matcher varav den sista var en kvartsfinal. De tidigare två matcherna var jämna och jag drog det längsta strået i en match och torskade i den andra. I kvarsfinalen mötte jag en tjej som föregående helg varit i Helsingborg och spelat SM. Hon hade handicap 3 och var också den första spelaren jag mötte denna dag med lägre handicap än vad jag hade. Skumt. Här åkte jag på patrull och torskade med 15-21 trots att nerverna lagt sig under späcklagrena som sig bör. Hon var helt enkelt för bra och hade nog också ytterligare växlar att lägga i vid behov.
Well. Turneringen var i sig en liten vinst för mig då jag trots allt vann två matcher och bemästrade mitt handicap hyffsat. Med mycket stor säkerhet kommer jag att spela fler liknande tävlingar. Måste bara spara ihop pengar till dem...
Jag ställde upp i en biljardturnering igår. Pyntade 100 bagis för tävlingen och 20 för ett handicapkort. 1+1=2. Det var alltså en handicap-turnering. Handicap i biljard kan jämföras med handicap i golf.
I turneringen spelades femma-nia (femman 1 poäng och nian 2 poäng i övrigt nineball regler) till 21. Högsta möjliga handicap för sämsta möjliga spelare är 16 poäng från början. Jag trodde att jag skulle hamna på 10-12. Men nej då, efter en kuppartad förhandling med ärkemongot (alla som hängt på biljardklubben vet vem som menas) inblandad hamnade jag helt sonika på 8. Va fan. Hur skulle jag handskas med det handicapet månntro?!
Well, i första matchen fick jag möta själva tävlingsledaren och således också en relativt rutinerad, men otränad 10-hcp:are. Efter en mycket nervös start och nervöst spel låg jag helt plötsligt under med 15-9 och motståndaren hade en given nia i hörfickan men snubben råkade få en överstöt och följde med nian ner i hålet med egon. Enligt reglerna skall då nian återplaceras på "pricken" och jag ska få handboll, men kutym i dessa sammanhang är att man då "skänker" nian, vilket han också gjorde. Jag har för mig att ställningen efter det lägget blev15-12 eller så. Efter mer nervöst spel från min sida och slarv från motståndaren tror jag minsann att vi kom till 17-17. Till slut så vann jag i alla fall min premiärmatch med 21-19 eller nåt sånt. Jävulskt skönt men så jäkla nervöst det var. Det trodde jag inte.
I och med vinsten hade jag hur som helst uppnått målet med turneringen som också var av karaktären "dubbelcup" - om det nu säger någon någonting - men det innebar i alla fall att jag vid två förluster skulle vara utslagen och vid minst en vinst skulle jag få spela minst tre matcher. Målet för dagen var också att få lira tre matcher. Tro´t eller ej men jag fick tamejtusan lira fyra matcher varav den sista var en kvartsfinal. De tidigare två matcherna var jämna och jag drog det längsta strået i en match och torskade i den andra. I kvarsfinalen mötte jag en tjej som föregående helg varit i Helsingborg och spelat SM. Hon hade handicap 3 och var också den första spelaren jag mötte denna dag med lägre handicap än vad jag hade. Skumt. Här åkte jag på patrull och torskade med 15-21 trots att nerverna lagt sig under späcklagrena som sig bör. Hon var helt enkelt för bra och hade nog också ytterligare växlar att lägga i vid behov.
Well. Turneringen var i sig en liten vinst för mig då jag trots allt vann två matcher och bemästrade mitt handicap hyffsat. Med mycket stor säkerhet kommer jag att spela fler liknande tävlingar. Måste bara spara ihop pengar till dem...
fredag, april 14, 2006
Efter regn kommer mer regn
Men sen kommer tamejfan solen. Det måste den göra.
I Boston Bruins fall består solskenets ljuva strålar och värme av en lite pojkvasker från Quebec. Patrice Bergeron heter han. Spolingen är född 1985, och är således inne på sitt 21:a levnadsår. I natt gjorde han sitt 30:e och 31:a mål för säsongen. I och med det 30:e målet är han den yngsta någonsin i Bruins historia att nå den "milstolpen". Rätt stort i och med att laget trots allt är ett Original six lag och börjar nå tresiffrigt vad gäller åldern.
