Dagen som vi alla väntat på

Nåja.

Jag ställde upp i en biljardturnering igår. Pyntade 100 bagis för tävlingen och 20 för ett handicapkort. 1+1=2. Det var alltså en handicap-turnering. Handicap i biljard kan jämföras med handicap i golf.

I turneringen spelades femma-nia (femman 1 poäng och nian 2 poäng i övrigt nineball regler) till 21. Högsta möjliga handicap för sämsta möjliga spelare är 16 poäng från början. Jag trodde att jag skulle hamna på 10-12. Men nej då, efter en kuppartad förhandling med ärkemongot (alla som hängt på biljardklubben vet vem som menas) inblandad hamnade jag helt sonika på 8. Va fan. Hur skulle jag handskas med det handicapet månntro?!

Well, i första matchen fick jag möta själva tävlingsledaren och således också en relativt rutinerad, men otränad 10-hcp:are. Efter en mycket nervös start och nervöst spel låg jag helt plötsligt under med 15-9 och motståndaren hade en given nia i hörfickan men snubben råkade få en överstöt och följde med nian ner i hålet med egon. Enligt reglerna skall då nian återplaceras på "pricken" och jag ska få handboll, men kutym i dessa sammanhang är att man då "skänker" nian, vilket han också gjorde. Jag har för mig att ställningen efter det lägget blev15-12 eller så. Efter mer nervöst spel från min sida och slarv från motståndaren tror jag minsann att vi kom till 17-17. Till slut så vann jag i alla fall min premiärmatch med 21-19 eller nåt sånt. Jävulskt skönt men så jäkla nervöst det var. Det trodde jag inte.

I och med vinsten hade jag hur som helst uppnått målet med turneringen som också var av karaktären "dubbelcup" - om det nu säger någon någonting - men det innebar i alla fall att jag vid två förluster skulle vara utslagen och vid minst en vinst skulle jag få spela minst tre matcher. Målet för dagen var också att få lira tre matcher. Tro´t eller ej men jag fick tamejtusan lira fyra matcher varav den sista var en kvartsfinal. De tidigare två matcherna var jämna och jag drog det längsta strået i en match och torskade i den andra. I kvarsfinalen mötte jag en tjej som föregående helg varit i Helsingborg och spelat SM. Hon hade handicap 3 och var också den första spelaren jag mötte denna dag med lägre handicap än vad jag hade. Skumt. Här åkte jag på patrull och torskade med 15-21 trots att nerverna lagt sig under späcklagrena som sig bör. Hon var helt enkelt för bra och hade nog också ytterligare växlar att lägga i vid behov.

Well. Turneringen var i sig en liten vinst för mig då jag trots allt vann två matcher och bemästrade mitt handicap hyffsat. Med mycket stor säkerhet kommer jag att spela fler liknande tävlingar. Måste bara spara ihop pengar till dem...

Efter regn kommer mer regn

Men sen kommer tamejfan solen. Det måste den göra.

I Boston Bruins fall består solskenets ljuva strålar och värme av en lite pojkvasker från Quebec. Patrice Bergeron heter han. Spolingen är född 1985, och är således inne på sitt 21:a levnadsår. I natt gjorde han sitt 30:e och 31:a mål för säsongen. I och med det 30:e målet är han den yngsta någonsin i Bruins historia att nå den "milstolpen". Rätt stort i och med att laget trots allt är ett Original six lag och börjar nå tresiffrigt vad gäller åldern.

Hur som helst. För de som håller sig någotsånär uppdaterade vad gäller NHL-hockey vet att mitt favoritlag har gjort allt annat än succé det här året och kämpar nu som bäst för att komma så långt ner som möjligt i tabellen och då få fördelen att drafta tidigt, helst först.

