TÅBBE BLOGGAR

Int så mycket om något

2007-10-23T17:15:00.000+02:00

Hafsar ihop något lite snabbt här.

Var i Maaahhhmöööhhh på biljardtävling. Kom tvåa av 15-20 pers eller något. Åkte på stryk av en 11-åring (från samma biljardklubb som mig) i finalen. Kan ju låta lite sjukt men jag är tveksam om någon av läsarna (Skådis-Lasse borträknad) skulle ens vinna ett av hundra upplägg. Matchen blev 4-5 till honom, så jämnt var det ändå. Well, resten av alla jag mötte var VÄRDELÖSA. Det är gött när man är bäst...eller näst bäst i alla fall.

Tre nya skivor inköpta/presentade till Björkhöjdsresidenset: Babyshambles - Bra skit. Kent - Bra skit. Hives - Bra skit. Någon recensent blir jag nog aldrig.

Lirade också ett klubbmästerskap i biljard här för någon dag sedan. I första matchen fick jag möta en elitspelare, alltså en av Sveriges 100 bästa eller nåt sånt. Spöade skiten ur honom med 7-4. Jag spelade i trans och han var i trans. Typ. Det var det enda vettiga jag gjorde den tävlingen och åkte ut relativt fort efter det, kom la på plats 15 av 32 eller nåt. Roligt var dock att elitspelaren visst vann hela tävlingen sen och att jag var den enda som vann mot honom. Han fick i och för sig revansch mot mig i ett senare skede och piskade då upp mig med 7-2. Whatever.

Annars är det jobb-mat-sömn som gäller. Heippa.

Jo, förresten, inom en överskådlig framtid kommer ett blogginlägg om "Schteekarsportspegeln". Tror det kommer att locka till debatt på riktigt.

Nå, heippa.

Ag.

2007-09-23T11:06:00.000+02:00

Well, fotbollsturnering med Posten. Postcupen i väst eller något sådant hette den.

Med lånade fotbollsskor, utan benskydd (och en överladdning som hette duga) satte turneringen igång med en snabb 3-1 vinst. Givetvis utan något mål från Mr. Sharpsword. Sharpsword är/var nämligen värdelös på fotbollsplanen. Någon som blir förvånad?

Turneringen fortsatte utan någon endaste förlust under ordinarie tid. Finalen förlorades på straffar. Givetvis utan Mr. Sharpswords inblanding eftersom han kan vara det sämsta som stoppat in fötterna i ett par dubbade skor. Detta unikum i värdelöshet var förvisso på planen men fyllde där enbart ut en tröja. Typ.

Trots detta var det en förbannat rolig dag ute på någon av öarna i närheten. Det minst dåliga jag lyckades med var två klockrena glidtacklingar. Det "mest dåliga" jag lyckades med var två saker, den första var när jag sparkade ett hål i luften ungefär lika stort som globen vilket föranledde ett friläge, en dribblad målvakt och ett skott rakt i magen på demonliraren kongo-kim (alltså inget mål i baken). Den andra saken var när jag skulle rensa bort en boll mot en framrusande fi som gled emot mig varpå jag sparkade honom allt vad jag hade rakt i hans böjda knäskål. Jag skrek som ett barn och rullade av planen. Gör mycket ont än idag, undra om nåt är brutet, sprucket alternativt krossat?

Så här dagen efter kan man också tro att Mr. Sharpsword kan vara det sämst tränade köttstycket i fotbollshistorien. Att ta sig upp ur sängen och ner i en köksstol var som ett maraton för en invalid. Det enda som fanns var viljan.

(Låten för dagen, som också föranledde överladdningen: Audiobullys - We don´t care)

En höger på förmiddagen

2007-09-15T09:22:00.000+02:00

Enligt en välrenommerad bajsblaska ska tydligen snus och ölskatten höjas efter nyår. Igen alltså. Det handlar om en krona eller två för respektive produkt, alltså inte nog för att jag ska sluta med någon av dem.

Men, precis som vid förra höjningen premieras portionssnusare ("ståkkålmare") eftersom höjningen baseras på tobaksvikten. Och visst får man vara portionssnusare om man vill det, men det är ju jävligt löjligt.

Öl blir dyrare. Lössnus blir dyrare.

Vin blir billigare. Portionssnus blir, om inte billigare så, inte speciellt mycket dyrare i alla fall.

I min värld är vin (med mycket nasalt i) en dryck för överklassen och öl är knegarnas livselixir. Portionssnus (gärna med lingon, hallon eller mintsmak) är något som överklassbratsen petar in för att vara rebelliska. Lössnus är knegarens micropaus i trädfällandet, dikesgrävandet eller cylinderbytet.

Jävligt lustigt är också att en högerregering använder sig av folkhälsoargument för dessa höjningar/sänkningar. Rent ideologiskt bör väl högerpolitik förlita sig på människors goda omdöme och rationella val?

Nåväl, det är ju inte så att jag förväntat mig något annat.

(Låtval under bloggskrivandet: Raised Fist - Stand up and fight)

Stockholmsnatt

2007-08-31T10:40:00.000+02:00

En resa till hufvudstaden genomfördes förra helgen. Finns en del att berätta om den trots att mycket försvann i samband med magiska drycker.

Nåväl.

- - -

TORSDAGEN
Tåget gick vid 16-hugget så jag schtreeeeesade på extra mycket på jobbet, skippade lunchen och mörsade ut smått otroliga 82 stopp. Med en medåkare förvisso men var ändå klar typ 13.40 så jag hann med råge till tåget.

Väl inne på tåget tyckte jag först och främst att det var lite kvavt och varmt. Det var dock en felaktig upplevelse. Det var sjukt varmt och kvavt. Men jag är ju inte den som gnäller i onödan på sakers varande. Efter ungefär två timmars resande frågade jag konduktören/biljettrivaren när fläktarna skulle slås på. Det skulle dom inte för dom var ur funktion. Jaja. Funderade lite snabbt på att öppna fönstret men det fanns givetvis inget öppningsbart vid min sits. Hoppades att någon annan än jag skulle öppna och det gjordes lite då och då. Dock för sällan. Svetten rann som i en bastu med en finne vid hinken med vatten. Nåväl, hörlurarna åkte på för att man skulle slippa fokusera på hur otrevligt det var på tåget. Det hade nog gått ungefär 3-4 timmar av 5-timmarsresan. Någon snett bakom mig hade öppnat fönstret. Någon (kärringjävel i halvcenturieålder) går då fram till de som öppnat fönstret och får dom att stänga. Då brister det i mitt vanliga lugn. Jag blev tvungen att fråga vad i helvete dom håller på med. Svaret jag får av damen i fråga var att dom stänger fönstret. Varför? Det är ju varmt som satan i kupen! Jo, för det drar så mycket där dom sitter [en plats som för övrigt har egna fönster dom kan öppna] och då kan man ju få nackspärr. NACKSPÄRR!! Om jag innan svettades av värme så svettades jag nu av uppdämda aggressioner. Som tur är, är jag ingen aggressiv människa. Än. Nästa gång så smäller det...

Hur som helst. Parallellt med denna upplevelse på 95-kronorståget till baksidan föll det sig så att jag fick en reskamrat. Hon var också kring 50. Hade barn i min ålder. Vi pratade om ditt och datt. Hon var från början från Danmark. Mycket trevlig, insiktsfull och intressant. Det lustiga är att inte är den person som vanligtvis börjar prata med okända på spårvagnar och/eller tåg. Men det som är än lustigare är att det på mina senaste tågresor alltid har blivit så här. Jag har helt plötsligt befunnit mig i en diskussion med min närmaste medresenär. Jävligt ballt att sitta och diskutera vad fan som helst. Säga hej då efter någon timmes djupa diskussioner och inte ha en aning om vad personen heter men ändå veta extremt mycket om personen. Hur många barn dom har, vad dom jobbar med, vad dom jobbat med, vad och var dom har studerat, vad deras mor och farföräldrar gjorde under andra världkriget, vad deras barn gör och har gjort. Förbannat häftigt.

Efter att ha kommit fram blev det visst ett besök på någon trädgård där ajson å pille försökte sig på att rappa. Min vän pjotor hade visst kickoff med kavajochjeansbärarna på hans nya jobb. En öl eller två gick ner.

FREDAGEN
En lunch var inbokad med mamma till klockan tolv. Mötte upp henne, vi käkade lurre och snackade. Sen promenerade vi runt och runt, mest i närheten av den skolan hon för närvarande pluggar vid. Mycket trevligt att träffa mor min. Det var då jag märkte att sthlm inte "skrämmer" mig så mycket som det förr i världen. Har jag gått och blivit en storstadsmännska?! Tvi vale. Eller?! Man kunde ju tydligen göra som man gör annars, gå på samma sätt, prata om vad som helst och köpa kaffe. Utan att någon tittar konstigt på en. Det trodde jag då inte om sthlm.

Klockan tre skulle pjotskij anlända till de centrala delarna och vi skulle göra ett shoppingförsök. Det gick som det alltid gör i storstan. Åt helvete. Konstigt att dom har så många affärer men inget att sälja åt mig. Tamejtusan helt sjukt. Efter det blev det en gemytligt hak och bärs. Dom andra åt men inte jag. Dumt nog. Fyllan tilltog relativt fort. Fyra öl senare var en viss lapplänning berusad. Typ. Sen visade det sig att klockan var mycket så vi drog oss vidare mot någon invigningsfest eller vad det var. En källarlokal som fick 95kronorståget att kännas som svalbard. DRA ÅT HELVETE VAD VARMT DET VAR DÄR INNE, men 6 rejäla groggar gick lös på 50 spänn så det fick ju gå. Efter årets starkaste grogg yrade jag mig ut från stället för att äta något. Ett hamburgeri hittade jag någonstans, sen skulle jag gå tillbaka men insåg att jag gått vilse. På riktigt. Otroligt nog mötte jag festsällskapet när dom var på väg till nästa bygge. Det blev ett ställe mest känd för en av ägarna. En världsspelare med hockeyfrilla, snurrig målgest och karriärpeak 1994. [Någon du känner Iiiiiiiriiiiika?!]
Här slutar minnena för kvällen och klockan var väl kring XX.XX eller nåt.

LÖRDAGEN
Vaknade upp med oväntat lite ont i håret. Kan bero på att jag också har oväntat lite hår. Hur som helst. Dagen började jäkligt lugnt, men till slut bestämdes att vi skulle äta pizza i trakterna kring, ja vad vet jag, västerås eller nåt. "Dom har jättestora pizzor, inte så goda, men jättestora". Visst var pizzorna stora, rent jävulskt stora, och mycket riktigt inte så goda heller. Men nog fan åt jag upp hela. Tillbakaresa till lägenheten i närheten av abrahamsberg. Där The Landlord Karamazov började hinka bira. Men jag hade bestämt mig för att tjacka skor och stack mot sns lokaler på söder. Jag hade ju trots allt sett att de skulle ha en massiv rea med start klockan 18.00 och tills dess skulle jag ju hinna dit, med råge dessutom. Grejen var ju bara den att rean startade på det förbannade internettet och IRL-butiken stängde klockan 17.00. Jävligt oväntat att jag kom dit typ 17.45 då. Sur som fan vände jag åter mot abrahamsberg. I min vrede beställde jag sedan två par skor via deras internetsida. En öl eller 12 svaldes. Behöver väl inte nämna att fyllan blev avsevärd även denna tredje ölardag?! Denna kväll skulle vi på något ställe där (den kreddiga) M. Carlsson och A. Bell vände plattor. Grabbarna lirade sjuk bra musik och jag befann mig mycket oväntat på dansgolvet hela kvällen. Så jäkla full var jag tydligen eftersom jag inte ens dansar när jag är onykter. Men vad ska man göra när Stone Roses, Oasis och New Order/Joy Division pumpas ur högtalarna? Tjaaa, dansa och få en skvätt tinnitus som för övrigt i skrivande stund ännu håller i sig i mitt vänstra öra.

SÖNDAGEN
Vakna. Duscha. Klä på sig. Be om ursäkt för vad man nu kunnat ställa till med. Dra till tåget.

- - -

Summa summarum, en jäkligt rolig helg med gänget som man så ofta delat bägare med. Och helt oväntat var helgen som sig bör inte helt skandalfri. Men det får någon berörd skriva om.

