måndag, februari 27, 2006

Lättnad

Vars fan ska man börja, kanske med att mina siarkonster lyckades till 50 %. PJ gjorde ju 2-1 målet i semin och neutraliserade väl Jagr lite grann i alla fall. Nog om semin, det är ju gamla nyheter.

Finalmatchen var enligt mitt tycke rätt tråkig. Trots att det var så jämt målmässigt infann sig inte den riktiga nerven. Jag var inte riktigt nervös någon gång faktiskt, inte ens de sista 90 sekundrarna, trot eller ej. Brist på nervösa svettningar kan i och för sig bero på en sorts förkylning som är i antågande.

Hur som helst, vi ska vara glada att vi överhuvudtaget gjorde något mål, de två första målen var tamejfan ren tur. Vi fick ju inga riktiga skott på mål eller lägen heller. Lidas mål går i och för sig inte att prata bort men med bara det målet hade det varit 2-1 till lillebror och en total tragedi och (åtminstone) en veckolång depression. Lyckligtvis blev det inte så och rättvisa skipades återigen - det är alltid så när vi slår dessa knivbärande "rakka-bakka-dakka" från öst.

Det som känns så jäkla speciellt är att slå just lillebror. Det är så jäkla gött att se vuxna finska män sitta på läktaren och gråta rakt ut. Detta gör dem enligt sägen inte ens när de blir fäder för första gången eller när någon närstående dör, de botar alltid sånt med brännvin och en gammal hederlig knivfajt. Jag vet dock inte om jag vågar kalla mina känslor gentemot finland för hat. Det är väl starkt - men ändå inte. Det är inte så att jag skulle vilja starta krig och utrota dem.

Z Baumann skulle säga; utan "de" finns inte "vi".

Jag har funderat på var alla dessa hatliknande känslor började, det kan vara så som J Tornberg pratade om i studion, att det närheten till suomi som gör det. Men bara närheten till suomi gör inte hela fisken, i så fall skulle ju Norge också vara föremål för denna känsla och dit är det ju faktiskt än närmare (15 mil mot ca. 30) från Kiruna. Det kan vara den där zigenartjejen som någon gång i mitten på 80-talet spottade mig i ansiktet, till synes helt utan anledning (vilket det med stor sannolikhet inte var). Det kan också bero på alla skrönor om svenskhatande finnar som florerar i svea rikes nordligaste stad; finnar som bor i sverige i typ 40 år utan att kunna ett ord på svenska, finnar som jobbar i sverige åker till finland i en svenskregistrerad bil under hockey-vm och inte får parkera på bästa kompisens gård osv osv. Svaret har jag faktiskt inte så här på rak arm, det måste nästan bero på en sorts naturlag - det bara ÄR så - i alla fall om man som jag är uppvuxen i nordligaste norden. Människor här i söder verkar inte riktigt förstå det här, vilket på sitt sätt är lite småtråkigt. I och för sig så spelar inte heller det någon roll nu när vi vann mot lejonen och snuvade dem på guldet.

Hade vi torskat hade jag inte kunnat glädja mig med resten av alla medaljer vi tog. OS hade varit helt menlöst. Nu är det inte så, nu är jag glad, nej, nu är jag skadeglad - några resor bättre!

fredag, februari 24, 2006

Sve vs. Tje

Jag sticker ut min skäggiga haka och tippar helt sonika 4 - 1 till Sverige...

PJ Axelsson gör det matchavgörande 2-1 målet och neutraliserar Jagr så att Mr. Mullet liknar en pojklagsspelare.

Mina tornedalska siarkonster avslutas härmed.

onsdag, februari 22, 2006

Valet mellan att lägga eller ligga

Vad höll tre kronor på med mot Slovakien? Tjaa om jag ska försöka bena ut det här så finns det väl två sidor av 3-kronorsmyntet.

Någon mailskribent (uppläst av Mr. Rippe i live-TV) antydde att hockeylaget bara "tog rygg" som en skidåkare. Det kan verka förkastligt att i sportsammanhang inte syssla med det som är själva grunden i sporten - att tävla för att vinna eller försvinna.

3-kr kanske har någon sorts tanke om att förlora för att sedan vinna, vilket kan vara helt rätt eller helt jäkla fel. Det får man ju se senare ikväll. Det underliga i hela den här B-Å.G soppan är väl att han sa det alla tänkt och förmodligen innerst inne velat. Han sa det i en TV-intervju. Självklart är det värdelöst om man ska se på det som PR-nisse. Men hur hade medieraset låtit utifall han rapat ur sig en klyscha som vanligt - "vi tar en match i taget, bollen är rund och allt kan hända" - och laget spelat precis lika energilöst som de gjorde igår? Det kan jag ju förstås inte svara på helt och korrekt men jag antar iaf att raset varit lägre och mindre smärtsamt för 3-kr och BÅG.

