Mina trogna läsare läste för ett tag sedan om att jag aldrig åkt med de nya vagnarna. Som amen i kyrkan var det väl själva fan att vagnen jag åkte hem med den dagen var en ny vagn. Inte speciellt imponerad av den dock. Trodde den skulle vara rymlig och tyst. Icke. Den luktade ny men vad gör väl det när det är trångt?
Nyvagnsturen medförde dock (vill jag i alla fall inbilla mig) ett jobberbjudande from nowhere. Familjefadern Dahnnjel gave me an offer i couldnt refuse. Eller så var det väl inte riktigt men ett litet läge till ett mån-fre/7-4 kneg. Sweet. Ska bara knåpa ihop ett CV och skicka till någon snubbe, sen får vi se.
Tråkigt nog försvann ju mitt perfekta CV i den stora datorkraschen och den funkar inte än heller men någon kommer och hämtar den på måndag mellan 16-19 (je rajt) för att skeppa vidare den till reparationen. Skönt att man har ett "jobb" som är så lugnt att man kan knåpa ihop bloggar och jobbansökningar och få betalt för det.
fredag, februari 23, 2007
söndag, februari 18, 2007
Jante, Kapuscinski och bloggen
Såg nyss en dokumentär om journalisten och författaren Ryszard Kapuscinski. Under sitt journalistliv rapporterade han från i stort sett hela världen om allsorts krig och ett helt gäng revolutioner. I journalistiken fick han dock inte utlopp för sitt kreativa skrivande vilket gjorde att han samlade på sig en hel jäkla massa upplevelser och nyanser från alla världens hörn. Det blev till slut ett gäng böcker av det.
Han hade saker, viktiga saker, att berätta.
Vem fan är jag och vad i helvete rättfärdigar denna och troligtvis ungefär 97 % av alla andra bloggar? Vad har jag gjort och vad har jag upplevt? Vad har du gjort och vad har du upplevt?
I jämförelse - ingenting.
Härmed slår jag ett slag för jante - håll för fan käften om du inte har något av värde att förmedla. Vilket förstås gäller mig med.
Han hade saker, viktiga saker, att berätta.
Vem fan är jag och vad i helvete rättfärdigar denna och troligtvis ungefär 97 % av alla andra bloggar? Vad har jag gjort och vad har jag upplevt? Vad har du gjort och vad har du upplevt?
I jämförelse - ingenting.
Härmed slår jag ett slag för jante - håll för fan käften om du inte har något av värde att förmedla. Vilket förstås gäller mig med.
Efter plugget
Det var meningen att det här blogginlägget skulle handla om att jag inte fått åka med de nya spårvagnarna. Det spårade ur (ha ha ha...ehh) och blev något kvasipoetiskt stycke. Om ens det. Hur som helst, usch.
- - -
Känns lite som att livet springer en bi medan man väntar på att det ska komma igång. Man är för gammal och man är för ung. De nya vagnarna tycks alltid möta den vagn jag åker med. Jag är på väg åt fel håll vid fel tidpunkt med fel destination. Ur fas.*
Måste nog ta "fel" vagn vid en annan hållplats vid en annan tid för att bryta mönstret. Jobbansökningarna besvaras med två bokstäver istället för tre, snittbreaken på 8 växer till 25 och baletten byts ut mot...ja, något annat. Något relevant.
Kan det vara så enkelt? Troligtvis inte. En får kriga. Som vanligt. Börjar bli van. Kanske är det det som är "det"?! Vem fan vet.
En borde i och för sig vara rätt optimistisk i och med att det nu går så dåligt så borde det ju bli bättre. Utan att gnälla för mycket så ser jag inte hur det skulle kunna bli sämre, tillvaron är rätt stabil som den är, men rätt beige. En vet dock inte vad livet har i trollerihatten.
* Nej Jessica, du är inte en gammal spårvagn.
- - -
Övrigt:
- Inväntar typ 6-7 jobbansökningssvar.
- Har tillsammans med min uppsatskompanjon skickat iväg c-uppsatsen till en uppsatstävling.
- Nydatorn kraschade benet efter 1,5 månader "hårt arbete": HP, Microsoft, Brill-Börje Gates - Dra åt helvette med er allihopa!! Nästa dator blir en Mac. For sure.
- Börjar snart söka orelevanta jobb med avsikten att klättra inom företaget till en relevant tjänst.
- Lappsjukan börjar göra sig påmind igen.
- - -
Känns lite som att livet springer en bi medan man väntar på att det ska komma igång. Man är för gammal och man är för ung. De nya vagnarna tycks alltid möta den vagn jag åker med. Jag är på väg åt fel håll vid fel tidpunkt med fel destination. Ur fas.*
Måste nog ta "fel" vagn vid en annan hållplats vid en annan tid för att bryta mönstret. Jobbansökningarna besvaras med två bokstäver istället för tre, snittbreaken på 8 växer till 25 och baletten byts ut mot...ja, något annat. Något relevant.