Fuckin´ kullersten

2007-08-13T18:43:00.000+02:00

Jag har alltid ogillat kullersten. Nu hatar jag skiten.

Nog fattar t o m jag, ett estetmiffo, att kullersten är vackert ungefär som en tulipan på en gräsplätt. Men sen då? Det verkar ta sjukt lång tid att lägga, vara drygt som tusan för kullerstens-läggaren och heller inget bra att vandra på för de med svaga anklar/ögon/knän. För att inte tala om vad kullerstenarna gör med postisens högra näve - pallkärran.

Man kan stapla pakethelvetena hur bra som helst men alltid lita på att någon av kullerstenarna sticker upp extra mycket just utanför en elektronikaffär/cd-affär så att alla paketen rasar i backen. Naturligtvis samtidigt som butikspersonalen råkar titta ut.

Det var ju någon smart typ som kom på att man medelst tokigt varm olja, lite sten och andra hemliga ingredienser kan göra något som heter asfalt. Asfalten är sjukt fin att gå på, helt plan och slät. Varför byta ut något bättre mot något sämre? Nä, men avloppsrör är ju faktiskt helt onödigt det med, tacka vet jag hinkar fyllda med bajs rakt ut genom fönstret - det är en jättebra lösning!

Mm, visst är det.

Fast det är klart, man ska inte underskatta kommersens krafter. Det finns massor av folk som kan lägga massor av pengar på "fina" saker som kanske inte är så jäkla praktiska. Eftersom dom/vi finns så finns det naturligtvis också vissa organiserade grupperingar som tillgodoser dessa "behov" (se t.ex. Maslow för att få lite perspektiv på resonemanget) för en viss mängd resurser. Någon skulle säkert mena på att det är sådana här saker som får hjulen att snurra runt och så vidare. Jag vägrar tro att det ska behöva vara så.

Avslutningsvis en uppmaning. Nästa gång du spatserar på kullersten, spotta ut en fet jävla snus eller snorloska i ren protest. Det gör i alla fall jag varje dag.

En hyllning

2007-07-23T20:32:00.001+02:00

Ett stycke intervjuaktigt inslag i det enda måndagsnöjet en knegare har:

Ernst - Hur många är det som egentligen odlar morötter häromkring Närke nuförtiden?
Morotsodlaren - Tjaa, sex stycken men förut var det 30-35 stycken.
Ernst - Jaa du, var är världen på väg egentligen?! När kylskåpet där hemma är tomt på morötter känner jag mig väldigt fattig.

Jag säger då det, om inte Ernst var så jävla Ernst så skulle han ju inte vara Ernst. Tur som fan att han verkligen är det då!!

2007-07-07T10:57:00.000+02:00

Dessa valmöjligheter alltså. Den fria världens förbannelse. Kapitalismens jävla ok.

Här är det helg och ledighet, har till och med en slant till övers i fickan, men vad tusan ska man göra då? Möjligheterna är nästintill oändliga. Så mycket att välja på att det troligtvis inte blir någonting gjort. Biljarden förstås men sen då?! Om man bara hade haft en sak att välja på hade ett val per definition blivit omöjligt och således mycket enklare. Vill gärna hävda att det hade skänkt frid i sinnet. Helgstressen hade inte funnits.

Trots detta är det bara helgen de allra flesta knegare ser fram emot. Vad fan är det liksom?!

Jaja, off to Milen.

Nya tider nalkades

2007-07-05T19:15:00.001+02:00

Voi voi, att knega tär visst. På ryggen, på fritiden, på biljarden och på kärlekslivet. Nånå, inget att göra, bara kliva upp 04:40 och se glad ut traskandes till bussen innan P1 ens börjat sända.

Knega, knega, bära paket, knega, köra bil, luncha, knega...

Åka hemåt i rusningstrafiken för att komma hem en tolv timmar efter att man åkte. Hela tre timmar vaken "fritid" sedan sova klockan 21:00.

Gymma måndag och onsdag samt runda av veckan med löpning på fredagen. En har ju gått ner i vikt i alla fall.

Närå, jag är faktiskt inte bitter. He som gött att äntligen göra nåt vettigt, att jobba och få lön.

Det om sjävla livet som knegare.

Vad innebär kneget och hur är det kanske någon förtappad själ undrar. Jo, det innebär i korta drag att man börjar med en halvtimmes burknuffning på morgonen, alltså att sortera burar så att alla "sjusovare" har sitt gods på sin plats. Efter det ärofyllda uppdraget skall ens egna gods packas in i bilen och skjutas in i handdatorn (som är en bäste vän och ens värsta fiende på en och samma gång). Efter det dryga uppdraget som brukar skötas mellan 07:00 och 09:00 är det bara att vrida på bilnyckeln och trycka in P1 för att lyssna på friggin´ "Ring P1" och köra ut till ekelundsgatan vars första stoppet för dagen alltid är. Sen fortsätter dagen på samma vis tills bilfan är någotsånär tom på paket som ska köras ut men halvfull med paket som skulle hämtas in. Med de inhämtade paketen återvänder man till DIP:en (vad akronymen/förkortningen står för vet ingen - jag satsar på distributionsplats) och skickar paketen i en bur till närmsta lastbil som ska iväg till någon sorteringsanläggning.

Vill man lägga sig på den abstraktionsnivån kan man ju säga att jobbet är enformigt.

Vilken jäkla abstraktionsnivå du än lägger dig på så är jobbet i alla fall stressigt. Jag kör i runda slängar 55 stopp per dag, vilket innebär att om alla "kunderna" tjötar i 1 minut (60 sekunder) om att dom inte kan skriva på för det där paketet ska ju Olle på IT eller Bella på städ ha så blir jag ungefär 1 timme sen enligt beräkningarna. Detta händer åtminstone någon gång per dag och eftersom jag kör samma område varje dag kan man ju tycka att de flesta borde fatta att jag vill ha en påskrift och absolut inget annat. SPECIELLT inte nåt jävla klagomål om att "oj vad ful min handstil blir på din handdator" eller kvinnornas favorit "men gud, det ser ju ut som att en 2/3/4-åring har skrivit" - DET SKITER VÄL JAG I JÄVLA MUPPAR!!! Rita en jävla hitlermusch 4 all i care. Vem fan bryr sig om hur autografen ser ut liksom? Kanske Linda Rosing.

Skönt nu fick jag ur mig det så slipper jag säga det åt nästa nöt som kläcker ur sig den kommentaren.

Nånå, förutom det jag nyss spydde upp här ovan så är jobbet rätt schysst, desto vassare man blir på att packa desto softare dagar kommer man att få och till slut till och med komma in i förtid så att säga, vilket innebär mer fritid osv. Det absolut bästa är trots allt, något blödigt, att tjommarna som jobbar på bygget är jävligt goa och trevliga. En organisationsteoretiker (med sociologi/psykologi som bas) skulle nog påstå att det är en god blandning av individer och personligheter. I agree.

Såååå, råkar ni stöta på en postis (homosexuell på grekiska för övrigt) gör mötet så kort och vänligt som möjligt så gör ni i alla fall den snubbens/snubbinnans arbete enklare.

Sayonara fukkers.

Snuskonst

2007-06-24T20:01:00.000+02:00

Arbete besegrar allt

2007-05-31T14:04:00.000+02:00

Så fick han sitt jobb till slut. Han går i "Pappa-Dahnnjels" fotspår och blir chaufför på poståkeriet. Fint med ett kneg och en månadslön.

Det blir en del biljard i helgen. Kan bli svårt att hinna med det framöver då transporten till och från jobbet beräknas ta 2 h/dag. Smarrigt värre.

Finns ett gym på bygget så nu blir det att börja gymma också. Mest för att inte vara så jävla blekfet hela livet men även lite för att palla med jobbet också. Biljardspelandet kanske också gynnas av att man uppgraderar konditionen från värdelös till dålig.

Det stora dilemmat är dock hur fan man ska hinna spela biljard, det är något tidskrävande. Tänkte ju börja tävla till hösten, jaja...

Arbete besegrar allt!!

Inte för att vara sån men...

2007-05-29T11:01:00.000+02:00

http://www.aftonbladet.se/vss/stockholm/story/0,2789,1080862,00.html

Något måste hända och någon måste nog avgå!!

- - -

Blogger ämnar fortfarande inte godta mina alster.

- - -

Alla som missade 9-ball SM i helgen missade verkligen något. Kanske speciellt läsken för 30 spänn glaset.

Glömde visst...

2007-05-25T13:41:00.000+02:00

Jag fick inte jobbet på SVT. Fortfarande arbetslös. Mitt liv går nu ut på att diska. Man måste hålla sig aktiv, annars går det utför...

suck.

Snuskonst

2007-05-25T12:39:00.000+02:00

Här skulle det efterlängtade (nåja) konstinlägget publiceras men Blogger har tydligen inte för avsikt att låta mina alster komma ut i cyberspejs. Jaja.

Min kära sambo vann två fribiljetter till en satans film om en snubbe med en smärre mutation, del tre. HELVETE så dålig den filmen var.

Att gratis är lika med gott stämmer inte alltid.

Ett irriterande moment i vardagen

2007-05-11T15:59:00.000+02:00

Jag brukar vara rätt bra på att ha förståelse för ovanligheter. Om någon är långsam i bankomatkön kan denne ha någon synskada eller dylikt. Går någon för sakta kan ju denne ha parkinsons eller titanknä.

Men, helveten som spelar musik på vagnar/bussar på sina mobiler UTAN att bruka sig av hörlurar har jag ingen som helst förståelse för. Jag avskyr dem! I 9 av 10 fall är dessa personer under 18 år vilket också stärker min idé om ständigt utegångsförbud för personer upp till 18 år.

Nåväl. Hur fan kommer det sig att alla dessa idiåtas också spelar dålig musik? Britney, balkanmusik, irans topphits och eminem från 1999. Fakk it. Från och med nu ska jag uppmana alla dessa nötter att antingen stänga av eller ta på sig hörlurar. Hade jag vart aggresiv hade jag troligtvis spöat dem. Men men...

Sån där utfrågning

2007-05-05T12:49:00.000+02:00

Var på en sån där intervju. Ett tillfälle/risk att visa vem man är och om denne person nu är lämplig för en viss tjänst. För att berätta hur det gick för mig ska ett "frame" snooker användas som metafor.

- - -

Öppningsstöten gick bra. Jag prickade den yttersta bollen i kakan varefter egon passerade mellan blå och rosa för att sedan lägga sig bakom grön men inte kloss och heller inte pressvall. En glipa lämnades till en klar boll i svarts högra hörn (sett från kvarterslinjen). Bra, men långt ifrån perfekt.

Efter att motståndaren börjat lite trevande med några halvsäkra stötar lyckades jag med en ganska svår ingångsstöt. Efterläget blev dock halvtaskigt. Skrapade ändå ihop ett break på 12 poäng genom att göra fyra bollar (röd-blå-röd-blå) och spränga upp en liten del av kakan med en praktstöt. Turen var dock inte på min sida och jag fick en duktig bakmask med "touching ball" varefter en safestöt var det enda alternativet.

Någonstans i mitten av framet, med 7 röda bollar kvar, lyckas jag göra röd och sedan smaska in en svår och lång diagonal blå och för att sedan få ett perfekt efterläge på en trio av röda vid svart. Här gör jag mitt högsta break för dagen på 30 salta pinnar. Skön känsla att komma över den gränsen i alla fall.

Det är dock efter denna 30-serie som hela helvetet bryter lös. Jag bestämmer mig efter lite tveksamheter att försöka mig på en halvsvår röd boll mot svarts vänstra hörn med efterföljande automatiska uppsprängning. Koncentrationen verkar vara på topp, köföringen sitter som gjutet och i huvudet är bollen redan i och kakan uppsprängd. Jag laddar ordentligt, vill att det smäller till så där härligt i fickan...

Vad som händer sedan kan bäst illustreras med en scen ur Trainspotting där Begbie försöker lira lite pool på bakfyllan medan någon öppnar en chipspåse.

Typ.

