En sak har upprört, nä, gjort mig småförbannad i rätt många år nu. Höjden på toalettpappersbehållarna (TPB).
Hur fan tänker man när man sätter upp dem på väggen ungefär 75 cm från golvet? Det finns säkert någon sorts regel för det här och byggarbetare, eller de som helt enkelt är TPB-montörer måste således förhålla sig till denna. Detta gör dessa personer oskyldiga i sammanhanget, men de som stiftat lagen/regeln måste vara kvinnor eller helt enkelt imbecilla, icke uteslutet att det kan vara samma sak. Nå.
Så här, jag är snubbe och kissar stående (vilket är en av de största fördelarna med att vara man för övrigt). Jag är också en snubbe som gillar att torka av min kissanordning efter att den fyllt sitt syfte för stunden. Då brukar jag föredra papper. Papper finns vanligtvis i en TPB som är fastsatt på väggen. Dessa brukar jag sikta mot (nej, inte med kisset) för att rycka åt mig en bit papper, och ja, avlägsna fukten. Problemet är dock att dessa jävvla TPB:er nästan alltid är fastsatta, från min ståndpunkt vid kissning, snett bakom mig i knähöjd, eller liknande. Pappersbitarna tas i regel från undersidan av TPB:n vilket gör att höjden på det icke så hållbara papperet är på ungefär 50 cm höjd. Fipplandet är totalt - hålla koll på kissanordning för att inte fukta ner byxor samtidigt som man ska greppa papper som lätt går sönder.
"Män kan inte göra två saker samtidigt."
...säger säkert kvinnor i kör och skrattar sedan med en hand på magen.
TPB:na är såvitt jag förstår alltså placerade så att en sittande toalettgäst skall kunna roffa åt sig papper på ett smidigt och lätt sätt. Jag är 183 cm lång. Mina armar är på ungefär 100 cm höjd när jag står upp och de hänger utefter sidan på min kropp. Ni förstår problemet. En stående (moi + majoriteten av alla män) är alltså inte tilltänkta för denna sorts aktivitet. Detta leder ju naturligtvis till att man (säkert många män som är med på resonemanget om de nu inte vågar erkänna) helt enkelt hoppar över fuktavlägsningsproceduren och kör ett lätt spastiskt ryck istället. Fresh. Eller inte.
"Kisschock - män torkar inte snasen efter toabesök"
...skulle kunna vara en löpsedel på någon kvällsblaska i Sverige. Det är säkert så här på många håll i landet. Många kvinnor tycker säkert att detta är äckligt och föreslår således direkt en sittande kisställning - läs parentesen i stycke tre igen.
Enligt mina beräkningar skulle dessa problem kunna lösas genom att placera TPB:er ungefär 40-50 cm högre upp på väggarna vilket skulle underlätta för oss stående män avsevärt. Detta skulle inte heller göra proceduren för sittkissare desto svårare, man når rätt högt sittande på en toastol. För att sno begrepp från en viss Grunig; en win-win situation uppstår.
Hönan - alla män är äckliga och torkar inte snasen efter toabesök
Ägget - TPB:s placering omöjliggör snastork efter toabesök
onsdag, mars 29, 2006
tisdag, mars 21, 2006
Smo.kie
Jag var alltså på en konsert i fredags. Den första jag besökte i götlabårg. Hmm, tamejfan den första icke-festival-konsert jag varit på någonsin. Bara det är ju rätt patetiskt. Well, de som intog scenen efter det usla förbandet var alltså Smo.kie.
(Ni märker kanske att jag lite snyggt lägger in en punkt mitt i bandets namn. Det är för att jag inte vill sammankopplas med ett band som skrivit och spelat in sådana jävvla skitlåtar. Nog om det.)