Kan det vara så enkelt? Troligtvis inte. En får kriga. Som vanligt. Börjar bli van. Kanske är det det som är "det"?! Vem fan vet.
En borde i och för sig vara rätt optimistisk i och med att det nu går så dåligt så borde det ju bli bättre. Utan att gnälla för mycket så ser jag inte hur det skulle kunna bli sämre, tillvaron är rätt stabil som den är, men rätt beige. En vet dock inte vad livet har i trollerihatten.
* Nej Jessica, du är inte en gammal spårvagn.
- - -
Övrigt:
- Inväntar typ 6-7 jobbansökningssvar.
- Har tillsammans med min uppsatskompanjon skickat iväg c-uppsatsen till en uppsatstävling.
- Nydatorn kraschade benet efter 1,5 månader "hårt arbete": HP, Microsoft, Brill-Börje Gates - Dra åt helvette med er allihopa!! Nästa dator blir en Mac. For sure.
- Börjar snart söka orelevanta jobb med avsikten att klättra inom företaget till en relevant tjänst.
- Lappsjukan börjar göra sig påmind igen.
lördag, februari 10, 2007
Billigt alternativ
Det kostar 34 kr dosan att införskaffa vad som för läppen kan jämställas med Burberrydeo för näsan. En dosa Röda Lacket. 34 kr. Räcker ungerfär tre dagar (med ärtsnusar) vilket blir just över tio spänn per dag och cirka 300 bagis per månad.
Tyvärr har jag inte råd med det något mer. Den enda lyxen i mitt liv.
Tur som fan att grek/cyprioten på biljardklubben hade hittat ett ställe som sålde billigt snus billigt. En dosa 25 spänn - wohooo - tillbaka till priset innan skattehöjningen av äckelborgarna. En stock 119 spänn - WOOOOHOOOO - tillbaka till finnig överläpp, målbrott och "Luke Skywalker" i snushörnan på "Bolki". Så jävla fresh tänkte jag och småsprang lite, nä nu ljuger jag, jag orkar ju inte småspringa. Jag gick lagom fort från närmsta vagnhållplats till skumbutiken på 2:a lång och köpte en dosa Knox.
På en lapp vid disken: "Vill du ha kvitto säg till innan du betalar"
Hehe, nog fan förstår man att det är lite skumt då eller?!
Nåväl. Dosans design var rätt snygg, för att inte säga jäkligt snygg. Lite tråkigt bara med plastdosan istället för Gothias pappvariant, men va fan, det kan jag leva med. Snuset smakar rätt ok och är lite som General/Grov i konsistensen. So far so good.
Men;
Varför är jag småirriterad på gränsen till förbannad hela tiden?
Varför är jag sugen på snus/godis hela tiden?
Varför luktar cigarettrök så gott?
Jag tror de snåla gåbbarna (naturligtvis smålänningar med HK beläget på Sveriges baksida) bakom snuskatastrofen Skruf* snålar in på nikotinet i Knoxen. Thats why. Man får väl försöka trösta sig med att utsidan åtminstone är vacker, ungefär som när man äter ett äpple och hittar en halv mask i skruttet, eller som när den nyinköpta REV-maskinen** skär under första rutten.
Poäng? Sensmoral?
Fortsätt alltid att snusa. Sluta aldrig.
---
*Vilket egentligen förtjänar en recension/uthängning OCH som borde fått mig att förstå vart fan den här snusvägen skulle leda - rakt in i besvikelsens nybajsade A.
**Refererar härvid till en ny (design/utformning på en) skoter som folk, ungefär, söder om Skellefteå (a.k.a. schtaaan) inte vet ett skiiiiiiiiiiiiiiiiiiit om.
Tyvärr har jag inte råd med det något mer. Den enda lyxen i mitt liv.
Tur som fan att grek/cyprioten på biljardklubben hade hittat ett ställe som sålde billigt snus billigt. En dosa 25 spänn - wohooo - tillbaka till priset innan skattehöjningen av äckelborgarna. En stock 119 spänn - WOOOOHOOOO - tillbaka till finnig överläpp, målbrott och "Luke Skywalker" i snushörnan på "Bolki". Så jävla fresh tänkte jag och småsprang lite, nä nu ljuger jag, jag orkar ju inte småspringa. Jag gick lagom fort från närmsta vagnhållplats till skumbutiken på 2:a lång och köpte en dosa Knox.
På en lapp vid disken: "Vill du ha kvitto säg till innan du betalar"
Hehe, nog fan förstår man att det är lite skumt då eller?!
Nåväl. Dosans design var rätt snygg, för att inte säga jäkligt snygg. Lite tråkigt bara med plastdosan istället för Gothias pappvariant, men va fan, det kan jag leva med. Snuset smakar rätt ok och är lite som General/Grov i konsistensen. So far so good.
Men;
Varför är jag småirriterad på gränsen till förbannad hela tiden?
Varför är jag sugen på snus/godis hela tiden?
Varför luktar cigarettrök så gott?
