Voi voi, att knega tär visst. På ryggen, på fritiden, på biljarden och på kärlekslivet. Nånå, inget att göra, bara kliva upp 04:40 och se glad ut traskandes till bussen innan P1 ens börjat sända.
Knega, knega, bära paket, knega, köra bil, luncha, knega...
Åka hemåt i rusningstrafiken för att komma hem en tolv timmar efter att man åkte. Hela tre timmar vaken "fritid" sedan sova klockan 21:00.
Gymma måndag och onsdag samt runda av veckan med löpning på fredagen. En har ju gått ner i vikt i alla fall.
Närå, jag är faktiskt inte bitter. He som gött att äntligen göra nåt vettigt, att jobba och få lön.
Det om sjävla livet som knegare.
Vad innebär kneget och hur är det kanske någon förtappad själ undrar. Jo, det innebär i korta drag att man börjar med en halvtimmes burknuffning på morgonen, alltså att sortera burar så att alla "sjusovare" har sitt gods på sin plats. Efter det ärofyllda uppdraget skall ens egna gods packas in i bilen och skjutas in i handdatorn (som är en bäste vän och ens värsta fiende på en och samma gång). Efter det dryga uppdraget som brukar skötas mellan 07:00 och 09:00 är det bara att vrida på bilnyckeln och trycka in P1 för att lyssna på friggin´ "Ring P1" och köra ut till ekelundsgatan vars första stoppet för dagen alltid är. Sen fortsätter dagen på samma vis tills bilfan är någotsånär tom på paket som ska köras ut men halvfull med paket som skulle hämtas in. Med de inhämtade paketen återvänder man till DIP:en (vad akronymen/förkortningen står för vet ingen - jag satsar på distributionsplats) och skickar paketen i en bur till närmsta lastbil som ska iväg till någon sorteringsanläggning.
Vill man lägga sig på den abstraktionsnivån kan man ju säga att jobbet är enformigt.
Vilken jäkla abstraktionsnivå du än lägger dig på så är jobbet i alla fall stressigt. Jag kör i runda slängar 55 stopp per dag, vilket innebär att om alla "kunderna" tjötar i 1 minut (60 sekunder) om att dom inte kan skriva på för det där paketet ska ju Olle på IT eller Bella på städ ha så blir jag ungefär 1 timme sen enligt beräkningarna. Detta händer åtminstone någon gång per dag och eftersom jag kör samma område varje dag kan man ju tycka att de flesta borde fatta att jag vill ha en påskrift och absolut inget annat. SPECIELLT inte nåt jävla klagomål om att "oj vad ful min handstil blir på din handdator" eller kvinnornas favorit "men gud, det ser ju ut som att en 2/3/4-åring har skrivit" - DET SKITER VÄL JAG I JÄVLA MUPPAR!!! Rita en jävla hitlermusch 4 all i care. Vem fan bryr sig om hur autografen ser ut liksom? Kanske Linda Rosing.
Skönt nu fick jag ur mig det så slipper jag säga det åt nästa nöt som kläcker ur sig den kommentaren.
Nånå, förutom det jag nyss spydde upp här ovan så är jobbet rätt schysst, desto vassare man blir på att packa desto softare dagar kommer man att få och till slut till och med komma in i förtid så att säga, vilket innebär mer fritid osv. Det absolut bästa är trots allt, något blödigt, att tjommarna som jobbar på bygget är jävligt goa och trevliga. En organisationsteoretiker (med sociologi/psykologi som bas) skulle nog påstå att det är en god blandning av individer och personligheter. I agree.
Såååå, råkar ni stöta på en postis (homosexuell på grekiska för övrigt) gör mötet så kort och vänligt som möjligt så gör ni i alla fall den snubbens/snubbinnans arbete enklare.
Sayonara fukkers.
Ernst - Hur många är det som egentligen odlar morötter häromkring Närke nuförtiden?