När jag först anländer till konserthuset med min yngre syster (som var den som fick mig att gå dit överhuvudtaget då hon fick biljetterna i 16-årspresent) undrade jag om jag kommit rätt. Folket hade på sig kostymer och dräkter. Jag väntade mig skinnvästar och träskor. Är det inte bara raggare och "böss" som lyssnar på Smo.kie? Tydligen inte, den större delen av publiken var helt jäkla vanliga medelklassnissar och nissor som diggar den här typen av evenemang. När jag väl kommit in i lokalen såg jag någon skinnväst men var ändå tvungen att fråga biljettnissen om jag var rätt. Det var jag. Sköne, snart får jag sätta mig ner och bli av med den här konserten.
När jag och syter väl kommit i stol nummer 1003 och 1004 blickade jag ut över publikhavet..hrm ca. 1200 iaf...och tyckte mig se ett visst religiöst skimmer över alla. Var detta egentligen något sorts väckelsemöte för Pingstky.rkan eller Sc.ientologerna? Hade fan kunnat vara det. Men icke. Alla verkade hur som helst glada och belåtna över att vara i just den här lokalen just den här dagen, dem hade inte gått fel.
Förbandet kliver på och en handfull människor blir lätt galna. Vansinne. Låtarna dem spelade och det bandet utsöndrade från scenen var knappast energi, lycka eller underhållning. Dem var tamejfan det sämsta man kan tänka sig. Dåliga låtar och ingen underhållning alls. Worthless piece of shit, typ.
Nåväl, efter en 30 minuters öl och kiss-paus (för de som förfriskat sig innan skiten började) klev gubbarna från Smo.kie på scenen.
.
.
.
.
.
.
.
.
Hur fan ser dem ut egentligen?
Det här kan ju verka elitistiskt men dem såg förjävliga ut. Basliraren såg ut som en korpulent Rudi Völler iklädd en lila-skimrande skjorta som han mycket väl kan ha snott på Pajalamarknad i det där finska ståndet from hell.
Keyboardisten såg ut som basspelaren i The Jam - fast inte på långa vägar lika snygg i sin hockeyfrilla. Dessutom var denna frisyrvariant långt mycket högre och längre i nacken - helt fel 2006. Helt fel på den här sidan 1983 förresten.
Sångaren och leadguitaristen verkade tro att bara de håller på tillräckligt länge med musiken blir de lika unga och odödliga som slagdängan om den där förbannade grannflickan. Icke.
Huvvaligen säger jag bara.
TROTS det här, och jag säger TROTS med mycket stora bokstäver hade jag trevligt i ca. 2 timmar Smo.kie-terror. Vafalls?! Hur kan det komma sig?
Jo. Mina förväntningar på det här var ungefär lika höga som den gången då visdomständerna skulle ut. Jag menar, det kan inte bli bra med ett föråldrat skitband som spelar skitlåtar OCH som, det sedan visar sig, dessutom ser ut som skit. Men visst fan kan det bli helt ok. Dem här gubbarna ber liksom om ursäkt för att de spelar låtar från den nya skivan - det brukar väl annars vara så att det är det man gör på en turné?! Dem skämtar också om sin tunnhårighet. Dessa grå gubbar vet vad dem gör, för vilka och vad som förväntas. Och detta, mina bloggarvänner, det gör dem jävligt bra. Den spelningen jag var på var nummer 30 för året för bandet med S:et. När året räknas ut har dem plöjt igenom 160 stycken. En spelning varannan dag med andra ord. Tro fan att dem har rutin på vad publiker vill ha och när dem vill ha det. Bandet roade oss med mellansnack och några onakna finurligheter, de kirrade allsång och hade en sorts ljusshow. Vad mer önskar sig herr Medel och fru Svensk? Inte så jäkla mycket antar jag.
Summa summarum, Smo.kie gör det absolut bästa med det material dem har - och dem är mycket medvetna om just detta faktum. Ödmjukhet nämndes i GP-recensionen dagen efter och jag håller med. Ödmjukhet är något som premieras av mig i tider av bling-bling och skit.
Trots, nu med små bokstäver, detta kommer jag aldrig att bli något större Smo.kie-fan. Mest för att deras låtar suger getballe men även för att...för att........för....hmm....det är väl inte så jävvla ball och fresh helt enkelt. Well.