Innan säsongen satte igång hade ledningen för laget en briljant idé om att inte skriva kontrakt med så många spelare i tron om att pågående förhandlingar om ett lönetak skulle göra så att det fanns ett tokigt överflöd av duktiga spelare som man skulle kunna norpa åt sig och bygga ett slagkraftigt lag. Allt gick åt helvete. Lönetaket kom förvisso men därtill kom också en lönesänkning på typ 20-30 % för alla spelare vilket gjorde att de flesta lagen kunde behålla sina stjärnlirare och där stog Bruins med endast ett fåtal spelare kontrakterade.

Man hade i och för sig kvar grundstenar i lagbygget såsom Joe Thornton, Sergei Samsonov och Andrew Raycroft (de två senare som bägge förärats med en Calder Trophy som årets rookie, SS 1997 och AR 2004). Gud från Kungälv - Per Johan Axelsson - skrev på ett nytt kontrakt. Det såg trots missbedömningarna hyffsat ljust ut. En second-line-center vid namn Alexei Zhamnov lyckades man kontraktera plus några rutinerade rävar. Som supporter började man nästan tro på att laget byggdes för att vinna Stanley Cup. Det gjorde dem säkert också men lagen om all jävlighet hade man glömt att ha med i beräkningarna.

En efter en blev spelarna skadade. Zhamnov hann göra typ 10 poäng på 20 matcher innan den veka rysskroppen sa stopp för säsongen. Samsonov, eller glasryssen som han också kallas, var naturligtvis skadad lite från och till. Leetch, Boynton, Moran och även Axelsson fick också skador som gjorde att de missade matcher. Bruins har under säsongen alltså haft en hel jäkla massa skador på rätt så viktiga spelare. Laget förlorade massor av matcher och ledningen fick än fler briljanta idéer. De gjorde det otänkbara och tradade iväg Thornton mot tre stycken dussinlirare från San José. De tradade även iväg Samsonov mot en halvtaskig center och ett hyffsat löfte.

Det som en gång varit framtiden för Boston Bruins fanns helt plötsligt inte kvar. Bytt är bytt kommer aldrig mer tillbaka (vilket jag fortfarande har svårt att smälta).

Men i den här misären kliver en fjunig lite fransk-kanadensare fram och spelar som man önskar att de bortbytta stjärnlirarna kunnat göra men inte gjort. Han är en av de yngsta i truppen men bär laget på sina axlar. Han tacklas, assisterar mål, gör mål och speedskejtar.

Tips: Kolla in Bruins officiella site för en Bergeronsk förnedring av det äckligaste lagets kanske äckligaste back. That´s how hockey is supposed to be played.

Patrice draftades sent för att inget lags scouter trodde att han skulle kunna bli något. Han fick vara med på Bruins training camp - "för att se och lära inför framtiden" - men gjorde så stort intryck på tränarstaben att han fick kontrakt och plats i truppen. Han var en av få spelare som fick godkänt efter det senaste miserabla slutspelet. Mr. Bergeron är alltså en sån där framgångsaga som nästan bara finns på andra sidan pölen.

Patrice Bergeron är en Bruins-supporters ljuskägla i mörkret. Patrice kan vara den som till slut får Bruins att slå ut dem äckliga jävlarna från Montreal. Patrice kan vara den som till slut ser till att Stanleys buckla än en gång kommer till Boston. Patrice kan vara en av de som får äran att få sin tröja upphissad i taket på TD Banknorth Garden. Må nu för fan Orr, Neely, Bourque och andra högre väsen se till att han får vara kvar i Beantown.

Bror Henrik

Tur för honom att han inte hette Daniel.
Det hade blitt otäckt.

Bror Henrik var en gång en framgångsrik ekonomijournalist på GT (hrm) och sedan också på Reuters. Nu är han dominikanmunk (munk åtminstone).
Snubben har helt sonika avlagt löften till gud om att inte äga något och att absolut inte ta på sig själv eller på någon annan i sexuella syften. Jag nämnde något om Maslows behovstrappa igår och inser idag att jag är ett par ljusår ifrån steg 5 i jämförelse med Bror Henrik.