Jag tror de snåla gåbbarna (naturligtvis smålänningar med HK beläget på Sveriges baksida) bakom snuskatastrofen Skruf* snålar in på nikotinet i Knoxen. Thats why. Man får väl försöka trösta sig med att utsidan åtminstone är vacker, ungefär som när man äter ett äpple och hittar en halv mask i skruttet, eller som när den nyinköpta REV-maskinen** skär under första rutten.
Poäng? Sensmoral?
Fortsätt alltid att snusa. Sluta aldrig.
---
*Vilket egentligen förtjänar en recension/uthängning OCH som borde fått mig att förstå vart fan den här snusvägen skulle leda - rakt in i besvikelsens nybajsade A.
**Refererar härvid till en ny (design/utformning på en) skoter som folk, ungefär, söder om Skellefteå (a.k.a. schtaaan) inte vet ett skiiiiiiiiiiiiiiiiiiit om.
lördag, februari 03, 2007
Lånade pengar
Ponera att man köper en lägenhet för typ 4,7 miljoner med bankens pengar. Tro's väl fan att bankjäveln vill ha tillbaka pengarna så småningom? Är det någon som tycker det är orimligt och förbannar sig över det? Inte så många i alla fall. Inte i relation till den där tre-bokstavs-kombon som lånar ut pengar till studenter.
Jag blir så jävla förbannad. Speciellt på sådana som t.ex. Alex S. på aftonblaskan som sitter och bölar om att dom han tagit lån av vill ha tillbaka sina pengar. Buhu buhu.
Om man lånar pengar ska man betala tillbaka dom (förutsatt att lånet inte tas av barn från föräldrar, då skrivs lånet i snön som bekant smälter och försvinner). Punkt.
Det gäller väl självfallet CSN-lånet också. Klart som fan att det svider när man utbildat sig i hundra år och inte får något jobb men ändå ska pröjsa. Men vad är egentligen alternativen till statliga studielån?
CSN är för mig frihet. Frihet att ha alla möjligheter i världen att bli vad fan du vill. Pappa/Mamma-betalar systemen som finns runtom i världen för högre studier innebär per definition att rika kan och fattiga får titta på - och det kanske är det som gör mig så förbannad.
- - -
En fundering som slog mig häromdagen på vagnen: Om man alltid går sin egen väg så går man ensam. Funderingen kom i samband med lyssning på Charta 77 och deras "Lilla Björn och lilla Tiger" som jag tycker har ett mysigt hemlängtanstema på något sätt.
Slutet av låten går som följer, rent textmässigt:
"Men nånstans måste dom tagit fel vid valet utav stig
för cirkeln som dom gick ja, den blev både stor och vid
och om man går i cirklar så hamnar man just där
där man en gång startat där man påbörjat sin färd
Så dom hittade sitt hus och dom hittade sin å
dom hittade sin bro där dom en gång börjat gå
Det här är Panama det är våra drömmars land
Vi har gått rätt länge men nu har vi kommit fram.
Men du, du kanske tycker att dom borde stannat kvar
och brukat det dom haft och att färden den var nys
Men tänk på vad dom missat människor och platser som dom sett
och inte fattat att dom ville ha en soffa utav plysch"
Jag blir så jävla förbannad. Speciellt på sådana som t.ex. Alex S. på aftonblaskan som sitter och bölar om att dom han tagit lån av vill ha tillbaka sina pengar. Buhu buhu.
Om man lånar pengar ska man betala tillbaka dom (förutsatt att lånet inte tas av barn från föräldrar, då skrivs lånet i snön som bekant smälter och försvinner). Punkt.
Det gäller väl självfallet CSN-lånet också. Klart som fan att det svider när man utbildat sig i hundra år och inte får något jobb men ändå ska pröjsa. Men vad är egentligen alternativen till statliga studielån?
CSN är för mig frihet. Frihet att ha alla möjligheter i världen att bli vad fan du vill. Pappa/Mamma-betalar systemen som finns runtom i världen för högre studier innebär per definition att rika kan och fattiga får titta på - och det kanske är det som gör mig så förbannad.
- - -
En fundering som slog mig häromdagen på vagnen: Om man alltid går sin egen väg så går man ensam. Funderingen kom i samband med lyssning på Charta 77 och deras "Lilla Björn och lilla Tiger" som jag tycker har ett mysigt hemlängtanstema på något sätt.
Slutet av låten går som följer, rent textmässigt:
"Men nånstans måste dom tagit fel vid valet utav stig
för cirkeln som dom gick ja, den blev både stor och vid
och om man går i cirklar så hamnar man just där
där man en gång startat där man påbörjat sin färd
Så dom hittade sitt hus och dom hittade sin å
dom hittade sin bro där dom en gång börjat gå
Det här är Panama det är våra drömmars land
Vi har gått rätt länge men nu har vi kommit fram.
Men du, du kanske tycker att dom borde stannat kvar
och brukat det dom haft och att färden den var nys
Men tänk på vad dom missat människor och platser som dom sett
och inte fattat att dom ville ha en soffa utav plysch"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