Förresten, jag glömde nämna damen i 45-50 års ålder snett nedanför oss som visst kommit fel. Hon måste trott att året var 1968 och Beatles var i stan. Headbangande publiker är väl något man lyckas se då och då, men det är väl rätt ute för tillfället. Denna dam däremot. Det hon gjorde med huvudet har man inte gjort sedan "bitar" "diggades" och brännvin gjordes på maskrosor. Hon headbangade med huvudet från sida till sida. Förstår ni hur kul jag hade åt det. Hoja. Maken till vansinnig dam har jag aldrig sett tidigare och jag hoppas att ni, kära läsare, får se något liknande en vacker dag. Troligtvis måste ni dock bege er till en Smo.kie-konsert eller liknande.
(Ni märker kanske att jag lite snyggt lägger in en punkt mitt i bandets namn. Det är för att jag inte vill sammankopplas med ett band som skrivit och spelat in sådana jävvla skitlåtar. Nog om det.)
När jag först anländer till konserthuset med min yngre syster (som var den som fick mig att gå dit överhuvudtaget då hon fick biljetterna i 16-årspresent) undrade jag om jag kommit rätt. Folket hade på sig kostymer och dräkter. Jag väntade mig skinnvästar och träskor. Är det inte bara raggare och "böss" som lyssnar på Smo.kie? Tydligen inte, den större delen av publiken var helt jäkla vanliga medelklassnissar och nissor som diggar den här typen av evenemang. När jag väl kommit in i lokalen såg jag någon skinnväst men var ändå tvungen att fråga biljettnissen om jag var rätt. Det var jag. Sköne, snart får jag sätta mig ner och bli av med den här konserten.
När jag och syter väl kommit i stol nummer 1003 och 1004 blickade jag ut över publikhavet..hrm ca. 1200 iaf...och tyckte mig se ett visst religiöst skimmer över alla. Var detta egentligen något sorts väckelsemöte för Pingstky.rkan eller Sc.ientologerna? Hade fan kunnat vara det. Men icke. Alla verkade hur som helst glada och belåtna över att vara i just den här lokalen just den här dagen, dem hade inte gått fel.
Förbandet kliver på och en handfull människor blir lätt galna. Vansinne. Låtarna dem spelade och det bandet utsöndrade från scenen var knappast energi, lycka eller underhållning. Dem var tamejfan det sämsta man kan tänka sig. Dåliga låtar och ingen underhållning alls. Worthless piece of shit, typ.
Nåväl, efter en 30 minuters öl och kiss-paus (för de som förfriskat sig innan skiten började) klev gubbarna från Smo.kie på scenen.
.
.
.
.
.
.
.
.
Hur fan ser dem ut egentligen?
Det här kan ju verka elitistiskt men dem såg förjävliga ut. Basliraren såg ut som en korpulent Rudi Völler iklädd en lila-skimrande skjorta som han mycket väl kan ha snott på Pajalamarknad i det där finska ståndet from hell.
Keyboardisten såg ut som basspelaren i The Jam - fast inte på långa vägar lika snygg i sin hockeyfrilla. Dessutom var denna frisyrvariant långt mycket högre och längre i nacken - helt fel 2006. Helt fel på den här sidan 1983 förresten.
Sångaren och leadguitaristen verkade tro att bara de håller på tillräckligt länge med musiken blir de lika unga och odödliga som slagdängan om den där förbannade grannflickan. Icke.
Huvvaligen säger jag bara.
TROTS det här, och jag säger TROTS med mycket stora bokstäver hade jag trevligt i ca. 2 timmar Smo.kie-terror. Vafalls?! Hur kan det komma sig?