Munkjeveln hade i sitt tidigare liv som journalistslyngel med ekonomi som huvudintresse mest troligt en hel del cash på banken och en hel del prylar som han brukade flasha inför sina beundrande vänner och väninnor. Säkerligen ägnade de sig också åt att ta på varandra framför flatscreenskärmen.

Han hade, vad man skulle kunna kalla, allt. Han övergav det för något helt annat, något helt oväntat och något helt underbart. Tydligen. Han var nöjd, glad och tillfreds med sitt nya antionanistliv. Jag kan inte låta bli att bli imponerad att han vågade. Han vågade och han vann. Stort alltså.

Det här såg jag på nyheterna i morse. Töfft värre.

Alice in Chains - mitt gamla favvoband - är nu klart för Hultsfred. Ballt. Trodde aldrig jag skulle få chansen att se dem men det kommer jag med stor sannolikhet få göra nu i sommar. I och för sig har ju heroiniströsten Layne kastat sprutan och hoppat ner i en kista for good vilket decimerar bandets karisma och knarkarstatus. Jeje, hur som helst ska jag nu få se dem i alla fall.

Well, nu bör jag nog försöka ta tag i införskaffandet av en SPSS-bok. Sen jävlar blir det köra av.

Efterlysning

Sökes: Lärobok för SPSS
Finnes: Två statistiksugna manliga studenter i Västra Götalandsregionen

Problemet med bristen på bokafan hade varit minimal vilken annan vecka som helst. Nu råkar det vara så att personen som sitter på bokresurserna är på påsksemester. Genom lite logik så förstår man rätt snabbt att bokafan måste hittas/stjälas/lånas från annat håll...

Fortsättning följer med stor sannolikhet. Korrelationen mellan variablerna 'SPSS-bok' och 'annat håll' pekar i alla fall på det.

Tihi...

(Ska SPSS användas så måste man tamejtusan börja prata statistikerlingo också)

Tiden går och jag tappar hår

Skönt att mejlkorrespondens går så jäkla snabbt

Jag och kompanjon Chris skickade iväg en synopsis (vad vi ämnar göra) till handledaren i torsdags med förhoppningar om kommentarer såsom: "ja, det där verkar som ett vettigt sätt att styra upp studien" och "vi kan ha en liten get-together på måndag eftermiddag". Men icke. Inte ens ett mejl som sa motsatsen. Well, handledaren har ju tydligen celldelat i helgen så det kan ju vara orsaken.

Vi skickade även ett mejl till en snubbe som har tillgång till en hel del rådata som vi tänkte använda till ovan nämnda studie. Det mejlet skickade vi i går. Inget svar där heller. Detta kan vi i och för sig skylla på påsken ty alla lärare måste ju vara lediga då, medan alla studenter skall studera då. Skönt att det passar så bra i hop så jäkla ofta.

För visso ska inte den här studien, och strategiförslaget som det skall utmynna i, inte vara färdig förrns i juni men ändå. Man vill ju i alla fall komma igång med skiten. Nu kan vi ju tamejtusan inte ens låna böcker på grund av att bibliotekets server ligger nere på obestämd tid. Kukens vrede. Allt går inte smärtfritt.

Jaja. När vi nu kan komma igång med studien som sådan tror jag det kommer att bli mycket intressant. Meningen är att vi ska utarbeta en sorts kommunikationsstrategi för att stärka JMG:s profil gentemot prospektiva sökanden. Kan bli hur kul som helst. Allvarligt. Först ska vi göra en B-uppsats (typ) om hur gymnasieelever och andra potentiella sökanden tänker och gör inför valen till högskola eller universitet. Utifrån den studiens resultat och analys skall vi sedan utarbeta strategin. Denna process blir mest troligt väldigt likt hur det sedan kommer att bli i den riktiga världen - arbetslivet. Analysera situationen och omvärlden för att sedan dra slutsatser och göra konkreta planer för framtida strategiskt kommunikationsarbete.