Hur som helst. För de som håller sig någotsånär uppdaterade vad gäller NHL-hockey vet att mitt favoritlag har gjort allt annat än succé det här året och kämpar nu som bäst för att komma så långt ner som möjligt i tabellen och då få fördelen att drafta tidigt, helst först.
Innan säsongen satte igång hade ledningen för laget en briljant idé om att inte skriva kontrakt med så många spelare i tron om att pågående förhandlingar om ett lönetak skulle göra så att det fanns ett tokigt överflöd av duktiga spelare som man skulle kunna norpa åt sig och bygga ett slagkraftigt lag. Allt gick åt helvete. Lönetaket kom förvisso men därtill kom också en lönesänkning på typ 20-30 % för alla spelare vilket gjorde att de flesta lagen kunde behålla sina stjärnlirare och där stog Bruins med endast ett fåtal spelare kontrakterade.
Man hade i och för sig kvar grundstenar i lagbygget såsom Joe Thornton, Sergei Samsonov och Andrew Raycroft (de två senare som bägge förärats med en Calder Trophy som årets rookie, SS 1997 och AR 2004). Gud från Kungälv - Per Johan Axelsson - skrev på ett nytt kontrakt. Det såg trots missbedömningarna hyffsat ljust ut. En second-line-center vid namn Alexei Zhamnov lyckades man kontraktera plus några rutinerade rävar. Som supporter började man nästan tro på att laget byggdes för att vinna Stanley Cup. Det gjorde dem säkert också men lagen om all jävlighet hade man glömt att ha med i beräkningarna.
En efter en blev spelarna skadade. Zhamnov hann göra typ 10 poäng på 20 matcher innan den veka rysskroppen sa stopp för säsongen. Samsonov, eller glasryssen som han också kallas, var naturligtvis skadad lite från och till. Leetch, Boynton, Moran och även Axelsson fick också skador som gjorde att de missade matcher. Bruins har under säsongen alltså haft en hel jäkla massa skador på rätt så viktiga spelare. Laget förlorade massor av matcher och ledningen fick än fler briljanta idéer. De gjorde det otänkbara och tradade iväg Thornton mot tre stycken dussinlirare från San José. De tradade även iväg Samsonov mot en halvtaskig center och ett hyffsat löfte.
Det som en gång varit framtiden för Boston Bruins fanns helt plötsligt inte kvar. Bytt är bytt kommer aldrig mer tillbaka (vilket jag fortfarande har svårt att smälta).
Men i den här misären kliver en fjunig lite fransk-kanadensare fram och spelar som man önskar att de bortbytta stjärnlirarna kunnat göra men inte gjort. Han är en av de yngsta i truppen men bär laget på sina axlar. Han tacklas, assisterar mål, gör mål och speedskejtar.
Tips: Kolla in Bruins officiella site för en Bergeronsk förnedring av det äckligaste lagets kanske äckligaste back. That´s how hockey is supposed to be played.
Patrice draftades sent för att inget lags scouter trodde att han skulle kunna bli något. Han fick vara med på Bruins training camp - "för att se och lära inför framtiden" - men gjorde så stort intryck på tränarstaben att han fick kontrakt och plats i truppen. Han var en av få spelare som fick godkänt efter det senaste miserabla slutspelet. Mr. Bergeron är alltså en sån där framgångsaga som nästan bara finns på andra sidan pölen.
Patrice Bergeron är en Bruins-supporters ljuskägla i mörkret. Patrice kan vara den som till slut får Bruins att slå ut dem äckliga jävlarna från Montreal. Patrice kan vara den som till slut ser till att Stanleys buckla än en gång kommer till Boston. Patrice kan vara en av de som får äran att få sin tröja upphissad i taket på TD Banknorth Garden. Må nu för fan Orr, Neely, Bourque och andra högre väsen se till att han får vara kvar i Beantown.
I Boston Bruins fall består solskenets ljuva strålar och värme av en lite pojkvasker från Quebec. Patrice Bergeron heter han. Spolingen är född 1985, och är således inne på sitt 21:a levnadsår. I natt gjorde han sitt 30:e och 31:a mål för säsongen. I och med det 30:e målet är han den yngsta någonsin i Bruins historia att nå den "milstolpen". Rätt stort i och med att laget trots allt är ett Original six lag och börjar nå tresiffrigt vad gäller åldern.Hur som helst. För de som håller sig någotsånär uppdaterade vad gäller NHL-hockey vet att mitt favoritlag har gjort allt annat än succé det här året och kämpar nu som bäst för att komma så långt ner som möjligt i tabellen och då få fördelen att drafta tidigt, helst först.