Jo. Mina förväntningar på det här var ungefär lika höga som den gången då visdomständerna skulle ut. Jag menar, det kan inte bli bra med ett föråldrat skitband som spelar skitlåtar OCH som, det sedan visar sig, dessutom ser ut som skit. Men visst fan kan det bli helt ok. Dem här gubbarna ber liksom om ursäkt för att de spelar låtar från den nya skivan - det brukar väl annars vara så att det är det man gör på en turné?! Dem skämtar också om sin tunnhårighet. Dessa grå gubbar vet vad dem gör, för vilka och vad som förväntas. Och detta, mina bloggarvänner, det gör dem jävligt bra. Den spelningen jag var på var nummer 30 för året för bandet med S:et. När året räknas ut har dem plöjt igenom 160 stycken. En spelning varannan dag med andra ord. Tro fan att dem har rutin på vad publiker vill ha och när dem vill ha det. Bandet roade oss med mellansnack och några onakna finurligheter, de kirrade allsång och hade en sorts ljusshow. Vad mer önskar sig herr Medel och fru Svensk? Inte så jäkla mycket antar jag.
Summa summarum, Smo.kie gör det absolut bästa med det material dem har - och dem är mycket medvetna om just detta faktum. Ödmjukhet nämndes i GP-recensionen dagen efter och jag håller med. Ödmjukhet är något som premieras av mig i tider av bling-bling och skit.
Trots, nu med små bokstäver, detta kommer jag aldrig att bli något större Smo.kie-fan. Mest för att deras låtar suger getballe men även för att...för att........för....hmm....det är väl inte så jävvla ball och fresh helt enkelt. Well.
Förresten, jag glömde nämna damen i 45-50 års ålder snett nedanför oss som visst kommit fel. Hon måste trott att året var 1968 och Beatles var i stan. Headbangande publiker är väl något man lyckas se då och då, men det är väl rätt ute för tillfället. Denna dam däremot. Det hon gjorde med huvudet har man inte gjort sedan "bitar" "diggades" och brännvin gjordes på maskrosor. Hon headbangade med huvudet från sida till sida. Förstår ni hur kul jag hade åt det. Hoja. Maken till vansinnig dam har jag aldrig sett tidigare och jag hoppas att ni, kära läsare, får se något liknande en vacker dag. Troligtvis måste ni dock bege er till en Smo.kie-konsert eller liknande.
torsdag, mars 16, 2006
Skrivkrampschock
Nu har jag fan skrivit trå semilånga inlägg som jag bara deletat. Orkar helt enkelt inte skriva. Inspirationsbrist. Benet.
torsdag, mars 02, 2006
Axelsson
Axelsson den kämpande hockeykrigaren från Kungälv, han slipper nog omvärldsanalyser...Axelsson den begåvade skrinnaren från Kungälv, han slipper nog det mesta som inte har med hockey att göra...
Axelsson den snygge alfa-hannen från Kungälv, han slipper nog bekymra sig om huruvida han har råd att köpa Kungörnens pasta eller är tvungen att bege sig till affärer som kränger Axfoods EMV-dito...
Axelsson - mannen man borde vart kompis med
Axelsson - mannen man borde vart
Axelsson - mannen
måndag, februari 27, 2006
Lättnad
Vars fan ska man börja, kanske med att mina siarkonster lyckades till 50 %. PJ gjorde ju 2-1 målet i semin och neutraliserade väl Jagr lite grann i alla fall. Nog om semin, det är ju gamla nyheter.
Finalmatchen var enligt mitt tycke rätt tråkig. Trots att det var så jämt målmässigt infann sig inte den riktiga nerven. Jag var inte riktigt nervös någon gång faktiskt, inte ens de sista 90 sekundrarna, trot eller ej. Brist på nervösa svettningar kan i och för sig bero på en sorts förkylning som är i antågande.
Hur som helst, vi ska vara glada att vi överhuvudtaget gjorde något mål, de två första målen var tamejfan ren tur. Vi fick ju inga riktiga skott på mål eller lägen heller. Lidas mål går i och för sig inte att prata bort men med bara det målet hade det varit 2-1 till lillebror och en total tragedi och (åtminstone) en veckolång depression. Lyckligtvis blev det inte så och rättvisa skipades återigen - det är alltid så när vi slår dessa knivbärande "rakka-bakka-dakka" från öst.