Nåväl, om nu BÅG råkar leda laget till att vinna OS-guld så kommer han personligen höjas till skyarna och kallas geni och internationell pga alla läxor han lärt sig i den långa och hårda coachskola som den Schweiziska ligan ändå är...hmm. Torskar 3-kr mot Schweiz så får han sparken och stämpeln som den sämst medietränade tränaren någonsin för att han sa sanningen.

Summa summarum.
Jag anser att BÅG gjorde rätt som påpekade det faktum att en förlust skulle leda till match mot Schweiz i kvarten. Det är ju helt jävla korrekt, sant och ändå det alla ändå tänkte. BÅG skulle i och för sig personligen tjänat mer på en sorts "spara-energi" linje istället för "torska-för-att-vinna" linje i sina uttalanden. Det jag har svårt att förstå är hur spelarna kunde spela så håglöst och sedan kunna hålla masken i intervjuerna efteråt och mena att dem "gjorde en bra match" och att de "självklart måste höja spelet till kvarten". Spelarna verkar således vara mer medietränade än BÅG är vilket iofs är förståeligt. Lirarna la sig till viss del men sa att de inte gjorde det. BÅG fällde några kommentarer som man kunde tolka till en betydelse som antydde att en läggning inte skulle vara så dåligt. Hade bara alla hållt masken, spelat av matchen och på bästa skådismanér menat att de gjorde så gott de kunnat så hade allt varit hur lugnt som helst och Mr Rippe hade kunnat sitta i studio-fåtöljen och bara fånle som vanligt.
Spelarna la sig säkerligen på hotellrummen och tog det soft igår kväll medan BÅG fick ligga med arslet i vädret medan en och annan Aftonblad- och Expresskuk fick passera hans tarmsystem. Snacka om att vinna eller förlora. BÅG kunde inte "talk the talk" men han får sannerligen "walk the walk".

lördag, februari 18, 2006

Damkronor

Svår gåshud igår eftermiddag när damkronorna lyckades straffa USA:s dito. Så jäkla gött var det! Skönt att damernas hockey också börjar få ordentliga kommentatorer och rejäl kritik när det behövs (Niklas Wikegård t.ex.). Det är viktigt för dem som lirar och för sporten som sådan, det blir mer professionellt.

Naturligtvis förstör ju Aftonbladet mycket genom att ge alla tjejer 5+ i någon sorts "bedömning". Det är ju precis det här som förstör allt. "duktiga, söta och fina tjejer...". Fuck that. Det tjänar ingen på. Alla tjejer var inte 5+ igår. Många var säkert det, men tamejfan inte alla.
Hur ofta ser man t.ex. att alla snubbar i ett lag får 5+ efter en hockeymatch? Hur ofta ser man en skivrecensent ge alla skivor av en viss artist 5+? Troligtvis aldrig. Det är inte professionellt bedömningsarbete ju!

Nä, hoppas att Wikegård och Tornberg fortsätter på den inslagna vägen och kommenterar sporten utefter dess förutsättningar och regler. Gnället om att "damerna inte får tackla" som, i alla fall jag hör alltför ofta på en viss biljardklubb och i andra sammanhang, hör inte hemma i etern eller i pappersformat. Vi har kommit längre i samhället och i sportens värld. Det verkar i alla fall som det när t o m Wikegård klarar att hålla sig från kvinnoförnedring.

- - - -
Längsta inlägget hittills, blir bättre och bättre på det här med bloggandet...

fredag, februari 17, 2006

Det börjar röra på sig

Två hela kommentarer, nästan oväntat. Kul kul. Precis som på den gamla goda Lunarstormtiden..

Jeje, det är ju OS nu, det borde väl nämnas iaf. Tre Kronor devalverade till max 1,5 kronor igår, helt värdelösa. Fast detta sänker ju förstås förväntningarna på nissarna på rören som nu kan spela sitt egna spel vilket innebär köttmur på blå och sarg-ut. Blir kul att se. Ehm.

torsdag, februari 16, 2006

Så kul var det

Bloggandet var precis så roligt som jag misstänkte, en vuxnare variant av dagboksskrivandet på Lunarstorm. Iofs kanske det blir lite roligare om någon skulle få för sig att kommentera de alster man publicerar. Jeje.

Nu så...

Happ, då har jag startat min nya bloggkarriär. Blir jag inte känd, rik och snygg av det här så får jag väl ta och söka in till Big Brother eller nåt annat nytt och fräscht medieformat.
Nä, troligtvis så blir det tamejfan ingenting av någonting som vanligt men man är ju tvungen att testa det här nya bloggandet som är så jävvla fresh och hypat över öronen.