Sån där utfrågning

Var på en sån där intervju. Ett tillfälle/risk att visa vem man är och om denne person nu är lämplig för en viss tjänst. För att berätta hur det gick för mig ska ett "frame" snooker användas som metafor.

- - -

Öppningsstöten gick bra. Jag prickade den yttersta bollen i kakan varefter egon passerade mellan blå och rosa för att sedan lägga sig bakom grön men inte kloss och heller inte pressvall. En glipa lämnades till en klar boll i svarts högra hörn (sett från kvarterslinjen). Bra, men långt ifrån perfekt.

Efter att motståndaren börjat lite trevande med några halvsäkra stötar lyckades jag med en ganska svår ingångsstöt. Efterläget blev dock halvtaskigt. Skrapade ändå ihop ett break på 12 poäng genom att göra fyra bollar (röd-blå-röd-blå) och spränga upp en liten del av kakan med en praktstöt. Turen var dock inte på min sida och jag fick en duktig bakmask med "touching ball" varefter en safestöt var det enda alternativet.

Någonstans i mitten av framet, med 7 röda bollar kvar, lyckas jag göra röd och sedan smaska in en svår och lång diagonal blå och för att sedan få ett perfekt efterläge på en trio av röda vid svart. Här gör jag mitt högsta break för dagen på 30 salta pinnar. Skön känsla att komma över den gränsen i alla fall.

Det är dock efter denna 30-serie som hela helvetet bryter lös. Jag bestämmer mig efter lite tveksamheter att försöka mig på en halvsvår röd boll mot svarts vänstra hörn med efterföljande automatiska uppsprängning. Koncentrationen verkar vara på topp, köföringen sitter som gjutet och i huvudet är bollen redan i och kakan uppsprängd. Jag laddar ordentligt, vill att det smäller till så där härligt i fickan...

Vad som händer sedan kan bäst illustreras med en scen ur Trainspotting där Begbie försöker lira lite pool på bakfyllan medan någon öppnar en chipspåse.

Typ.

Milt sagt trampade jag i klaveret, färgburken och gick därefter under en stege. Motståndaren har nu hela kakan uppsprängd, en boll nästan i hål och svart på pricken. Motspelaren går in och rensar upp rätt bra. Nu måste det till två snookers för att jag ska kunna vinna framet. Jag lyckas med en praktsafe men motståndaren är på hugget och missar ingenting. Jag kämpar och krigar för att få till svåra lägen för motståndaren, men det verkar som förgjort. Min motståndare puttar till slut i grön-brun-blå för att säkra vinsten. Det är bara att erkänna sig besegrad mot en motståndare som är på lite för bra snookerhumör. Förhoppningsvis kom jag undan med hedern i behåll som en "good sport" i alla fall.

- - -

Frågan är ju nu om detta målade upp situationen, jag tror det i alla fall. Jag gjorde definitivt ingen succé men gjorde heller inte bort mig helt och hållet. Chansen finns att jobbet kan bli mitt. Troligtvis inte, men hoppet är väl det sista som överger en?!