Det som känns så jäkla speciellt är att slå just lillebror. Det är så jäkla gött att se vuxna finska män sitta på läktaren och gråta rakt ut. Detta gör dem enligt sägen inte ens när de blir fäder för första gången eller när någon närstående dör, de botar alltid sånt med brännvin och en gammal hederlig knivfajt. Jag vet dock inte om jag vågar kalla mina känslor gentemot finland för hat. Det är väl starkt - men ändå inte. Det är inte så att jag skulle vilja starta krig och utrota dem.
Z Baumann skulle säga; utan "de" finns inte "vi".
Jag har funderat på var alla dessa hatliknande känslor började, det kan vara så som J Tornberg pratade om i studion, att det närheten till suomi som gör det. Men bara närheten till suomi gör inte hela fisken, i så fall skulle ju Norge också vara föremål för denna känsla och dit är det ju faktiskt än närmare (15 mil mot ca. 30) från Kiruna. Det kan vara den där zigenartjejen som någon gång i mitten på 80-talet spottade mig i ansiktet, till synes helt utan anledning (vilket det med stor sannolikhet inte var). Det kan också bero på alla skrönor om svenskhatande finnar som florerar i svea rikes nordligaste stad; finnar som bor i sverige i typ 40 år utan att kunna ett ord på svenska, finnar som jobbar i sverige åker till finland i en svenskregistrerad bil under hockey-vm och inte får parkera på bästa kompisens gård osv osv. Svaret har jag faktiskt inte så här på rak arm, det måste nästan bero på en sorts naturlag - det bara ÄR så - i alla fall om man som jag är uppvuxen i nordligaste norden. Människor här i söder verkar inte riktigt förstå det här, vilket på sitt sätt är lite småtråkigt. I och för sig så spelar inte heller det någon roll nu när vi vann mot lejonen och snuvade dem på guldet.
Hade vi torskat hade jag inte kunnat glädja mig med resten av alla medaljer vi tog. OS hade varit helt menlöst. Nu är det inte så, nu är jag glad, nej, nu är jag skadeglad - några resor bättre!
Finalmatchen var enligt mitt tycke rätt tråkig. Trots att det var så jämt målmässigt infann sig inte den riktiga nerven. Jag var inte riktigt nervös någon gång faktiskt, inte ens de sista 90 sekundrarna, trot eller ej. Brist på nervösa svettningar kan i och för sig bero på en sorts förkylning som är i antågande.
Hur som helst, vi ska vara glada att vi överhuvudtaget gjorde något mål, de två första målen var tamejfan ren tur. Vi fick ju inga riktiga skott på mål eller lägen heller. Lidas mål går i och för sig inte att prata bort men med bara det målet hade det varit 2-1 till lillebror och en total tragedi och (åtminstone) en veckolång depression. Lyckligtvis blev det inte så och rättvisa skipades återigen - det är alltid så när vi slår dessa knivbärande "rakka-bakka-dakka" från öst.
Det som känns så jäkla speciellt är att slå just lillebror. Det är så jäkla gött att se vuxna finska män sitta på läktaren och gråta rakt ut. Detta gör dem enligt sägen inte ens när de blir fäder för första gången eller när någon närstående dör, de botar alltid sånt med brännvin och en gammal hederlig knivfajt. Jag vet dock inte om jag vågar kalla mina känslor gentemot finland för hat. Det är väl starkt - men ändå inte. Det är inte så att jag skulle vilja starta krig och utrota dem.
Z Baumann skulle säga; utan "de" finns inte "vi".