Milt sagt trampade jag i klaveret, färgburken och gick därefter under en stege. Motståndaren har nu hela kakan uppsprängd, en boll nästan i hål och svart på pricken. Motspelaren går in och rensar upp rätt bra. Nu måste det till två snookers för att jag ska kunna vinna framet. Jag lyckas med en praktsafe men motståndaren är på hugget och missar ingenting. Jag kämpar och krigar för att få till svåra lägen för motståndaren, men det verkar som förgjort. Min motståndare puttar till slut i grön-brun-blå för att säkra vinsten. Det är bara att erkänna sig besegrad mot en motståndare som är på lite för bra snookerhumör. Förhoppningsvis kom jag undan med hedern i behåll som en "good sport" i alla fall.

- - -

Frågan är ju nu om detta målade upp situationen, jag tror det i alla fall. Jag gjorde definitivt ingen succé men gjorde heller inte bort mig helt och hållet. Chansen finns att jobbet kan bli mitt. Troligtvis inte, men hoppet är väl det sista som överger en?!

Röd mentalitet

2007-05-01T20:37:00.000+02:00

Ja, det vore väl synd och skam om jag i och med bilden här i bloggen inte skrev något idag. Men någon (något?!) nöt utefter avenyn påkallade sig uppmärksamhet och eftersom jag inte är en våldsam person, vilket dumjäveln ska vara glad för, så passar väl ett sött litet snällt blogginlägg bra.

Äckelschteekarn stod där och sopade gatan och höll ett plakat som lydde: "Vi städar upp efter packet" och nedanför fanns några överkryssade loggor för diverse vänsterinstitutioner. Troligtvis det enda han "städat" själv och plakatet hade säkert pappa betalat och mamma skrivit. Hoppas den jäveln vaknar med valkar i händerna imorgon.

Naturligtvis var det någon annan som prompt skulle vifta med en jänkarflagga bakom vänsterpartiets lilla scen under de tal som hölls. Som sagt, tur att jag inte är våldsam av mig.

Så jävla onödigt att häckla en dag som denna. Å andra sidan kanske det bara var jag och min partner som uppmärksammade det hela.

Hur som helst. När det gäller sådana här arbetar/socialist/kommunistprylar undrar jag vad min farfar hade sagt och tyckt. Så här efter hans bortgång har jag börjat identifiera mig mer och mer med honom, en sann arbetare som läste Norrskensflamman och röstade på APK. Vette fan om han någonsin gått i något tåg, demonstrerat och sjungit internationalen. Troligtvis inte eftersom han nog inte hade tid med sånt "trams". Det fanns ju ved att huggas, traktorer att lagas och snö att skotta.

För mig känns det alltså lite underligt med demonstrationståg. Jag är ju inte killen som sjunger mitt i stan, fuck it, jag sjunger inte ens i duschen och sjöng heller inte idag. Nog vet jag att dagen som sådan är viktig och symbolisk på liknande sätt som en Che Guevara-tischa kan vara. Men en Che Guevara-tischa kan ju också vara ett jävligt påklistrat statement som gäller ungefär lika länge som tischan är borta från tvättkorgen. Jag hoppas att jag är tillräckligt mycket arbeidare i min vardag och i mina vardagliga göromål och val, trots att jag inte sjöng idag och kan klassas som akademiker och i framtiden säkerligen som medelklass. Jag vill gärna tro att arbetarlabeln inte bestäms av engagemangsgrad vid 1:a maj, i såna fall är jag ju rökt.

- - -

Dagen till ära vill jag "promota" en gammal klasskompis till mig som gör skön och arg hip-hop: Menteroja. Uselt nog har jag bara köpt en av hans plattor men den är riktigt bra. Skivan jag köpte heter "Escaping from the artificial" och spåret "Strike back" känns speciellt relevant efter dagens upplevelser. Det kanske bästa är att han gör skiten själv utan något bolag i ryggen, han knegar och står i för att kunna trycka upp plattorna. Något utav en vardagshjälte, fast han själv skulle nog inte gilla om jag kallade honom för det.

Kolla in:
www.menteroja.net samt http://myspace.com/menteroja

---
EDIT: Han hade visst ett bolag bakom sig nu: www.boilingpandas.se
---

Domedagen

2007-04-01T12:03:00.000+02:00

I brist på bättre fantasi måste man sno rubriker. Well.

Jobbade som vanligt på paletten i går. Café-Eva frågade om hon skulle stänga/låsa ytterdörren när hon gick efter att föreställningen börjat. Nej då, tyckte jag. Och gud vad jag ångrade mig när en skata flög in i byggnaden. Det var jag och skatan. Ensamma. Jag VET att han/hon var ute efter mina ögon.

Svetten lackade och jag tog med mig en kudde för att försvara den mig i den kommande ögonpicks-attacken. I 15-20 minuter hade vi en "stare-down". Mitt i ställningskriget kom det en inte så fjollig snubbe som vågade gå i närheten av skatjäveln. Han skulle rädda mig. Trodde jag. Han öppnade en till dörr och tyckte det var nog. Va fan liksom?! 5 minuter "stare-down" till och sen tog jag mod till mig att från utsidan av fönstret skrämma det äckliga djuret att flyga ut.

Efter ungefär en timme hade nerverna krupit under huden igen.

Det som är riktigt tragiskt är att allt detta är sant, och det förstår nog dom flesta som någon gång gått med mig på stan och mött duvpatrullerna. Fy fan för fåglar alltså. Summan av kardemumman: 1. Folk som matar fågeljävlar inom tätbebyggt område borde skjutas alternativt straffas hårt. 2. Fåglar som äter och bebor tätbebyggt område borde skjutas OCH bestraffas hårt. Inte nödvändigtvis i den ordningen...

- - -

På måndag drar jag norrut till det förlovande landet. Skönt att slippa den här jävla sommarvärmen och få uppleva det som egentligen är vår. Agendan för de 12 dagarna i Kiruna/Tornedalen består av skoterkörning, korvgrillning, öldrickning och bastubadande. Inte nödvändigtvis i den ordningen. Det går inte att beskriva i ord hur gött det kommer att bli.

- - -

Konstverkandet är en krävande process men snart publiceras något i alla fall...för alla er som väntat tålmodigt. ;-)

Hög igenkänningsfaktor

2007-03-18T12:19:00.000+01:00

"Adaptation" var nästan lite bättre än vad jag kom ihåg. Detta trots att den "ballade" ur i slutet. Skiten med blomknark och liggning mellan den cityslicka kvinnan och en toothless-redneck är inte min favoritdel i rullen.

Det som däremot är bra, rent skitbra, är hur filmen lyckas visualisera den tunga TUNGA prestationsångest som Charlie Kaufman känner. Och det var nog förmodligen det som fångade mig första gången jag såg den. Då höll jag på med uppsatsen from hell och ångesten som då grodde var av C.K.-karaktär. Jag kommer ihåg hur det kändes. Än tydligare kommer jag ihåg hur det kändes att bli av med ångesten. En jävla bra känsla.

Nåväl, krocken var jävligt salt och oväntad. Igen.

Filmen var inte så ogreppbar och svår som jag kom ihåg det.

En annan av mina absoluta favvorullar gick visst också på TV igår - American Psycho. Den orkade jag dock inte se men den är som rolig. Om man nu är på det morbida humöret.

Jaja, har tagit ett beslut om att här på bloggen, inom en inte alltför avlägsen framtid, ställa ut mina konstverk. Hehe. Det ni!

Filmtips

2007-03-17T15:52:00.000+01:00

ninnaninnanininininnananannininini....

Just ja, det var visst boktipset eller liknande som körde den fina jingeln.

Well. Filmen "Adaptation" (som visas på någon av SVT:s eminenta kanyler* kl. 21.15 idag, lördag 17:e mars) är vass. Kanske lite svårförståelig och inte en A till B film, dock utan att bli Lynch-ig, men riktigt vass. Vill minnas att det är en krockscen i filmen som är sjukt bra gjord. Nicolas Cage gör i filmen vad som numer kan benämnas som en Eddie Murchy (- Murphy heter han ju... - Vet jag väl).

I looooove intertextualiseringar. Här slog jag till med två i en. Varsågoda!

- - -
* Lillasyster a.k.a. lill-säpo - det råkade jag se på jobbets TV så ids inte hetta om licensen.

Så här dagarna efter...

2007-03-10T12:56:00.000+01:00

...den stora kvinnodagen står att läsa i aftonblaskan:

"– Det är osunt och flickan riskerar men för livet, säger ordförande Christer Englund till Svenska Dagbladet."

Detta angående att en liten tioårig tös ska få spela en a-lagsmatch i damhockeyligan. Ohhh. Ramaskri och moralpanik. Småchippar lirar hockey varje dag, några skadar sig några gör det inte. Någon jävel tror sig vara nästa Gretzky (eller Roth för att vara någotsånär jämställd) och den näste brakar in med huvudet före i sargen. Skit händer när hockey ska spelas.

Men hur som helst, en målvakt är förvisso utsatt då utespelarna skjuter puckar mot en. Ibland t.o.m. medelst SLAGSKOTT!!!

Nåväl. Inte nu för att såga damishockey eller så, men hade tösabiten ställt upp för Linköpings HC i slutspelet för snubbar - då hade jag ställt upp på Englunds uttalande. Klart som korvspad att hon kan få ett skott i halsen. Men det kan hon även få på 10-åringarnas träningar, nästan större risk där. Tioåringar är enligt mina erfarenheter mer benägna att skjuta mot kryssen och detta utan att ha full pejl på siktet i bössan i jämförelse med vuxna och mer mogna ishockeymänniskor som skjuter efter isen intill stolparna.

Nä, "men för livet" låter heeeeelt sinnessjukt, minne för livet låter mer rimligt.

Förhoppningsvis behöver jag inte skriva en uppföljare på detta inlägg om hur fel jag hade...

- - -

Kollade en musikal igår ('Into the woods' på Balettakademien i GBG - book your tickets for tonight NOW!). Imponerad av folk som kan sånt som jag inte kan, typ klä sig i tighta kläder, sjunga, skådespela och dansa. Å andra sidan spöar jag nog skiten ur ensemblen i biljard. Alltid nåt!

Vändningen kom kanske med en 7:a

2007-02-23T21:32:00.000+01:00

Mina trogna läsare läste för ett tag sedan om att jag aldrig åkt med de nya vagnarna. Som amen i kyrkan var det väl själva fan att vagnen jag åkte hem med den dagen var en ny vagn. Inte speciellt imponerad av den dock. Trodde den skulle vara rymlig och tyst. Icke. Den luktade ny men vad gör väl det när det är trångt?

Nyvagnsturen medförde dock (vill jag i alla fall inbilla mig) ett jobberbjudande from nowhere. Familjefadern Dahnnjel gave me an offer i couldnt refuse. Eller så var det väl inte riktigt men ett litet läge till ett mån-fre/7-4 kneg. Sweet. Ska bara knåpa ihop ett CV och skicka till någon snubbe, sen får vi se.

Tråkigt nog försvann ju mitt perfekta CV i den stora datorkraschen och den funkar inte än heller men någon kommer och hämtar den på måndag mellan 16-19 (je rajt) för att skeppa vidare den till reparationen. Skönt att man har ett "jobb" som är så lugnt att man kan knåpa ihop bloggar och jobbansökningar och få betalt för det.

Jante, Kapuscinski och bloggen

2007-02-18T15:08:00.000+01:00

Såg nyss en dokumentär om journalisten och författaren Ryszard Kapuscinski. Under sitt journalistliv rapporterade han från i stort sett hela världen om allsorts krig och ett helt gäng revolutioner. I journalistiken fick han dock inte utlopp för sitt kreativa skrivande vilket gjorde att han samlade på sig en hel jäkla massa upplevelser och nyanser från alla världens hörn. Det blev till slut ett gäng böcker av det.

Han hade saker, viktiga saker, att berätta.

Vem fan är jag och vad i helvete rättfärdigar denna och troligtvis ungefär 97 % av alla andra bloggar? Vad har jag gjort och vad har jag upplevt? Vad har du gjort och vad har du upplevt?

I jämförelse - ingenting.

Härmed slår jag ett slag för jante - håll för fan käften om du inte har något av värde att förmedla. Vilket förstås gäller mig med.