Innan säsongen satte igång hade ledningen för laget en briljant idé om att inte skriva kontrakt med så många spelare i tron om att pågående förhandlingar om ett lönetak skulle göra så att det fanns ett tokigt överflöd av duktiga spelare som man skulle kunna norpa åt sig och bygga ett slagkraftigt lag. Allt gick åt helvete. Lönetaket kom förvisso men därtill kom också en lönesänkning på typ 20-30 % för alla spelare vilket gjorde att de flesta lagen kunde behålla sina stjärnlirare och där stog Bruins med endast ett fåtal spelare kontrakterade.
Man hade i och för sig kvar grundstenar i lagbygget såsom Joe Thornton, Sergei Samsonov och Andrew Raycroft (de två senare som bägge förärats med en Calder Trophy som årets rookie, SS 1997 och AR 2004). Gud från Kungälv - Per Johan Axelsson - skrev på ett nytt kontrakt. Det såg trots missbedömningarna hyffsat ljust ut. En second-line-center vid namn Alexei Zhamnov lyckades man kontraktera plus några rutinerade rävar. Som supporter började man nästan tro på att laget byggdes för att vinna Stanley Cup. Det gjorde dem säkert också men lagen om all jävlighet hade man glömt att ha med i beräkningarna.
En efter en blev spelarna skadade. Zhamnov hann göra typ 10 poäng på 20 matcher innan den veka rysskroppen sa stopp för säsongen. Samsonov, eller glasryssen som han också kallas, var naturligtvis skadad lite från och till. Leetch, Boynton, Moran och även Axelsson fick också skador som gjorde att de missade matcher. Bruins har under säsongen alltså haft en hel jäkla massa skador på rätt så viktiga spelare. Laget förlorade massor av matcher och ledningen fick än fler briljanta idéer. De gjorde det otänkbara och tradade iväg Thornton mot tre stycken dussinlirare från San José. De tradade även iväg Samsonov mot en halvtaskig center och ett hyffsat löfte.
Det som en gång varit framtiden för Boston Bruins fanns helt plötsligt inte kvar. Bytt är bytt kommer aldrig mer tillbaka (vilket jag fortfarande har svårt att smälta).
Men i den här misären kliver en fjunig lite fransk-kanadensare fram och spelar som man önskar att de bortbytta stjärnlirarna kunnat göra men inte gjort. Han är en av de yngsta i truppen men bär laget på sina axlar. Han tacklas, assisterar mål, gör mål och speedskejtar.
Tips: Kolla in Bruins officiella site för en Bergeronsk förnedring av det äckligaste lagets kanske äckligaste back. That´s how hockey is supposed to be played.
Patrice draftades sent för att inget lags scouter trodde att han skulle kunna bli något. Han fick vara med på Bruins training camp - "för att se och lära inför framtiden" - men gjorde så stort intryck på tränarstaben att han fick kontrakt och plats i truppen. Han var en av få spelare som fick godkänt efter det senaste miserabla slutspelet. Mr. Bergeron är alltså en sån där framgångsaga som nästan bara finns på andra sidan pölen.
Patrice Bergeron är en Bruins-supporters ljuskägla i mörkret. Patrice kan vara den som till slut får Bruins att slå ut dem äckliga jävlarna från Montreal. Patrice kan vara den som till slut ser till att Stanleys buckla än en gång kommer till Boston. Patrice kan vara en av de som får äran att få sin tröja upphissad i taket på TD Banknorth Garden. Må nu för fan Orr, Neely, Bourque och andra högre väsen se till att han får vara kvar i Beantown.
onsdag, april 12, 2006
Bror Henrik
Tur för honom att han inte hette Daniel.
Det hade blitt otäckt.
Bror Henrik var en gång en framgångsrik ekonomijournalist på GT (hrm) och sedan också på Reuters. Nu är han dominikanmunk (munk åtminstone).
Snubben har helt sonika avlagt löften till gud om att inte äga något och att absolut inte ta på sig själv eller på någon annan i sexuella syften. Jag nämnde något om Maslows behovstrappa igår och inser idag att jag är ett par ljusår ifrån steg 5 i jämförelse med Bror Henrik.