Jag har funderat på var alla dessa hatliknande känslor började, det kan vara så som J Tornberg pratade om i studion, att det närheten till suomi som gör det. Men bara närheten till suomi gör inte hela fisken, i så fall skulle ju Norge också vara föremål för denna känsla och dit är det ju faktiskt än närmare (15 mil mot ca. 30) från Kiruna. Det kan vara den där zigenartjejen som någon gång i mitten på 80-talet spottade mig i ansiktet, till synes helt utan anledning (vilket det med stor sannolikhet inte var). Det kan också bero på alla skrönor om svenskhatande finnar som florerar i svea rikes nordligaste stad; finnar som bor i sverige i typ 40 år utan att kunna ett ord på svenska, finnar som jobbar i sverige åker till finland i en svenskregistrerad bil under hockey-vm och inte får parkera på bästa kompisens gård osv osv. Svaret har jag faktiskt inte så här på rak arm, det måste nästan bero på en sorts naturlag - det bara ÄR så - i alla fall om man som jag är uppvuxen i nordligaste norden. Människor här i söder verkar inte riktigt förstå det här, vilket på sitt sätt är lite småtråkigt. I och för sig så spelar inte heller det någon roll nu när vi vann mot lejonen och snuvade dem på guldet.
Hade vi torskat hade jag inte kunnat glädja mig med resten av alla medaljer vi tog. OS hade varit helt menlöst. Nu är det inte så, nu är jag glad, nej, nu är jag skadeglad - några resor bättre!
fredag, februari 24, 2006
Sve vs. Tje
Jag sticker ut min skäggiga haka och tippar helt sonika 4 - 1 till Sverige...
PJ Axelsson gör det matchavgörande 2-1 målet och neutraliserar Jagr så att Mr. Mullet liknar en pojklagsspelare.
Mina tornedalska siarkonster avslutas härmed.
PJ Axelsson gör det matchavgörande 2-1 målet och neutraliserar Jagr så att Mr. Mullet liknar en pojklagsspelare.
Mina tornedalska siarkonster avslutas härmed.
onsdag, februari 22, 2006
Valet mellan att lägga eller ligga
Vad höll tre kronor på med mot Slovakien? Tjaa om jag ska försöka bena ut det här så finns det väl två sidor av 3-kronorsmyntet.
Någon mailskribent (uppläst av Mr. Rippe i live-TV) antydde att hockeylaget bara "tog rygg" som en skidåkare. Det kan verka förkastligt att i sportsammanhang inte syssla med det som är själva grunden i sporten - att tävla för att vinna eller försvinna.
3-kr kanske har någon sorts tanke om att förlora för att sedan vinna, vilket kan vara helt rätt eller helt jäkla fel. Det får man ju se senare ikväll. Det underliga i hela den här B-Å.G soppan är väl att han sa det alla tänkt och förmodligen innerst inne velat. Han sa det i en TV-intervju. Självklart är det värdelöst om man ska se på det som PR-nisse. Men hur hade medieraset låtit utifall han rapat ur sig en klyscha som vanligt - "vi tar en match i taget, bollen är rund och allt kan hända" - och laget spelat precis lika energilöst som de gjorde igår? Det kan jag ju förstås inte svara på helt och korrekt men jag antar iaf att raset varit lägre och mindre smärtsamt för 3-kr och BÅG.
Nåväl, om nu BÅG råkar leda laget till att vinna OS-guld så kommer han personligen höjas till skyarna och kallas geni och internationell pga alla läxor han lärt sig i den långa och hårda coachskola som den Schweiziska ligan ändå är...hmm. Torskar 3-kr mot Schweiz så får han sparken och stämpeln som den sämst medietränade tränaren någonsin för att han sa sanningen.
Summa summarum.
Jag anser att BÅG gjorde rätt som påpekade det faktum att en förlust skulle leda till match mot Schweiz i kvarten. Det är ju helt jävla korrekt, sant och ändå det alla ändå tänkte. BÅG skulle i och för sig personligen tjänat mer på en sorts "spara-energi" linje istället för "torska-för-att-vinna" linje i sina uttalanden. Det jag har svårt att förstå är hur spelarna kunde spela så håglöst och sedan kunna hålla masken i intervjuerna efteråt och mena att dem "gjorde en bra match" och att de "självklart måste höja spelet till kvarten". Spelarna verkar således vara mer medietränade än BÅG är vilket iofs är förståeligt. Lirarna la sig till viss del men sa att de inte gjorde det. BÅG fällde några kommentarer som man kunde tolka till en betydelse som antydde att en läggning inte skulle vara så dåligt. Hade bara alla hållt masken, spelat av matchen och på bästa skådismanér menat att de gjorde så gott de kunnat så hade allt varit hur lugnt som helst och Mr Rippe hade kunnat sitta i studio-fåtöljen och bara fånle som vanligt.