Efter plugget

2007-02-18T11:20:00.000+01:00

Det var meningen att det här blogginlägget skulle handla om att jag inte fått åka med de nya spårvagnarna. Det spårade ur (ha ha ha...ehh) och blev något kvasipoetiskt stycke. Om ens det. Hur som helst, usch.

- - -
Känns lite som att livet springer en bi medan man väntar på att det ska komma igång. Man är för gammal och man är för ung. De nya vagnarna tycks alltid möta den vagn jag åker med. Jag är på väg åt fel håll vid fel tidpunkt med fel destination. Ur fas.*

Måste nog ta "fel" vagn vid en annan hållplats vid en annan tid för att bryta mönstret. Jobbansökningarna besvaras med två bokstäver istället för tre, snittbreaken på 8 växer till 25 och baletten byts ut mot...ja, något annat. Något relevant.

Kan det vara så enkelt? Troligtvis inte. En får kriga. Som vanligt. Börjar bli van. Kanske är det det som är "det"?! Vem fan vet.

En borde i och för sig vara rätt optimistisk i och med att det nu går så dåligt så borde det ju bli bättre. Utan att gnälla för mycket så ser jag inte hur det skulle kunna bli sämre, tillvaron är rätt stabil som den är, men rätt beige. En vet dock inte vad livet har i trollerihatten.

* Nej Jessica, du är inte en gammal spårvagn.
- - -

Övrigt:
- Inväntar typ 6-7 jobbansökningssvar.
- Har tillsammans med min uppsatskompanjon skickat iväg c-uppsatsen till en uppsatstävling.
- Nydatorn kraschade benet efter 1,5 månader "hårt arbete": HP, Microsoft, Brill-Börje Gates - Dra åt helvette med er allihopa!! Nästa dator blir en Mac. For sure.
- Börjar snart söka orelevanta jobb med avsikten att klättra inom företaget till en relevant tjänst.
- Lappsjukan börjar göra sig påmind igen.

Billigt alternativ

2007-02-10T15:10:00.000+01:00

Det kostar 34 kr dosan att införskaffa vad som för läppen kan jämställas med Burberrydeo för näsan. En dosa Röda Lacket. 34 kr. Räcker ungerfär tre dagar (med ärtsnusar) vilket blir just över tio spänn per dag och cirka 300 bagis per månad.

Tyvärr har jag inte råd med det något mer. Den enda lyxen i mitt liv.

Tur som fan att grek/cyprioten på biljardklubben hade hittat ett ställe som sålde billigt snus billigt. En dosa 25 spänn - wohooo - tillbaka till priset innan skattehöjningen av äckelborgarna. En stock 119 spänn - WOOOOHOOOO - tillbaka till finnig överläpp, målbrott och "Luke Skywalker" i snushörnan på "Bolki". Så jävla fresh tänkte jag och småsprang lite, nä nu ljuger jag, jag orkar ju inte småspringa. Jag gick lagom fort från närmsta vagnhållplats till skumbutiken på 2:a lång och köpte en dosa Knox.

På en lapp vid disken: "Vill du ha kvitto säg till innan du betalar"

Hehe, nog fan förstår man att det är lite skumt då eller?!

Nåväl. Dosans design var rätt snygg, för att inte säga jäkligt snygg. Lite tråkigt bara med plastdosan istället för Gothias pappvariant, men va fan, det kan jag leva med. Snuset smakar rätt ok och är lite som General/Grov i konsistensen. So far so good.

Men;
Varför är jag småirriterad på gränsen till förbannad hela tiden?
Varför är jag sugen på snus/godis hela tiden?
Varför luktar cigarettrök så gott?

Jag tror de snåla gåbbarna (naturligtvis smålänningar med HK beläget på Sveriges baksida) bakom snuskatastrofen Skruf* snålar in på nikotinet i Knoxen. Thats why. Man får väl försöka trösta sig med att utsidan åtminstone är vacker, ungefär som när man äter ett äpple och hittar en halv mask i skruttet, eller som när den nyinköpta REV-maskinen** skär under första rutten.

Poäng? Sensmoral?

Fortsätt alltid att snusa. Sluta aldrig.
---
*Vilket egentligen förtjänar en recension/uthängning OCH som borde fått mig att förstå vart fan den här snusvägen skulle leda - rakt in i besvikelsens nybajsade A.
**Refererar härvid till en ny (design/utformning på en) skoter som folk, ungefär, söder om Skellefteå (a.k.a. schtaaan) inte vet ett skiiiiiiiiiiiiiiiiiiit om.

Lånade pengar

2007-02-03T11:24:00.000+01:00

Ponera att man köper en lägenhet för typ 4,7 miljoner med bankens pengar. Tro's väl fan att bankjäveln vill ha tillbaka pengarna så småningom? Är det någon som tycker det är orimligt och förbannar sig över det? Inte så många i alla fall. Inte i relation till den där tre-bokstavs-kombon som lånar ut pengar till studenter.

Jag blir så jävla förbannad. Speciellt på sådana som t.ex. Alex S. på aftonblaskan som sitter och bölar om att dom han tagit lån av vill ha tillbaka sina pengar. Buhu buhu.

Om man lånar pengar ska man betala tillbaka dom (förutsatt att lånet inte tas av barn från föräldrar, då skrivs lånet i snön som bekant smälter och försvinner). Punkt.

Det gäller väl självfallet CSN-lånet också. Klart som fan att det svider när man utbildat sig i hundra år och inte får något jobb men ändå ska pröjsa. Men vad är egentligen alternativen till statliga studielån?

CSN är för mig frihet. Frihet att ha alla möjligheter i världen att bli vad fan du vill. Pappa/Mamma-betalar systemen som finns runtom i världen för högre studier innebär per definition att rika kan och fattiga får titta på - och det kanske är det som gör mig så förbannad.

- - -

En fundering som slog mig häromdagen på vagnen: Om man alltid går sin egen väg så går man ensam. Funderingen kom i samband med lyssning på Charta 77 och deras "Lilla Björn och lilla Tiger" som jag tycker har ett mysigt hemlängtanstema på något sätt.
Slutet av låten går som följer, rent textmässigt:

"Men nånstans måste dom tagit fel vid valet utav stig
för cirkeln som dom gick ja, den blev både stor och vid
och om man går i cirklar så hamnar man just där
där man en gång startat där man påbörjat sin färd

Så dom hittade sitt hus och dom hittade sin å
dom hittade sin bro där dom en gång börjat gå
Det här är Panama det är våra drömmars land
Vi har gått rätt länge men nu har vi kommit fram.

Men du, du kanske tycker att dom borde stannat kvar
och brukat det dom haft och att färden den var nys
Men tänk på vad dom missat människor och platser som dom sett
och inte fattat att dom ville ha en soffa utav plysch"

Kånntry-rutigt

2007-01-28T13:00:00.000+01:00

Slökollade lite på vad kiruanerna och exil-kiruanerna pysslade med på hotellet i julas. Ingen av mina närmre vänner hade supit bort vettet så pass mycket att de ställt upp på bild. Bra.

En annan sak slog mig. Det är kånntry-rutiga skjortor som gäller. Må nog skylla det på nåt halvbra kånntryband med internationell turnéplan. Det ser bara förjävla roligt ut när 3 av 5 snubbar har liknande kläder. I och för sig kan min uppmärksamhet på dylika ting ha ökat i och med flytten söderöver och folks klädval här nere.

Nå väl. Jag är ingen klädguru och vill så heller inte vara, så egentligen ska jag bara hålla käften. Men som vanligt har jag svårt för det, kanske speciellt med bloggen som täckmantel. Vad jag tolkar in i detta "mode" är att det råder en stark likriktning i lappriket och den föds man nog tyvärr in i. Detta syns nog allra mest på snubbarna i lappi. Eller är det så att de helt enkelt skiter i vad de tar på sig inför en utgång? Nå int fan vet jag.

Hur som helst, it´s my hometown. Synd (men samtidigt bra, lugnande och skönt) att allt är som det alltid varit och kommer också alltid vara så.

Troligtvis har jag gjort mitt sista framträdande på hotellet. Vem som tjänar mest på det vet jag inte - är det jag eller övriga besökare?!

En smula avslöjad

2007-01-27T08:30:00.000+01:00

En minikonversation mellan mig och en 50+ receptionist/handläggardam på arbetsförmedlingen i Frölunda:

Dam: Oj vilket fint efternamn du har..
Moi: Ehh, tack...
Dam: Är det finskt?!
(Moi´s hjärna: VA?! Hur fan tänker du nu kärringjävel, var i helvete är det finska i Skarp och svärd??)
Moi: Ehh va?!
Dam: Jaa, alltså finnar som flyttar till Sverige brukar ju ta lite roligare namn...
Moi: Ahh, haha, jorå, på 1700-talet så blev en Lampinen Skarpsvärd istället...

Nytt år nya issues & ny blogglook

2007-01-20T11:33:00.000+01:00

Tre saker skall beröras i tur och ordning.

1. Snuspriset

Vad i helvete liksom?! Köpte min första dyrsnus häromdagen, 34 pix. Snusarna man petar in får vackert bli i storleken av en ärta. Men jag vägrar sluta av principiella skäl. Ska tamejfan begravas med en riktigt stor en. Som jag ser det kan man som snusare anta två olika positioner.

Den första har bland annat min far antagit. Han slutade tvärt av efter ca. 35 år som snusare. Han, och hans arbetskamrater med honom, tycker att borgarpacket inte ska tjäna några pengar på dom i alla fall. En god tanke kan man tycka. Min approach är en annan då jag ser höjningen av tobaksskatten - "på grund av folkhälsoskäl" - som en symbolisk dickspark på arbetare och knegare som gillar att peta in en feting då och då. Om man ska höja några skatter av folkhälsoskäl så tycker ju jag att till exempel läsk, dressing och snabbmat borde vara prioritering 1. Men det är klart, då kanske man gör några hamburgertillverkare från amerikat arga. Och speciellt företagsledare vill vi ju beveka på alla sätt och vis så att de gärna investerar i vårt stackars land.

En annan sak är ju att priset höjs efter vikten på enheten man köper vilket gör lössnuset ca. 10 spänn dyrare än portionssnuset. Ok att vissa förtappade själar snusar portionssnus och att de pröjsat osannolikt mycket för sina 24 g tidigare, ett visst mått av rättvisa ser jag ju. Men återigen, rent symboliskt är detta ytterligare en dickspark på mig och andra som snusar löst.

"Hujedanemej vad äckligt det ser ut när snuset rinner ner på tänderna på de smutsiga arbeidarna..."

Mmm, så kan det vara och det ser så mycket freeeeschare (notera stureplansstavningen) med portionssnus för då kan man lätt dölja det faktum att man pysslar med sådana anskrämligheter som snuseri. Tvi vale.

Fan ta er som röstade blått, era jävlar. (visst mått av skämt, visst mått av seriositet)

2. Riley-930 MED extender

Så har det då hänt. Snookerkön är betald, uthämtad och provspelad. Nu finns inga materiella hinder mer. Halvcenturiet bör uppnås inom en snar framtid (troooooligt)...

Är dock inte helt tillfredsställd, köfan spelar ju inte av sig själv vilket märktes mycket tydligt under the maiden voyage. Gjorde knappt en bolljävel. Men det kommer att ändras framöver, det lovar jag mig själv.

Fick i köpet även med en förlängare på ca. 22,5 cm med snabbgänga. Jävlarns bra och proffsigt.

"Så du fick en kö till dig själv och så en liten sak till tjejen också..."

Jovars, den ser ut som något potentiellt snuskigt och det passerar ju inte PS.-läsarna på biljardklubben direkt.

3. Fil. kand. i medie- och kommunikationsvetenskap.

Smarra på den alltså. Det har jag gjort åtminstone i huvudet de senaste dagarna. Låter gött tycker jag. Den förbannade examen som jag mest troligt krigat hårdare för än vad många andra har gjort. Till saken hör att jag tidigare misslyckats typ 4 gånger under en 3-årsperiod med att färdigställa en c-uppsats. Kamp och tung ångest blev ett livskoncept för mig. Tills nu.

Det som är än roligare är ju att jag tills nu aldrig fått VG på en hel termin på universitetet. Lägligt nog fixade jag det till den sista och kanske viktigaste. Riktigt skönt men samtidigt något underligt och ovant.