Munkjeveln hade i sitt tidigare liv som journalistslyngel med ekonomi som huvudintresse mest troligt en hel del cash på banken och en hel del prylar som han brukade flasha inför sina beundrande vänner och väninnor. Säkerligen ägnade de sig också åt att ta på varandra framför flatscreenskärmen.
Han hade, vad man skulle kunna kalla, allt. Han övergav det för något helt annat, något helt oväntat och något helt underbart. Tydligen. Han var nöjd, glad och tillfreds med sitt nya antionanistliv. Jag kan inte låta bli att bli imponerad att han vågade. Han vågade och han vann. Stort alltså.
Det här såg jag på nyheterna i morse. Töfft värre.
Alice in Chains - mitt gamla favvoband - är nu klart för Hultsfred. Ballt. Trodde aldrig jag skulle få chansen att se dem men det kommer jag med stor sannolikhet få göra nu i sommar. I och för sig har ju heroiniströsten Layne kastat sprutan och hoppat ner i en kista for good vilket decimerar bandets karisma och knarkarstatus. Jeje, hur som helst ska jag nu få se dem i alla fall.
Well, nu bör jag nog försöka ta tag i införskaffandet av en SPSS-bok. Sen jävlar blir det köra av.
Det hade blitt otäckt.
Bror Henrik var en gång en framgångsrik ekonomijournalist på GT (hrm) och sedan också på Reuters. Nu är han dominikanmunk (munk åtminstone).
Snubben har helt sonika avlagt löften till gud om att inte äga något och att absolut inte ta på sig själv eller på någon annan i sexuella syften. Jag nämnde något om Maslows behovstrappa igår och inser idag att jag är ett par ljusår ifrån steg 5 i jämförelse med Bror Henrik.
Munkjeveln hade i sitt tidigare liv som journalistslyngel med ekonomi som huvudintresse mest troligt en hel del cash på banken och en hel del prylar som han brukade flasha inför sina beundrande vänner och väninnor. Säkerligen ägnade de sig också åt att ta på varandra framför flatscreenskärmen.
Han hade, vad man skulle kunna kalla, allt. Han övergav det för något helt annat, något helt oväntat och något helt underbart. Tydligen. Han var nöjd, glad och tillfreds med sitt nya antionanistliv. Jag kan inte låta bli att bli imponerad att han vågade. Han vågade och han vann. Stort alltså.
Det här såg jag på nyheterna i morse. Töfft värre.
Alice in Chains - mitt gamla favvoband - är nu klart för Hultsfred. Ballt. Trodde aldrig jag skulle få chansen att se dem men det kommer jag med stor sannolikhet få göra nu i sommar. I och för sig har ju heroiniströsten Layne kastat sprutan och hoppat ner i en kista for good vilket decimerar bandets karisma och knarkarstatus. Jeje, hur som helst ska jag nu få se dem i alla fall.
Well, nu bör jag nog försöka ta tag i införskaffandet av en SPSS-bok. Sen jävlar blir det köra av.
tisdag, april 11, 2006
Efterlysning
Sökes: Lärobok för SPSS
Finnes: Två statistiksugna manliga studenter i Västra Götalandsregionen
Problemet med bristen på bokafan hade varit minimal vilken annan vecka som helst. Nu råkar det vara så att personen som sitter på bokresurserna är på påsksemester. Genom lite logik så förstår man rätt snabbt att bokafan måste hittas/stjälas/lånas från annat håll...
Fortsättning följer med stor sannolikhet. Korrelationen mellan variablerna 'SPSS-bok' och 'annat håll' pekar i alla fall på det.
Tihi...
(Ska SPSS användas så måste man tamejtusan börja prata statistikerlingo också)
Finnes: Två statistiksugna manliga studenter i Västra Götalandsregionen
Problemet med bristen på bokafan hade varit minimal vilken annan vecka som helst. Nu råkar det vara så att personen som sitter på bokresurserna är på påsksemester. Genom lite logik så förstår man rätt snabbt att bokafan måste hittas/stjälas/lånas från annat håll...
Fortsättning följer med stor sannolikhet. Korrelationen mellan variablerna 'SPSS-bok' och 'annat håll' pekar i alla fall på det.
Tihi...