Spelarna la sig säkerligen på hotellrummen och tog det soft igår kväll medan BÅG fick ligga med arslet i vädret medan en och annan Aftonblad- och Expresskuk fick passera hans tarmsystem. Snacka om att vinna eller förlora. BÅG kunde inte "talk the talk" men han får sannerligen "walk the walk".
Någon mailskribent (uppläst av Mr. Rippe i live-TV) antydde att hockeylaget bara "tog rygg" som en skidåkare. Det kan verka förkastligt att i sportsammanhang inte syssla med det som är själva grunden i sporten - att tävla för att vinna eller försvinna.
3-kr kanske har någon sorts tanke om att förlora för att sedan vinna, vilket kan vara helt rätt eller helt jäkla fel. Det får man ju se senare ikväll. Det underliga i hela den här B-Å.G soppan är väl att han sa det alla tänkt och förmodligen innerst inne velat. Han sa det i en TV-intervju. Självklart är det värdelöst om man ska se på det som PR-nisse. Men hur hade medieraset låtit utifall han rapat ur sig en klyscha som vanligt - "vi tar en match i taget, bollen är rund och allt kan hända" - och laget spelat precis lika energilöst som de gjorde igår? Det kan jag ju förstås inte svara på helt och korrekt men jag antar iaf att raset varit lägre och mindre smärtsamt för 3-kr och BÅG.
Nåväl, om nu BÅG råkar leda laget till att vinna OS-guld så kommer han personligen höjas till skyarna och kallas geni och internationell pga alla läxor han lärt sig i den långa och hårda coachskola som den Schweiziska ligan ändå är...hmm. Torskar 3-kr mot Schweiz så får han sparken och stämpeln som den sämst medietränade tränaren någonsin för att han sa sanningen.
Summa summarum.
Jag anser att BÅG gjorde rätt som påpekade det faktum att en förlust skulle leda till match mot Schweiz i kvarten. Det är ju helt jävla korrekt, sant och ändå det alla ändå tänkte. BÅG skulle i och för sig personligen tjänat mer på en sorts "spara-energi" linje istället för "torska-för-att-vinna" linje i sina uttalanden. Det jag har svårt att förstå är hur spelarna kunde spela så håglöst och sedan kunna hålla masken i intervjuerna efteråt och mena att dem "gjorde en bra match" och att de "självklart måste höja spelet till kvarten". Spelarna verkar således vara mer medietränade än BÅG är vilket iofs är förståeligt. Lirarna la sig till viss del men sa att de inte gjorde det. BÅG fällde några kommentarer som man kunde tolka till en betydelse som antydde att en läggning inte skulle vara så dåligt. Hade bara alla hållt masken, spelat av matchen och på bästa skådismanér menat att de gjorde så gott de kunnat så hade allt varit hur lugnt som helst och Mr Rippe hade kunnat sitta i studio-fåtöljen och bara fånle som vanligt.
Spelarna la sig säkerligen på hotellrummen och tog det soft igår kväll medan BÅG fick ligga med arslet i vädret medan en och annan Aftonblad- och Expresskuk fick passera hans tarmsystem. Snacka om att vinna eller förlora. BÅG kunde inte "talk the talk" men han får sannerligen "walk the walk".
lördag, februari 18, 2006
Damkronor
Svår gåshud igår eftermiddag när damkronorna lyckades straffa USA:s dito. Så jäkla gött var det! Skönt att damernas hockey också börjar få ordentliga kommentatorer och rejäl kritik när det behövs (Niklas Wikegård t.ex.). Det är viktigt för dem som lirar och för sporten som sådan, det blir mer professionellt.