Jaja, 160 HSP senare var han färdig och ska "bara" fixa ett jobb nu.

Heippa!!

Från 26 till 30 och vidare till 48

2006-12-02T10:24:00.000+01:00

Den oinvigde konnoterar säkerligen ovanstående nuffror till ålder. Och visst fan hade det här inlägget kunna handla om åldersnoja och bölande om det nalkande 30-talet. Men ICKE!

Det här inlägget handlar om det kanske roligaste som finns - Snooker.

För en tid sedan trodde jag att jag aldrig skulle ta mig över 30 strecket på ett break i snooker. 26 hade tangerats ett antal gånger men tekniken, fokuseringen och kunnandet fanns inte där. Tills i förrgår, apparantly. Trodde faktiskt inte att jag hade "det" i mig. Gjorde helt sonika en 30 serie, osannolikt nöjd blev jag av det. En stund senare gick, som det verkade, alla bollar i oavsett hur jag siktade eller stötte - resultatet blev ett 48 break. Sjuuuukt nöjd. Bara 2 poäng ifrån det halvmagiska halv-centuriet som i våras sattes upp som mål för året. Trodde så sent som 40 minuter innan (det som numer kommer att refereras till:) den klassiska 48:an inte att jag skulle vara i närheten.

Det sorgliga i det hela är ju att jag efter att ha presterat det här nästan osannolika direkt, och då menar jag direkt, började snegla och sukta efter något mer, något bättre, något högre. 50 serien var ju så nära...

Varför i helvete ska det vara så här hela jävla tiden? Man kan aldrig vara nöjd? Jag skyller som alla vet, alltid allting på dagens kapitalistiska samhälle. Kan vara en väl enkel undanflykt att skylla på något som är så stort att jag inte kan göra något åt det. Enkelt också för att jag själv slipper analysera mitt jag. Tvi vale.

- - -

Såg en hemsk dokumentär häromdagen också. China Blue. Kan rekommenderas. I den får man se hur den vidrigaste formen av kapitalism blandas upp och mixas med den vidrigaste formen av kommunism. Mitt i allt det hittar man ett gäng tjejer i 14-17 års åldern som bara vill göra rätt för sig och inte vanhedra sina familjer. Man blir gråtfärdig och samtidigt så förbannad att man vill slå sönder något.

För att fritt citera en filmrecensent (som jag glömt namnet på) som ångrade sitt betyg på den vansinnigt otäcka filmen Irreversible: "Om en film berör en så mycket måste den vara bra..."

Vatten på min kvarn

2006-11-01T20:39:00.000+01:00

Voi voi. SÄPO wants me. I just know it...

Fick sig ett brev från försvarsmakten. Goddammit, va fan vill dem en avdankad och numer jävligt korpulent miliskock??

Jo, det här vill dom:
(Vilt saxat, men från ett riktigt brev, jag svär)

"/.../
2004 enades EU:s medlemsländer om att tillsammans utveckla sin snabbinsatsförmåga. Det ska ske genom enheter beredda för omedelbara insatser. Den svenskledda snabbinsatsstyrkan, Nordic Battlegroup [ehh, har dom spelat lite väl mycket Counter Strike eller nåt?!], får ett stort ansvar och ska delta i EU:s krishanteringsoperationer i den inledande, svåraste fasen.
/.../
Nordic Battlegroup är först på plats och först att ta itu med det kaos som området drabbats av. Du måste kunna klara dig under mycket knappa förhållanden under de första dagarna. Du måste kunna klara dig utan kockar, tvättmaskiner och färdiga baracker [lungan, jag har varit student bra länge nu...]. Du måste vara beredd på allt från humanitära insatser till väpnad strid [någonstans här dog mitt intresse kan jag säga].
/.../
Du är en av dem som efter genomförd värnplikt uppfyller de lämplighets och behörighetskrav den här styrkan kräver. Gå in på www.xxxxxxxxxx.nu/xxxxx. Där finner du mer information och möjlighet att söka. Vi behöver bra soldater [och så skickar ni såna här brev till mig?!]. Jag [hööööööööööögt uppsatt militär] hoppas du kan bli en av dem."

Shit määähn alltså. När skall den är häxjakten ta slut undrar ju jag?! I och för sig lär ju inte SÄPOS intresse för mig minskas i och med den här bloggen...helvette.

Märkligare blir det knappt

2006-10-21T14:49:00.000+02:00

Har under en ganska lång tid fått hem en tidning som heter 'Insats och Försvar' och innehåller artiklar om Svea rikes krigsföring eller liknande. Mitt namn står på baksidan precis som att jag är en prenumerant. Det hade ju faktiskt kunnat vara så att jag velat betala 200 pix per år för 6 nummer milisinfo. Så är dock inte fallet. Frågan är dock om jag har någon vän/ovän som villigt pyntar dessa riksdaler bara för att skoja till det lite eller om det helt sonika har blitt något fel i försvarsmaktens register? Jag har ingen aning men eftersom det inte verkar kosta något för mig så har jag heller inte brytt mig nämnvärt.

Tills idag. Ett sms förändrar rätt mycket faktiskt:

"Hej! Göteborgs garnison och polisen i Västra Götaland har utvecklat metoder som gör det möjligt för skyddsvakts utbildade medborgare att kunna hjälpa polisen om deras resurser inte räcker till, tex vid ett terrorhot. Är du intresserad av mer information? Tacksam för JA eller NEJ med ett vändande sms. Mvh X. Xxxxx Chef Nationella Skyddsstyrkorna Askim/Frölunda."

WTF lixom.

Var tvungen att surfa fram vad i h-vete detta handlade om. Det kunde ju vara så att värnplikten som kock på ING3 i rövhålet Boden i 7,5 månader nu börjat "betala av sig"?! Det visade sig dock vara en rekryteringsrajd från Hemvärnet.

Nu föll en polett (SAOL?!) ner. Fort som attan letade jag upp prenumerationsansvarige för Insats och Försvar och krävde en del svar samt en avslutning av prenumerationen (via mail förstås). Jag menar, shit, försvaret har ögonen på dig. Säkert "booked" som kommunist - vilket jag iofs inte hade haft något att invända mot - med en rajd från SÄPO att invänta.

Konspiratoriskt lagd? Jorå så att...

Hur som helst, jävligt skadat att jag så sent som för två dagar sedan "klagade" på att försvaret inte riktigt skulle behöva mig utifall det skulle bli krig i och med att jag "bara" var kock. Tji fick jag, så det stänkte om det. Dom headhuntar ju för tusan mig nu!!

Well, jag skickade iaf ett versalt nej till mobilnumret som skickade intresseförfrågan och hoppas nu att dialogen mellan mig och försvar/hemvärn ska upphöra.

Tänkte bara att detta skulle vara en kul läsning för "alla" trogna läsare. Heippa.

PS. Det luktar förresten en aning propaganda om bilden va?! DS.

Maskerade musikanter

2006-10-21T11:14:00.000+02:00

Daft Punk, Slipknot och till viss del även Gorillaz (det finska schlagerbandet tar jag dock inte med i den här uppräkningen) är ett antal maskerade band. Så vitt jag vet har aldrig Daft Punk framträtt omaskerade och likaså Slipknot. Gorillaz hade så vitt jag vet för avsikt att aldrig visa sig på annat sätt än som animerade varelser i musikvideorna.

Why? Eller, Why not?!

Jag är inte riktigt säker på den riktiga orsaken till mitt gillande av "maskerade" artister och band. Egentligen är det inte banden och deras musik som jag intresserar mig för nu, utan just maskeringsfenomenet. Tankarna har vuxit fram under de senaste dagarna, med start i en skoluppgift (med Daft Punk i bakgrunden) och som sedan kulminerade i och med The Knife´s livekonsert på Musikbyråns jubileum. Knivarna hade på sig jävligt balla masker.

En anledning kan vara att banden i och med valet att INTE outa sina fejs är mer ärliga och äkta än andra outade artister och band. Jag hoppas att valet grundas på någon sorts tanke om att det är musiken som ska tala och inte utseendet på pajasarna bakom instrumenten och mikrofonerna. Det är nog den teorin som gör att jag tilltalas av maskeringen. Att det skulle bero på någon form av politiskt statement. En annan teori är förstås att maskeringen är ett ytterst beräknat val av något ärkesvin i skivbolagstoppen för att deras version av bomullsplockare ska sticka ut ur mängden och på så vis dra in mer cash än icke-maskerade. I ärlighetens namn låter nog det som det mest rimliga i sammanhanget. Allt måste ju förstås mynna ut i just cash och bling.

Men förstå vad soft för de maskerade banden som trots hyffsade framgångar world-wide kan gå på gator och torg utan att få ett gäng fjortonåriga ungjävlar löpandes och skrikandes efter sig. De maskerade kan tjacka en latte och tjöta bäst dom vill utan att bli igenkända. De kan säkerligen pissa på allmän plats och kladda på garderobiärer utan att det för den skull måste bli helsidor på tabloiderna. De kan säkert snorta koks från allmänna toaletters äckliga lock utan att någon hobbypaparazzi dyrkar upp dörren och tar några tokpixliga bilder med sin Sony Ericsson K700i med 1,2 megapixel kamera för att sedan skicka till 71717. Kort sagt, de maskerade får i min drömvärld det bästa ur två världar. Anonymitet när de vill vara sig själva för en stund och celebritet när de kliver upp på scenen. De är så att säga det där lilla garagebandet som repar och repar och repar - för att det är så förbannat kul att spela Creedencecovers och dricka punkbärs med polarna. Skapandet och musicerandet är målet i sig självt.

I min drömvärld hade alla musiker varit maskerade. Eller rättare sagt, i min drömvärld hade musiker och andra celebriteter inte behövt bekymra sig om sitt privatliv för i den världen hade man inte hängt upp sig på vilka förbannade kläder Lena Ph hade på sig vid sitt senaste uppträdande. Man hade heller inte ens betalat kattbajs för Robinsonvinnarens åsikt om fotbolls-VM eller Valet. I mitt (för de allra flesta sjuka) utopia hade inte sånt här uppfyllt något nyhetsvärdekriterium. I mitt utopia drar Slipknot grabbarna/tjejerna på sig sina kukmasker när de på lördagen äntrar scenen och på måndagen drar de på sig blåstället för att montera backspeglar på MACK-lastbilar. Daft Punk medlemmarna hoppar i rymddräkter eller dylikt på giggen men till vardags hoppar de på cykeln för att dela ut post till Svenne Banan och Joe Schmo.

I min värld är det förbannat stor skillnad på hobby och yrke, det ena skall icke beblandas med det andra.

Crew Cut Nostalgia

2006-10-15T18:38:00.000+02:00

OBS!! Mannen/pöjken på bilden har inget med något att göra. Hans frisyr har dock det...

Mannen som gav Crew Cutten ett fejs i Växjö råkade vara på TV alldeles nyss. He var ett av dem där nya barnprogrammen som jag aldrig sett och det lilla jag nu såg var jävligt irriterande. Stackars barn.

Well, mannen som gick under namnet Owe gjorde dock ingen besviken och var precis som man kommer ihåg honom. Frisyren satt som ett smäck som vanligt. Det kan vara det man mest kommer ihåg honom för. Ett stycke svår Crew Cut på 2000-talet. Stort.

Kan vara så att jag är avundsjuk på att han faktiskt har hår. Troligtvis. Kul, men samtidigt synd, att han "slösar" bort det med en CC.

1 down

2006-10-14T14:05:00.000+02:00

Nu börjar mediefrukten av alliansvinsten falla ner från träden. "Drevet" har varit igång ett tag och nu avgick den där schteeekaren som "inte hade råd" att betala vita löner till sina sla...oj, förlåt - pigor. Rätt eller fel att hon avgick? I don't know.

Med stor sannolikhet kommer nu "drevet" riktas mot hon, den där andra licenssmitaren ("Va, jag idrottsminister?? Det har ingen sagt..."). Säkert kommer hon också att avgå inom en inte allt för avlägsen framtid. Dock inte den här veckan för det skulle inte se snyggt ut för den "enade alliansen". Det är "min" teori.