(Ska SPSS användas så måste man tamejtusan börja prata statistikerlingo också)
Tiden går och jag tappar hår
Skönt att mejlkorrespondens går så jäkla snabbt
Jag och kompanjon Chris skickade iväg en synopsis (vad vi ämnar göra) till handledaren i torsdags med förhoppningar om kommentarer såsom: "ja, det där verkar som ett vettigt sätt att styra upp studien" och "vi kan ha en liten get-together på måndag eftermiddag". Men icke. Inte ens ett mejl som sa motsatsen. Well, handledaren har ju tydligen celldelat i helgen så det kan ju vara orsaken.
Vi skickade även ett mejl till en snubbe som har tillgång till en hel del rådata som vi tänkte använda till ovan nämnda studie. Det mejlet skickade vi i går. Inget svar där heller. Detta kan vi i och för sig skylla på påsken ty alla lärare måste ju vara lediga då, medan alla studenter skall studera då. Skönt att det passar så bra i hop så jäkla ofta.
För visso ska inte den här studien, och strategiförslaget som det skall utmynna i, inte vara färdig förrns i juni men ändå. Man vill ju i alla fall komma igång med skiten. Nu kan vi ju tamejtusan inte ens låna böcker på grund av att bibliotekets server ligger nere på obestämd tid. Kukens vrede. Allt går inte smärtfritt.
Jaja. När vi nu kan komma igång med studien som sådan tror jag det kommer att bli mycket intressant. Meningen är att vi ska utarbeta en sorts kommunikationsstrategi för att stärka JMG:s profil gentemot prospektiva sökanden. Kan bli hur kul som helst. Allvarligt. Först ska vi göra en B-uppsats (typ) om hur gymnasieelever och andra potentiella sökanden tänker och gör inför valen till högskola eller universitet. Utifrån den studiens resultat och analys skall vi sedan utarbeta strategin. Denna process blir mest troligt väldigt likt hur det sedan kommer att bli i den riktiga världen - arbetslivet. Analysera situationen och omvärlden för att sedan dra slutsatser och göra konkreta planer för framtida strategiskt kommunikationsarbete.
Jävulskt kul att få göra något som man förhoppningsvis ska jobba med i framtiden. Jävulskt kul att man också tycker att det är jävulskt kul.
Maslows behovstrappa steg 5 - here i come!!
Jag och kompanjon Chris skickade iväg en synopsis (vad vi ämnar göra) till handledaren i torsdags med förhoppningar om kommentarer såsom: "ja, det där verkar som ett vettigt sätt att styra upp studien" och "vi kan ha en liten get-together på måndag eftermiddag". Men icke. Inte ens ett mejl som sa motsatsen. Well, handledaren har ju tydligen celldelat i helgen så det kan ju vara orsaken.
Vi skickade även ett mejl till en snubbe som har tillgång till en hel del rådata som vi tänkte använda till ovan nämnda studie. Det mejlet skickade vi i går. Inget svar där heller. Detta kan vi i och för sig skylla på påsken ty alla lärare måste ju vara lediga då, medan alla studenter skall studera då. Skönt att det passar så bra i hop så jäkla ofta.
För visso ska inte den här studien, och strategiförslaget som det skall utmynna i, inte vara färdig förrns i juni men ändå. Man vill ju i alla fall komma igång med skiten. Nu kan vi ju tamejtusan inte ens låna böcker på grund av att bibliotekets server ligger nere på obestämd tid. Kukens vrede. Allt går inte smärtfritt.
Jaja. När vi nu kan komma igång med studien som sådan tror jag det kommer att bli mycket intressant. Meningen är att vi ska utarbeta en sorts kommunikationsstrategi för att stärka JMG:s profil gentemot prospektiva sökanden. Kan bli hur kul som helst. Allvarligt. Först ska vi göra en B-uppsats (typ) om hur gymnasieelever och andra potentiella sökanden tänker och gör inför valen till högskola eller universitet. Utifrån den studiens resultat och analys skall vi sedan utarbeta strategin. Denna process blir mest troligt väldigt likt hur det sedan kommer att bli i den riktiga världen - arbetslivet. Analysera situationen och omvärlden för att sedan dra slutsatser och göra konkreta planer för framtida strategiskt kommunikationsarbete.
Jävulskt kul att få göra något som man förhoppningsvis ska jobba med i framtiden. Jävulskt kul att man också tycker att det är jävulskt kul.
Maslows behovstrappa steg 5 - here i come!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