Jävulskt kul att få göra något som man förhoppningsvis ska jobba med i framtiden. Jävulskt kul att man också tycker att det är jävulskt kul.

Maslows behovstrappa steg 5 - here i come!!

Korrigeringar

Korrigering 1: Toalettpappersbehållare heter mest troligt toalettpappershållare. Fack- och yrkesmän - jag ber så hemskt mycket om ursäkt. My mistake.

Korrigering 2: Dahnnjel, du har helt rätt, jag måste ju hänga ut skitstället istället för att hålla inne med fakta om oegentligheter. Stället har ett namn som påminner om kladdiga fingrar.

Nog om korrigeringar och över till kuriosa
Det finns faktiskt biljardköer som heter Balabushka, trodde det var ett Hollywood-påfund. Köjävlarna kostar skjortan, en kroppsöppning och åtminstone en tredjedel av snittstudentens lån till CSN.

Det finns även en kö som heter Hustler (efter filmen med prefixtillägget The). Kön ser ut som en vanlig hallkö men är egentligen en rätt dyr proffskö. Rätt kul.

Min bättre hälft har lagt märke till något roligt. När spårvagnsnätet börjar byggas om alt. repareras - då jäklar är det vår. Svinbra.

Så har det också hänt

I en av stadens alla krogar har jag blivit nekad i baren. Det har aldrig tidigare hänt eller så har jag varit så berusad att jag inte kommer det. Så var det inte i fredags kan jag säga. På lyset, lite glad under fötterna, salongsberusad - call it what you want - på den nivån var jag.

Bartendern var dock av annan åsikt. Tydligen. Jag fick glatt ta mig ett glas vatten. Mumma. Funderar dock fortfarande på varför detta hände. Min mellansyster som var min partner in crime för kvällen menar i alla fall att jag gick rakt, pratade utan att sluddra och var normalt packad.

• Det kan vara så att bartendern var/är utsänd av iogt-nto för att kontrollera intagningsnivån på vilsna lappländska pojkar..hrm..män...men så konspiratorisk är jag inte.
• Det kan också vara så att han på någon millisekund bedömde mig vara för full och likt en domare i fotboll eller hockey sedan inte kunde ta tillbaka sitt misstag genom kompensationsuppfyllning av ölglasen då jag kastade in handduken och drog hem kort därefter.
• Det kan också vara så att han trodde att jag raggade på vad som är min syster och således tyckte att jag var rätt jävla äcklig för att hon är för ung och på så vis bestraffade mig genom strypning av alkoholtillförseln.
• Det kan nog också vara så att han genom samma slutsats som ovan tyckte att jag borde nyktra till lite ifall jag skulle få till det. (usch vad äckligt det blev nu)
• Det kan också vara så att han under mina tidigare besök på klubben noterat mitt överlägsna alkoholintag och berusningsnivå och kunde således anta att jag var på samma nivå denna gång. Men har en bartender så bra minne? Tveksamt va?!
• Det kan också vara så att man kvällen till ära bara fick köpa och dricka 3 öl, men då måste ju minnet och en samkörning mellan de olika bartendrarna koordineras enligt någon sorts superrutin som jag inte tror existerar.

Well, hur som helst får jag nog aldrig svar på den här frågan förutsatt att jag inte frågar den långhårtige jäveln nästa gång jag går dit. Det förutsätter i och för sig att jag måste gå dit igen och dricka ölen som så vitt jag kommer ihåg smakade skit och jävulskap.

Jaja, det var hursomhelst ganska trevligt fram till det här inträffade och kvällens nota slutade på OFATTBARA 280 kronor sammanlagt. Systembolaginköp inräknat. Sjukt billigt.

Kvällen går till historien som den med mest fylla per krona. Lätt. Jag menar, jag blev ju trots allt stoppad i baren som någon sorts Chrille Pettersson-imitatör.