Hur mycket jag än gottar mig i alliansens misär kan jag inte låta bli att ifrågasätta varför det är just två kvinnor som råkar mest illa ut i blaskorna.
Det kan vara så att just dom två har dom smutsigaste bykarna (det betvivlar jag dock å det grövsta). Det kan vara så att just dom två haft dom sämsta rådgivarna. Det kan också vara så att det är just dom två som har minst politisk erfarenhet.

Tråkigt och orättvist. Dom som känner mig tillräckligt väl vet att jag hatar orättvisor. Orättvisor som de här hoppas jag innerligt att mina vänners (Thyni och Dahnnjel) döttrar ska slippa, och alla andra tjejer också förstås.

- - -

De som känner mig tillräckligt väl vet också att "drevets" framfart var en av de få positiva saker jag trodde att valresultatet skulle medföra. Kul att mediestudierna gett något i alla fall. Int så avancerad analys man behöver göra i och för sig: journalisterna är till störst del röda och journalisternas och mediernas (fjärde?!) roll är trots allt att granska makthavare. Summa summarum, alliansen skulle få ett litet helvete och det har dom hittills fått och den stormen lär inte bedarra på en sisådär fyra år. Politiska- och samhällsbevakande journalister har troligtvis och förhoppningsvis samlat på sig smutsiga och elaka rykten och faktum under de senaste årtiondena som de nu kan publicera med förevändningen att personerna nu är makthavare. Ibland är det skönt att vara underdog. Under tiden sitter - förhoppningsvis - de röda i sina stugor och mobiliserar.

- - -

Det här var det mest seriösa inlägg jag gjort. Tror jag. Well, de mycket få som läser min skit får helt enkelt stå ut med det. Heippa!!

När lite är mycket och nästan efterlängtat

2006-10-08T16:08:00.000+02:00

Så kan man säga om man har det här x-trakneget i alla fall. Det är så lite att göra att t.o.m. jag blir rastlös. Well well. Det är ju sällan något ont inte för med sig något gott, vilket arbeidet gjorde idag.

Jag köpte som en pizza från Lilla Palace. Kebabpizza. 40 kr. 40 kr! 40 kr!!! Svenska kronor alltså. Läsken gick lös på 8 kronor. Gåbben bakom disken fick t.o.m. 2 pix i drix (hehe, rimma sig lite). Nåväl. Pizzan var liten men ovanligt fint upplagd med saker och ting i ordning. God var den också. Ett tips från mig är alltså att ni bör käka en pizza på Lilla Palace ifall ni råkar befinna er i gamlestaden och är hungriga.

- - -

Jag fick som VG på vetenskapsteorihemtentan. Smarrigare än pizzan kan jag lova. Som vanligt misstänkte jag det värsta men som tur var hade de som bedömde mitt alster en gnutta humor och tyckte det var rolig läsning. Göttans.

- - -

Nu äre metodpraktikan som gäller. (Kursen börjar inte förrns på måndag men jag läser lite i förväg bara för att...) Är det bara jag som tycker att också den boken är rolig eller? Kan vara så att jag verkligen är den ende eller så äre som så att jag intalar mig själv detta...hur som helst så hoppas jag att det leder till godkända betyg i slutändan.

- - -

NHL-säsongen är igång. Boston började med en förnedrande torsk mot Florida Apelsinian Pantertanters med 8-3. Andra matchen gick lite bättre med en 3-2 vinst mot Schampoo Bay. Z har visst gjort 4 assist på två matcher. Z som i Zdeno Chara alltså. Int den svenske Z:a.

- - -

Var med i HCP-tävling i onsdags. Gick som förra gången. 2 vinster och 2 torskar. Vann i alla fall mot tjejen som slog ut mig förra gången, vilket var kul men ofantligt turligt. Sen åkte jag ut mot en som till slut var i finalen. Kul värre. Framöver lär det bli fler tävlingar. Speciellt nu när jag har ett x-trakneg som förser min pluska med cash. Göttans!!

- - -

Pooltävling i "Olskrokens biljardhall" snart eller?

Pontus och amerikanerna

2006-09-30T10:05:00.000+02:00

Sjöng och spelade om en viss Christopher Columbus. Men he int den Colum... som är intressant ur min synvinkel idag. Nej då, den jag åsyftar var lagens och förvirringens man. Lagens pga av sin tjänst som oljerocksbärande och cigarrrökande konstapel av okänd rang. Förvirrigens man pga att han alltid låtsades vara oerhört förvirrad men hade en, för krim-jim och hans kompisar, väl dold agenda som alltid slutade i kurran för de orättfärdiga.

Well, egentligen har inte Mr. Columbo något att göra med detta inlägg heller det råkar bara vara så att jag igår var på ABC-kurs (Andning, Blödning [och numer] Cirkulation) med hans iranske tvillingbruscha. Jag tvivlar på att de vet om släktbandet. Denne iranske man var hur som helst den mest förvirrade människa jag stött på sen jag och en kompis besökte hans otroligt dementa mormor på äldreboendet i Pajala. Att snubben sedan råkade vara en exakt kopia av konstapel Columbo till utseendet gjorde inte själva mötet mindre roligt.

Frågan jag idag ställer mig är dock om iranske bruschan hade någon agenda som doldes av alla de förvirrade frågor han ställde. En framtida frågeklassiker kommer t.ex. vara den om hur man gör för att få bort kyckling- eller fiskben från halsen, vilket i alla andra sammanhang hade varit en relevant fråga, men här ställdes den i anslutning till en diskussion om hur man gör när något slagit lock för luftstrupen. Läraren sa då att ett fiskben i halsen knappast är dödligt men irriterande. Det var roligt.

Vad kan denne iranske Columbo varit ute efter och var han i så fall ute efter mig? Det är frågor jag aldrig kommer att få svar på, i alla fall inte i tillräckligt god tid för att kunna undvika kurran.

PS. Läraren hade en lustig röst. Rösten hade en för mig ny typ av anti-volym inbyggd. Munnen rörde sig men många gånger kom det inte något ljud ut. Kanske pratade han hund, vad vet jag. DS.

Stekigt värre i Kroatien

2006-09-10T14:08:00.000+02:00

Kroaterna steker vidare

- - -

Vart visst en lill-öl med Chris-Ingmar och Cabdriver-Mike igår. He började som lugnt med grillbiff på någon uteservering. Ölen smakade oerhört gott och det var nästan så att en tår rullade ner för kinden av den välbekanta smaken. Naturligtvis slutade kvällen med konvulsioner och kräk-kaskader. Att man aldrig lär sig tolka tecknen som tyder på överladdning.

Hur som helst, det var jävligt roligt och Ish´s prissättning på bärsen är nog veckans absolut bästa grejj. Hade jag likt Dahnnjel velat recensera hade de fått maxbetyg för just det i alla fall.

15 kr/st kostade ölen. Svinbra i ett ekonomiskt och kortsiktigt perspektiv. Svindåligt i ett lite längre perspektiv och t.ex. ur Västtrafiks perspektiv. Huvvaligen.

Nåväl, allt ok idag trots lite bakfylla och jobb.

Skottsalvor och träningsvärk

2006-09-06T17:20:00.000+02:00

Nu så verkar jag kunna posta lite bloggish, he som bra att ha något att göra på det betungande jobbet.

Var hemma i Kiruna i nästan två veckor. Som behövligt kan jag säga. Hände inte så mkt. Inte direkt oväntat. Vi grabs körde i och för sig go-cart. Tråkigt att man fick träningsvärk av det också. Skönt att den höll i sig i nästan en vecka. Den du Dahnnjel. Jaja, man är mest otränad i svea rike. Inget att göra något åt. Eller jo det är det ju men jag orkar som inte.

Dahnnjel fixade jobb åt mig på en akademie som pysslar med balett. Grymt värt med pengar och extra j-a grymt med tanke på arbetsinsats kontra betalning. Efter första introduktionsmötet på det nya jobbet åkte jag vagn hem. Från det ruffiga gamlestadstorget till korsvägen för att hämta upp min käraste. När vi kom hem till "vår" hållplats var farbror haffa där med ficklamporna i högsta hugg. Det hade visst varit skottlossning på den vagn som mötte oss. När vi gick hemåt hörde vi också någon/några skjuta loss lite efter spårvagnslinjen. Vi intalade oss att det var nyårsraketer eller annat för att inte behöva springa (träningsvärksrädsla typ). Kul jul i Tynnered. Där händer alltid något - kan man ju försöka trösta sig med.

Skottsäker väst någon?

Nu har jag jobbat ett par dagar och har insett att jobbet är relativt händelselöst och internet tar upp en mkt stor del av arbetsdagen. He gör som inte så mkt bara man slipper påminnelser på räkningar och kronis som dörrknackare.

Skolan har också börjat. Jävlans smarrit med vetenskapsteori. Det är nu jag ska få svar på hur allt inom MKV är funtat. Perfekt. Eller perfekt å perfekt, det hade ju vart bra om man vetat det man kommer veta om några veckor för typ 1-2 månader sedan. Då hade jag inte behövt läsa c-kursen igen och kunnat söka riktiga jobb där arbesinsatsen kontra belöningen varit helt annorlunda. Förhoppningsvis. Men men, hade jag vunnit på lotto (trots att jag aldrig spelar så jävlar)...ja ni förstår resonemanget.

Nåväl. Har någon vägarna förbi gamlestaden i GBG så kan ni ju alltid titta in en sväng - he uppskattas!

Det trodde jag då aldrig

2006-08-22T22:06:00.000+02:00

Men nu har jag väl mer eller mindre skitit i det blå, gröna och det gula skåpet i och med ett sorts medgivande till en eventuell flytt till sthlm.

Men jaja, vad ska en göra när det inte finns några jobb för min bättre hälft - he bara å krypa till korset. Sthlm blir dock inte ngn långvarig lösning - om det nu blir en lösning överhuvudtaget, jag bor ju int där än - bara så man får in foten i branschen.

Hur som helst är det ju trots allt en c-kurs på en termin mellan mig och craptown. Alltid nåt.

Spelade biljard idag. Var sämre än när jag började spela för ganska exakt ett år sen. Upplyftande. Måste spela imorrn med för att se om jag verkligen tappat så mkt.

För att fortsätta på den här dagboksbloggen så kan jag nämna att min näsjävel håller på att vittra sönder. Det hade kunnat vara lite The Eagles-häftigt med kokain men icke. Det är Leif "Loket" Olsson sexigt med en salt förkylning och torr lappländsk luft. Wow. Jean Pierre Barda ansiktskräm löser bekymret åtminstone temporärt. Well, nu har jag tamejfan lättat hjärtat nog för ikväll.

Mitt i all friidrott

2006-08-10T18:32:00.000+02:00

...blidde det visst ett riktigt tungt bakslag för min del.

C-uppsatsen som jag pysslat med hela sommaren i godan tro om slutmålet som var ett seminarium i Helltown, Småland den 21:a augusti gick i stöpet. Hade jag varit några kilo tyngre mellan öron och ögon så hade jag säkerligen förstått att uppsatsidéen hela tiden riktades mot en återvändsgränd. Skiten krackelerade, kan man säga. Svår misär alltså.

Well, eftersom jag numer bara har ett enda j-a mål med livet - att kirra uppsatshelvetet - så skickade jag iväg en mejlfråga till den alltid så snälla Johannison om det eventuellt fanns lediga platser på c-kursen nu i höst. Det fanns det visst och ett välkomstbrev är nu på väg.

Varje mynt har två sidor. Trist bara att den ena erbjöd en resa tillbaka i tiden på ungefär 2-3 år. Men vad gör man inte för att kunna titulera sig som filosofie kandidat i medie- och kommunikationsvetenskap? Tydligen det mesta inklusive Litteraturstudier a´ 5p, Vetenskapsteori a´ 5p samt Projektarbete a´5p. Sköne.

Nånå. JMG var ju trots allt platsen där jag fick tillbaka nåt sorts förtroende för den så kallade klassresan och möjligheterna att göra en sådan för en vanlig j-a lapplänning.

Jaja, nästa gång en blogg kommer upp kanske den är skriven i den där förbannade MKV-datasalen bland allt "pack". :-D Hur som helst får man ju då nöjet att följa nästa års IP-studenter på nära håll när dem ska göra den sista Komin-dagen ever och den stress det innebär. Ska bli skadeglatt iaf!

