Smo.kie

Jag var alltså på en konsert i fredags. Den första jag besökte i götlabårg. Hmm, tamejfan den första icke-festival-konsert jag varit på någonsin. Bara det är ju rätt patetiskt. Well, de som intog scenen efter det usla förbandet var alltså Smo.kie.
(Ni märker kanske att jag lite snyggt lägger in en punkt mitt i bandets namn. Det är för att jag inte vill sammankopplas med ett band som skrivit och spelat in sådana jävvla skitlåtar. Nog om det.)

När jag först anländer till konserthuset med min yngre syster (som var den som fick mig att gå dit överhuvudtaget då hon fick biljetterna i 16-årspresent) undrade jag om jag kommit rätt. Folket hade på sig kostymer och dräkter. Jag väntade mig skinnvästar och träskor. Är det inte bara raggare och "böss" som lyssnar på Smo.kie? Tydligen inte, den större delen av publiken var helt jäkla vanliga medelklassnissar och nissor som diggar den här typen av evenemang. När jag väl kommit in i lokalen såg jag någon skinnväst men var ändå tvungen att fråga biljettnissen om jag var rätt. Det var jag. Sköne, snart får jag sätta mig ner och bli av med den här konserten.

När jag och syter väl kommit i stol nummer 1003 och 1004 blickade jag ut över publikhavet..hrm ca. 1200 iaf...och tyckte mig se ett visst religiöst skimmer över alla. Var detta egentligen något sorts väckelsemöte för Pingstky.rkan eller Sc.ientologerna? Hade fan kunnat vara det. Men icke. Alla verkade hur som helst glada och belåtna över att vara i just den här lokalen just den här dagen, dem hade inte gått fel.

Förbandet kliver på och en handfull människor blir lätt galna. Vansinne. Låtarna dem spelade och det bandet utsöndrade från scenen var knappast energi, lycka eller underhållning. Dem var tamejfan det sämsta man kan tänka sig. Dåliga låtar och ingen underhållning alls. Worthless piece of shit, typ.

Nåväl, efter en 30 minuters öl och kiss-paus (för de som förfriskat sig innan skiten började) klev gubbarna från Smo.kie på scenen.
.
.
.
.
.
.
.
.
Hur fan ser dem ut egentligen?
Det här kan ju verka elitistiskt men dem såg förjävliga ut. Basliraren såg ut som en korpulent Rudi Völler iklädd en lila-skimrande skjorta som han mycket väl kan ha snott på Pajalamarknad i det där finska ståndet from hell.

Keyboardisten såg ut som basspelaren i The Jam - fast inte på långa vägar lika snygg i sin hockeyfrilla. Dessutom var denna frisyrvariant långt mycket högre och längre i nacken - helt fel 2006. Helt fel på den här sidan 1983 förresten.

Sångaren och leadguitaristen verkade tro att bara de håller på tillräckligt länge med musiken blir de lika unga och odödliga som slagdängan om den där förbannade grannflickan. Icke.

Huvvaligen säger jag bara.

TROTS det här, och jag säger TROTS med mycket stora bokstäver hade jag trevligt i ca. 2 timmar Smo.kie-terror. Vafalls?! Hur kan det komma sig?
Jo. Mina förväntningar på det här var ungefär lika höga som den gången då visdomständerna skulle ut. Jag menar, det kan inte bli bra med ett föråldrat skitband som spelar skitlåtar OCH som, det sedan visar sig, dessutom ser ut som skit. Men visst fan kan det bli helt ok. Dem här gubbarna ber liksom om ursäkt för att de spelar låtar från den nya skivan - det brukar väl annars vara så att det är det man gör på en turné?! Dem skämtar också om sin tunnhårighet. Dessa grå gubbar vet vad dem gör, för vilka och vad som förväntas. Och detta, mina bloggarvänner, det gör dem jävligt bra. Den spelningen jag var på var nummer 30 för året för bandet med S:et. När året räknas ut har dem plöjt igenom 160 stycken. En spelning varannan dag med andra ord. Tro fan att dem har rutin på vad publiker vill ha och när dem vill ha det. Bandet roade oss med mellansnack och några onakna finurligheter, de kirrade allsång och hade en sorts ljusshow. Vad mer önskar sig herr Medel och fru Svensk? Inte så jäkla mycket antar jag.

Summa summarum, Smo.kie gör det absolut bästa med det material dem har - och dem är mycket medvetna om just detta faktum. Ödmjukhet nämndes i GP-recensionen dagen efter och jag håller med. Ödmjukhet är något som premieras av mig i tider av bling-bling och skit.

Trots, nu med små bokstäver, detta kommer jag aldrig att bli något större Smo.kie-fan. Mest för att deras låtar suger getballe men även för att...för att........för....hmm....det är väl inte så jävvla ball och fresh helt enkelt. Well.

Förresten, jag glömde nämna damen i 45-50 års ålder snett nedanför oss som visst kommit fel. Hon måste trott att året var 1968 och Beatles var i stan. Headbangande publiker är väl något man lyckas se då och då, men det är väl rätt ute för tillfället. Denna dam däremot. Det hon gjorde med huvudet har man inte gjort sedan "bitar" "diggades" och brännvin gjordes på maskrosor. Hon headbangade med huvudet från sida till sida. Förstår ni hur kul jag hade åt det. Hoja. Maken till vansinnig dam har jag aldrig sett tidigare och jag hoppas att ni, kära läsare, får se något liknande en vacker dag. Troligtvis måste ni dock bege er till en Smo.kie-konsert eller liknande.