Naturligtvis förstör ju Aftonbladet mycket genom att ge alla tjejer 5+ i någon sorts "bedömning". Det är ju precis det här som förstör allt. "duktiga, söta och fina tjejer...". Fuck that. Det tjänar ingen på. Alla tjejer var inte 5+ igår. Många var säkert det, men tamejfan inte alla.
Hur ofta ser man t.ex. att alla snubbar i ett lag får 5+ efter en hockeymatch? Hur ofta ser man en skivrecensent ge alla skivor av en viss artist 5+? Troligtvis aldrig. Det är inte professionellt bedömningsarbete ju!
Nä, hoppas att Wikegård och Tornberg fortsätter på den inslagna vägen och kommenterar sporten utefter dess förutsättningar och regler. Gnället om att "damerna inte får tackla" som, i alla fall jag hör alltför ofta på en viss biljardklubb och i andra sammanhang, hör inte hemma i etern eller i pappersformat. Vi har kommit längre i samhället och i sportens värld. Det verkar i alla fall som det när t o m Wikegård klarar att hålla sig från kvinnoförnedring.
- - - -
Längsta inlägget hittills, blir bättre och bättre på det här med bloggandet...
Naturligtvis förstör ju Aftonbladet mycket genom att ge alla tjejer 5+ i någon sorts "bedömning". Det är ju precis det här som förstör allt. "duktiga, söta och fina tjejer...". Fuck that. Det tjänar ingen på. Alla tjejer var inte 5+ igår. Många var säkert det, men tamejfan inte alla.
Hur ofta ser man t.ex. att alla snubbar i ett lag får 5+ efter en hockeymatch? Hur ofta ser man en skivrecensent ge alla skivor av en viss artist 5+? Troligtvis aldrig. Det är inte professionellt bedömningsarbete ju!
Nä, hoppas att Wikegård och Tornberg fortsätter på den inslagna vägen och kommenterar sporten utefter dess förutsättningar och regler. Gnället om att "damerna inte får tackla" som, i alla fall jag hör alltför ofta på en viss biljardklubb och i andra sammanhang, hör inte hemma i etern eller i pappersformat. Vi har kommit längre i samhället och i sportens värld. Det verkar i alla fall som det när t o m Wikegård klarar att hålla sig från kvinnoförnedring.
- - - -
Längsta inlägget hittills, blir bättre och bättre på det här med bloggandet...
fredag, februari 17, 2006
Det börjar röra på sig
Två hela kommentarer, nästan oväntat. Kul kul. Precis som på den gamla goda Lunarstormtiden..
Jeje, det är ju OS nu, det borde väl nämnas iaf. Tre Kronor devalverade till max 1,5 kronor igår, helt värdelösa. Fast detta sänker ju förstås förväntningarna på nissarna på rören som nu kan spela sitt egna spel vilket innebär köttmur på blå och sarg-ut. Blir kul att se. Ehm.
Jeje, det är ju OS nu, det borde väl nämnas iaf. Tre Kronor devalverade till max 1,5 kronor igår, helt värdelösa. Fast detta sänker ju förstås förväntningarna på nissarna på rören som nu kan spela sitt egna spel vilket innebär köttmur på blå och sarg-ut. Blir kul att se. Ehm.
torsdag, februari 16, 2006
Så kul var det
Bloggandet var precis så roligt som jag misstänkte, en vuxnare variant av dagboksskrivandet på Lunarstorm. Iofs kanske det blir lite roligare om någon skulle få för sig att kommentera de alster man publicerar. Jeje.
Nu så...
Happ, då har jag startat min nya bloggkarriär. Blir jag inte känd, rik och snygg av det här så får jag väl ta och söka in till Big Brother eller nåt annat nytt och fräscht medieformat.
Nä, troligtvis så blir det tamejfan ingenting av någonting som vanligt men man är ju tvungen att testa det här nya bloggandet som är så jävvla fresh och hypat över öronen.
Nä, troligtvis så blir det tamejfan ingenting av någonting som vanligt men man är ju tvungen att testa det här nya bloggandet som är så jävvla fresh och hypat över öronen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