Brokeback Mountain

2006-07-19T20:07:00.000+02:00

Nästan en sån resa blev det för mig och my main man Björte. Fast utan det homosexuella sexet och utan cowboysar-livet på ett berg.

Det vi egentligen gjorde var att åka iväg en sväng. Jag visste från början inte ens vars vi skulle men efter första rondellen i tynnered luskade jag ut att det var till Norges Stockholm vi skulle. Oschlo för den som inte löste minigåtan.

Eftersom inte någon visste var vi skulle så blev det naturligtvis en liten på spåret tävling för min kära sambo. Jag fotade med mobilen och skickade kryptiska meddelanden utefter hela vägen. Hon knäckte svaret när vi redan hade varit i Oslo ett bra tag och Winnerbäck-ledtråden släpptes.

Ty vi lullade på Karl Johan(n). Vi var faktiskt också i slottsparken och knäckte pilsner. Folk tittade konstigt på oss. Antingen var det för att dem luktade till sig svenskefaen eller så är det typ dödsstraff för att dricka öl på allmän plats i Norway. Hur som helst var det iaf ingen som ofredade oss.

Well. Norge och Oslo alltså. Två riktigt sjuka saker upptäckte jag i vårt västra (och på vissa ställen vårt norra också) grannland.

1. När man inte ska gå över de bevakade övergångsställena så är det två röda gubbar och inte en som i svääähje. Funderade först på att det möjligtvis handlade om det ekonomiska att ha likadana lysen för pedestrianerna som för de motorburna men min elektrikervän menade att de inte var likadana. För övrigt så ändrade lamporna till grönt helt ljudlöst vilket gjorde att man ibland stod kvar så där fånigt länge - SVENSKEFAEN!! typ. Råkar någon sitta inne med en teori eller rentav svaret på detta så skäms inte för att skriva en kommentar!

2. En largepizza + hemkörning till hotellet skulle ha kostat (för vi köpte förstås inte det) 300 norska fula ihåliga enkronor. Fy satan att det alltså blir, typ, 353 snygga o-ihåliga svenska enkronor. Fatta själv hur sjukt det är!! Pizza i Norge motsvarar typ gåslever i Sverige. Kravattbärare lär ha olika kostvanor inom norden. jaja. Undra just va fan man äter när man är tokbakis i Norge? Möjligtvis Subway eftersom det sjukt nog var det billigaste vi hittade att fylla truten med. Då fattar kanske ni som inte varit i Norge och reflekterat över matpriserna hur innittihelivitti dyrt det är där. Ni bör dock ha ätit på Subway i Sverige för att haja jämförelsen. Men men.

En annan grejj. Jag tror att jag fick solsting också. Snacka otuff man känner sig då. Skallebank järnet och det perifera seendet försämrades med typ 50 %. Jag tål nog inte Norge. Eller, så beror det på bristen på solsken innan resan som mynnade ut i en dramatisk krock av bara solsken vilket kulminerade på en sorts betonggris (som var helt annan än dem som finns i Sverige för övrigt) vid schtooorbåten och den taxfreeshop som fanns där nedan. En vart som tvungen att köpa sån där mineralvatten för 22 salta ihåliga norska enkronor. Blir la typ 27 svenska. Återigen, det är förbannat dyrt i Norge. Norge är rätt ok ändå förutsatt att man har med sig sin sugardaddy (Björte) som snällt öppnar pluskan och flashar platinakortet. Hehe, neeee så var det inte riktigt, men nästan det var ett helt vanligt Svenskt jävla visakort som visst inte funkade i alla Norska ajtomater. Skräll, allt ska vara helt annorlunda i Norge.

Åtminstone inlämnat

2006-06-02T12:50:00.000+02:00

Men det känns som att man lämnat ifrån sig en del av sig själv och sitt intellekt. Det värsta är ju förstås att någon annan ska bedöma detta, både examinatorer och opponenter, och alla kommentarer blir således ett litet angrepp mot en själv:

Ni kanske skulle ha gjort så här... = Du kanske borde sluta med ditt sätt att vara...
Det här tycker vi inte passar in... = Du kanske borde ge fan i akademiska studier...
Layouten är ganska tråkig... = Du är ful och din skallighet är horribel...

Tjaa, vad fan ska man göra?!
Det är bara att bryta i hop och komma igen. Skiten ska ju trots allt presenteras för uppdragsgivarna också. Kul jul att det är akademiker man ska presentera för.

Jaja, för er som inte fattar något om det här så har jag och kompanjonen lämnat in ett sorts projektarbete, typ som en B-uppsats.

Söndagen

2006-05-16T14:13:00.000+02:00

Nu behöver jag inte skämmas för att Göran klarat biffen men inte jag. Jag har nämligen lyckats göra ett spräng-leg i 9-ball. Förfarandet var som sådant att jag endast sprängde i sjuan men rensade sedan av hela bordet. En liten kilometerstolpe för en biljardspelare. Bollarna la sig förvisso rätt fördelaktigt men ändå. Jag misslyckades med dessängen från fyran så femman och sexan var tvungna att tersas i rätt snävt. Åttan låg i stort sett i ett hörnhål och nian låg nära pricken så de två sista var mest psykiskt svåra men egentligen enkla bollar.

Hur som helst är det skönt att äntligen kunna säga att man gjort ett sprängleg. Nu må jag börja kriga på årets mål i snooker: 50 i ett break. Helt omöjligt ska det inte vara men det krävs en del träning som vanligt. Milen har i och för sig lyckats fixa fram en borste till snookerbordet så nu kan man i alla fall få bordet hyffsat inför varje träningstillfälle.

...and now it´s snookertime!!

Dagen som vi alla väntat på

2006-04-27T09:31:00.000+02:00

Nåja.

Jag ställde upp i en biljardturnering igår. Pyntade 100 bagis för tävlingen och 20 för ett handicapkort. 1+1=2. Det var alltså en handicap-turnering. Handicap i biljard kan jämföras med handicap i golf.

I turneringen spelades femma-nia (femman 1 poäng och nian 2 poäng i övrigt nineball regler) till 21. Högsta möjliga handicap för sämsta möjliga spelare är 16 poäng från början. Jag trodde att jag skulle hamna på 10-12. Men nej då, efter en kuppartad förhandling med ärkemongot (alla som hängt på biljardklubben vet vem som menas) inblandad hamnade jag helt sonika på 8. Va fan. Hur skulle jag handskas med det handicapet månntro?!

Well, i första matchen fick jag möta själva tävlingsledaren och således också en relativt rutinerad, men otränad 10-hcp:are. Efter en mycket nervös start och nervöst spel låg jag helt plötsligt under med 15-9 och motståndaren hade en given nia i hörfickan men snubben råkade få en överstöt och följde med nian ner i hålet med egon. Enligt reglerna skall då nian återplaceras på "pricken" och jag ska få handboll, men kutym i dessa sammanhang är att man då "skänker" nian, vilket han också gjorde. Jag har för mig att ställningen efter det lägget blev15-12 eller så. Efter mer nervöst spel från min sida och slarv från motståndaren tror jag minsann att vi kom till 17-17. Till slut så vann jag i alla fall min premiärmatch med 21-19 eller nåt sånt. Jävulskt skönt men så jäkla nervöst det var. Det trodde jag inte.

I och med vinsten hade jag hur som helst uppnått målet med turneringen som också var av karaktären "dubbelcup" - om det nu säger någon någonting - men det innebar i alla fall att jag vid två förluster skulle vara utslagen och vid minst en vinst skulle jag få spela minst tre matcher. Målet för dagen var också att få lira tre matcher. Tro´t eller ej men jag fick tamejtusan lira fyra matcher varav den sista var en kvartsfinal. De tidigare två matcherna var jämna och jag drog det längsta strået i en match och torskade i den andra. I kvarsfinalen mötte jag en tjej som föregående helg varit i Helsingborg och spelat SM. Hon hade handicap 3 och var också den första spelaren jag mötte denna dag med lägre handicap än vad jag hade. Skumt. Här åkte jag på patrull och torskade med 15-21 trots att nerverna lagt sig under späcklagrena som sig bör. Hon var helt enkelt för bra och hade nog också ytterligare växlar att lägga i vid behov.

Well. Turneringen var i sig en liten vinst för mig då jag trots allt vann två matcher och bemästrade mitt handicap hyffsat. Med mycket stor säkerhet kommer jag att spela fler liknande tävlingar. Måste bara spara ihop pengar till dem...

Efter regn kommer mer regn

2006-04-14T12:15:00.000+02:00

Men sen kommer tamejfan solen. Det måste den göra.

I Boston Bruins fall består solskenets ljuva strålar och värme av en lite pojkvasker från Quebec. Patrice Bergeron heter han. Spolingen är född 1985, och är således inne på sitt 21:a levnadsår. I natt gjorde han sitt 30:e och 31:a mål för säsongen. I och med det 30:e målet är han den yngsta någonsin i Bruins historia att nå den "milstolpen". Rätt stort i och med att laget trots allt är ett Original six lag och börjar nå tresiffrigt vad gäller åldern.

Hur som helst. För de som håller sig någotsånär uppdaterade vad gäller NHL-hockey vet att mitt favoritlag har gjort allt annat än succé det här året och kämpar nu som bäst för att komma så långt ner som möjligt i tabellen och då få fördelen att drafta tidigt, helst först.

Innan säsongen satte igång hade ledningen för laget en briljant idé om att inte skriva kontrakt med så många spelare i tron om att pågående förhandlingar om ett lönetak skulle göra så att det fanns ett tokigt överflöd av duktiga spelare som man skulle kunna norpa åt sig och bygga ett slagkraftigt lag. Allt gick åt helvete. Lönetaket kom förvisso men därtill kom också en lönesänkning på typ 20-30 % för alla spelare vilket gjorde att de flesta lagen kunde behålla sina stjärnlirare och där stog Bruins med endast ett fåtal spelare kontrakterade.

Man hade i och för sig kvar grundstenar i lagbygget såsom Joe Thornton, Sergei Samsonov och Andrew Raycroft (de två senare som bägge förärats med en Calder Trophy som årets rookie, SS 1997 och AR 2004). Gud från Kungälv - Per Johan Axelsson - skrev på ett nytt kontrakt. Det såg trots missbedömningarna hyffsat ljust ut. En second-line-center vid namn Alexei Zhamnov lyckades man kontraktera plus några rutinerade rävar. Som supporter började man nästan tro på att laget byggdes för att vinna Stanley Cup. Det gjorde dem säkert också men lagen om all jävlighet hade man glömt att ha med i beräkningarna.

En efter en blev spelarna skadade. Zhamnov hann göra typ 10 poäng på 20 matcher innan den veka rysskroppen sa stopp för säsongen. Samsonov, eller glasryssen som han också kallas, var naturligtvis skadad lite från och till. Leetch, Boynton, Moran och även Axelsson fick också skador som gjorde att de missade matcher. Bruins har under säsongen alltså haft en hel jäkla massa skador på rätt så viktiga spelare. Laget förlorade massor av matcher och ledningen fick än fler briljanta idéer. De gjorde det otänkbara och tradade iväg Thornton mot tre stycken dussinlirare från San José. De tradade även iväg Samsonov mot en halvtaskig center och ett hyffsat löfte.

Det som en gång varit framtiden för Boston Bruins fanns helt plötsligt inte kvar. Bytt är bytt kommer aldrig mer tillbaka (vilket jag fortfarande har svårt att smälta).

Men i den här misären kliver en fjunig lite fransk-kanadensare fram och spelar som man önskar att de bortbytta stjärnlirarna kunnat göra men inte gjort. Han är en av de yngsta i truppen men bär laget på sina axlar. Han tacklas, assisterar mål, gör mål och speedskejtar.

Tips: Kolla in Bruins officiella site för en Bergeronsk förnedring av det äckligaste lagets kanske äckligaste back. That´s how hockey is supposed to be played.

Patrice draftades sent för att inget lags scouter trodde att han skulle kunna bli något. Han fick vara med på Bruins training camp - "för att se och lära inför framtiden" - men gjorde så stort intryck på tränarstaben att han fick kontrakt och plats i truppen. Han var en av få spelare som fick godkänt efter det senaste miserabla slutspelet. Mr. Bergeron är alltså en sån där framgångsaga som nästan bara finns på andra sidan pölen.

