Efter regn kommer mer regn

Men sen kommer tamejfan solen. Det måste den göra.

I Boston Bruins fall består solskenets ljuva strålar och värme av en lite pojkvasker från Quebec. Patrice Bergeron heter han. Spolingen är född 1985, och är således inne på sitt 21:a levnadsår. I natt gjorde han sitt 30:e och 31:a mål för säsongen. I och med det 30:e målet är han den yngsta någonsin i Bruins historia att nå den "milstolpen". Rätt stort i och med att laget trots allt är ett Original six lag och börjar nå tresiffrigt vad gäller åldern.

Hur som helst. För de som håller sig någotsånär uppdaterade vad gäller NHL-hockey vet att mitt favoritlag har gjort allt annat än succé det här året och kämpar nu som bäst för att komma så långt ner som möjligt i tabellen och då få fördelen att drafta tidigt, helst först.

Innan säsongen satte igång hade ledningen för laget en briljant idé om att inte skriva kontrakt med så många spelare i tron om att pågående förhandlingar om ett lönetak skulle göra så att det fanns ett tokigt överflöd av duktiga spelare som man skulle kunna norpa åt sig och bygga ett slagkraftigt lag. Allt gick åt helvete. Lönetaket kom förvisso men därtill kom också en lönesänkning på typ 20-30 % för alla spelare vilket gjorde att de flesta lagen kunde behålla sina stjärnlirare och där stog Bruins med endast ett fåtal spelare kontrakterade.

Man hade i och för sig kvar grundstenar i lagbygget såsom Joe Thornton, Sergei Samsonov och Andrew Raycroft (de två senare som bägge förärats med en Calder Trophy som årets rookie, SS 1997 och AR 2004). Gud från Kungälv - Per Johan Axelsson - skrev på ett nytt kontrakt. Det såg trots missbedömningarna hyffsat ljust ut. En second-line-center vid namn Alexei Zhamnov lyckades man kontraktera plus några rutinerade rävar. Som supporter började man nästan tro på att laget byggdes för att vinna Stanley Cup. Det gjorde dem säkert också men lagen om all jävlighet hade man glömt att ha med i beräkningarna.

En efter en blev spelarna skadade. Zhamnov hann göra typ 10 poäng på 20 matcher innan den veka rysskroppen sa stopp för säsongen. Samsonov, eller glasryssen som han också kallas, var naturligtvis skadad lite från och till. Leetch, Boynton, Moran och även Axelsson fick också skador som gjorde att de missade matcher. Bruins har under säsongen alltså haft en hel jäkla massa skador på rätt så viktiga spelare. Laget förlorade massor av matcher och ledningen fick än fler briljanta idéer. De gjorde det otänkbara och tradade iväg Thornton mot tre stycken dussinlirare från San José. De tradade även iväg Samsonov mot en halvtaskig center och ett hyffsat löfte.

Det som en gång varit framtiden för Boston Bruins fanns helt plötsligt inte kvar. Bytt är bytt kommer aldrig mer tillbaka (vilket jag fortfarande har svårt att smälta).

Men i den här misären kliver en fjunig lite fransk-kanadensare fram och spelar som man önskar att de bortbytta stjärnlirarna kunnat göra men inte gjort. Han är en av de yngsta i truppen men bär laget på sina axlar. Han tacklas, assisterar mål, gör mål och speedskejtar.

Tips: Kolla in Bruins officiella site för en Bergeronsk förnedring av det äckligaste lagets kanske äckligaste back. That´s how hockey is supposed to be played.

Patrice draftades sent för att inget lags scouter trodde att han skulle kunna bli något. Han fick vara med på Bruins training camp - "för att se och lära inför framtiden" - men gjorde så stort intryck på tränarstaben att han fick kontrakt och plats i truppen. Han var en av få spelare som fick godkänt efter det senaste miserabla slutspelet. Mr. Bergeron är alltså en sån där framgångsaga som nästan bara finns på andra sidan pölen.

Patrice Bergeron är en Bruins-supporters ljuskägla i mörkret. Patrice kan vara den som till slut får Bruins att slå ut dem äckliga jävlarna från Montreal. Patrice kan vara den som till slut ser till att Stanleys buckla än en gång kommer till Boston. Patrice kan vara en av de som får äran att få sin tröja upphissad i taket på TD Banknorth Garden. Må nu för fan Orr, Neely, Bourque och andra högre väsen se till att han får vara kvar i Beantown.