Patrice Bergeron är en Bruins-supporters ljuskägla i mörkret. Patrice kan vara den som till slut får Bruins att slå ut dem äckliga jävlarna från Montreal. Patrice kan vara den som till slut ser till att Stanleys buckla än en gång kommer till Boston. Patrice kan vara en av de som får äran att få sin tröja upphissad i taket på TD Banknorth Garden. Må nu för fan Orr, Neely, Bourque och andra högre väsen se till att han får vara kvar i Beantown.

Bror Henrik

2006-04-12T09:23:00.000+02:00

Tur för honom att han inte hette Daniel.
Det hade blitt otäckt.

Bror Henrik var en gång en framgångsrik ekonomijournalist på GT (hrm) och sedan också på Reuters. Nu är han dominikanmunk (munk åtminstone).
Snubben har helt sonika avlagt löften till gud om att inte äga något och att absolut inte ta på sig själv eller på någon annan i sexuella syften. Jag nämnde något om Maslows behovstrappa igår och inser idag att jag är ett par ljusår ifrån steg 5 i jämförelse med Bror Henrik.

Munkjeveln hade i sitt tidigare liv som journalistslyngel med ekonomi som huvudintresse mest troligt en hel del cash på banken och en hel del prylar som han brukade flasha inför sina beundrande vänner och väninnor. Säkerligen ägnade de sig också åt att ta på varandra framför flatscreenskärmen.

Han hade, vad man skulle kunna kalla, allt. Han övergav det för något helt annat, något helt oväntat och något helt underbart. Tydligen. Han var nöjd, glad och tillfreds med sitt nya antionanistliv. Jag kan inte låta bli att bli imponerad att han vågade. Han vågade och han vann. Stort alltså.

Det här såg jag på nyheterna i morse. Töfft värre.

Alice in Chains - mitt gamla favvoband - är nu klart för Hultsfred. Ballt. Trodde aldrig jag skulle få chansen att se dem men det kommer jag med stor sannolikhet få göra nu i sommar. I och för sig har ju heroiniströsten Layne kastat sprutan och hoppat ner i en kista for good vilket decimerar bandets karisma och knarkarstatus. Jeje, hur som helst ska jag nu få se dem i alla fall.

Well, nu bör jag nog försöka ta tag i införskaffandet av en SPSS-bok. Sen jävlar blir det köra av.

Efterlysning

2006-04-11T13:55:00.000+02:00

Sökes: Lärobok för SPSS
Finnes: Två statistiksugna manliga studenter i Västra Götalandsregionen

Problemet med bristen på bokafan hade varit minimal vilken annan vecka som helst. Nu råkar det vara så att personen som sitter på bokresurserna är på påsksemester. Genom lite logik så förstår man rätt snabbt att bokafan måste hittas/stjälas/lånas från annat håll...

Fortsättning följer med stor sannolikhet. Korrelationen mellan variablerna 'SPSS-bok' och 'annat håll' pekar i alla fall på det.

Tihi...

(Ska SPSS användas så måste man tamejtusan börja prata statistikerlingo också)

Tiden går och jag tappar hår

2006-04-11T10:44:00.000+02:00

Skönt att mejlkorrespondens går så jäkla snabbt

Jag och kompanjon Chris skickade iväg en synopsis (vad vi ämnar göra) till handledaren i torsdags med förhoppningar om kommentarer såsom: "ja, det där verkar som ett vettigt sätt att styra upp studien" och "vi kan ha en liten get-together på måndag eftermiddag". Men icke. Inte ens ett mejl som sa motsatsen. Well, handledaren har ju tydligen celldelat i helgen så det kan ju vara orsaken.

Vi skickade även ett mejl till en snubbe som har tillgång till en hel del rådata som vi tänkte använda till ovan nämnda studie. Det mejlet skickade vi i går. Inget svar där heller. Detta kan vi i och för sig skylla på påsken ty alla lärare måste ju vara lediga då, medan alla studenter skall studera då. Skönt att det passar så bra i hop så jäkla ofta.

För visso ska inte den här studien, och strategiförslaget som det skall utmynna i, inte vara färdig förrns i juni men ändå. Man vill ju i alla fall komma igång med skiten. Nu kan vi ju tamejtusan inte ens låna böcker på grund av att bibliotekets server ligger nere på obestämd tid. Kukens vrede. Allt går inte smärtfritt.

Jaja. När vi nu kan komma igång med studien som sådan tror jag det kommer att bli mycket intressant. Meningen är att vi ska utarbeta en sorts kommunikationsstrategi för att stärka JMG:s profil gentemot prospektiva sökanden. Kan bli hur kul som helst. Allvarligt. Först ska vi göra en B-uppsats (typ) om hur gymnasieelever och andra potentiella sökanden tänker och gör inför valen till högskola eller universitet. Utifrån den studiens resultat och analys skall vi sedan utarbeta strategin. Denna process blir mest troligt väldigt likt hur det sedan kommer att bli i den riktiga världen - arbetslivet. Analysera situationen och omvärlden för att sedan dra slutsatser och göra konkreta planer för framtida strategiskt kommunikationsarbete.

Jävulskt kul att få göra något som man förhoppningsvis ska jobba med i framtiden. Jävulskt kul att man också tycker att det är jävulskt kul.

Maslows behovstrappa steg 5 - here i come!!

Korrigeringar

2006-04-10T11:21:00.000+02:00

Korrigering 1: Toalettpappersbehållare heter mest troligt toalettpappershållare. Fack- och yrkesmän - jag ber så hemskt mycket om ursäkt. My mistake.

Korrigering 2: Dahnnjel, du har helt rätt, jag måste ju hänga ut skitstället istället för att hålla inne med fakta om oegentligheter. Stället har ett namn som påminner om kladdiga fingrar.

Nog om korrigeringar och över till kuriosa
Det finns faktiskt biljardköer som heter Balabushka, trodde det var ett Hollywood-påfund. Köjävlarna kostar skjortan, en kroppsöppning och åtminstone en tredjedel av snittstudentens lån till CSN.

Det finns även en kö som heter Hustler (efter filmen med prefixtillägget The). Kön ser ut som en vanlig hallkö men är egentligen en rätt dyr proffskö. Rätt kul.

Min bättre hälft har lagt märke till något roligt. När spårvagnsnätet börjar byggas om alt. repareras - då jäklar är det vår. Svinbra.

Så har det också hänt

2006-04-02T16:17:00.000+02:00

I en av stadens alla krogar har jag blivit nekad i baren. Det har aldrig tidigare hänt eller så har jag varit så berusad att jag inte kommer det. Så var det inte i fredags kan jag säga. På lyset, lite glad under fötterna, salongsberusad - call it what you want - på den nivån var jag.

Bartendern var dock av annan åsikt. Tydligen. Jag fick glatt ta mig ett glas vatten. Mumma. Funderar dock fortfarande på varför detta hände. Min mellansyster som var min partner in crime för kvällen menar i alla fall att jag gick rakt, pratade utan att sluddra och var normalt packad.

Det kan vara så att bartendern var/är utsänd av iogt-nto för att kontrollera intagningsnivån på vilsna lappländska pojkar..hrm..män...men så konspiratorisk är jag inte.
Det kan också vara så att han på någon millisekund bedömde mig vara för full och likt en domare i fotboll eller hockey sedan inte kunde ta tillbaka sitt misstag genom kompensationsuppfyllning av ölglasen då jag kastade in handduken och drog hem kort därefter.
Det kan också vara så att han trodde att jag raggade på vad som är min syster och således tyckte att jag var rätt jävla äcklig för att hon är för ung och på så vis bestraffade mig genom strypning av alkoholtillförseln.
Det kan nog också vara så att han genom samma slutsats som ovan tyckte att jag borde nyktra till lite ifall jag skulle få till det. (usch vad äckligt det blev nu)
Det kan också vara så att han under mina tidigare besök på klubben noterat mitt överlägsna alkoholintag och berusningsnivå och kunde således anta att jag var på samma nivå denna gång. Men har en bartender så bra minne? Tveksamt va?!
Det kan också vara så att man kvällen till ära bara fick köpa och dricka 3 öl, men då måste ju minnet och en samkörning mellan de olika bartendrarna koordineras enligt någon sorts superrutin som jag inte tror existerar.

Well, hur som helst får jag nog aldrig svar på den här frågan förutsatt att jag inte frågar den långhårtige jäveln nästa gång jag går dit. Det förutsätter i och för sig att jag måste gå dit igen och dricka ölen som så vitt jag kommer ihåg smakade skit och jävulskap.

Jaja, det var hursomhelst ganska trevligt fram till det här inträffade och kvällens nota slutade på OFATTBARA 280 kronor sammanlagt. Systembolaginköp inräknat. Sjukt billigt.

Kvällen går till historien som den med mest fylla per krona. Lätt. Jag menar, jag blev ju trots allt stoppad i baren som någon sorts Chrille Pettersson-imitatör.

Hönan eller ägget - Vad var egentligen först?

2006-03-29T14:15:00.000+02:00

En sak har upprört, nä, gjort mig småförbannad i rätt många år nu. Höjden på toalettpappersbehållarna (TPB).

Hur fan tänker man när man sätter upp dem på väggen ungefär 75 cm från golvet? Det finns säkert någon sorts regel för det här och byggarbetare, eller de som helt enkelt är TPB-montörer måste således förhålla sig till denna. Detta gör dessa personer oskyldiga i sammanhanget, men de som stiftat lagen/regeln måste vara kvinnor eller helt enkelt imbecilla, icke uteslutet att det kan vara samma sak. Nå.

Så här, jag är snubbe och kissar stående (vilket är en av de största fördelarna med att vara man för övrigt). Jag är också en snubbe som gillar att torka av min kissanordning efter att den fyllt sitt syfte för stunden. Då brukar jag föredra papper. Papper finns vanligtvis i en TPB som är fastsatt på väggen. Dessa brukar jag sikta mot (nej, inte med kisset) för att rycka åt mig en bit papper, och ja, avlägsna fukten. Problemet är dock att dessa jävvla TPB:er nästan alltid är fastsatta, från min ståndpunkt vid kissning, snett bakom mig i knähöjd, eller liknande. Pappersbitarna tas i regel från undersidan av TPB:n vilket gör att höjden på det icke så hållbara papperet är på ungefär 50 cm höjd. Fipplandet är totalt - hålla koll på kissanordning för att inte fukta ner byxor samtidigt som man ska greppa papper som lätt går sönder.

"Män kan inte göra två saker samtidigt."
...säger säkert kvinnor i kör och skrattar sedan med en hand på magen.

TPB:na är såvitt jag förstår alltså placerade så att en sittande toalettgäst skall kunna roffa åt sig papper på ett smidigt och lätt sätt. Jag är 183 cm lång. Mina armar är på ungefär 100 cm höjd när jag står upp och de hänger utefter sidan på min kropp. Ni förstår problemet. En stående (moi + majoriteten av alla män) är alltså inte tilltänkta för denna sorts aktivitet. Detta leder ju naturligtvis till att man (säkert många män som är med på resonemanget om de nu inte vågar erkänna) helt enkelt hoppar över fuktavlägsningsproceduren och kör ett lätt spastiskt ryck istället. Fresh. Eller inte.

"Kisschock - män torkar inte snasen efter toabesök"
...skulle kunna vara en löpsedel på någon kvällsblaska i Sverige. Det är säkert så här på många håll i landet. Många kvinnor tycker säkert att detta är äckligt och föreslår således direkt en sittande kisställning - läs parentesen i stycke tre igen.

Enligt mina beräkningar skulle dessa problem kunna lösas genom att placera TPB:er ungefär 40-50 cm högre upp på väggarna vilket skulle underlätta för oss stående män avsevärt. Detta skulle inte heller göra proceduren för sittkissare desto svårare, man når rätt högt sittande på en toastol. För att sno begrepp från en viss Grunig; en win-win situation uppstår.

Hönan - alla män är äckliga och torkar inte snasen efter toabesök
Ägget - TPB:s placering omöjliggör snastork efter toabesök

Smo.kie

2006-03-21T16:15:00.000+01:00

Jag var alltså på en konsert i fredags. Den första jag besökte i götlabårg. Hmm, tamejfan den första icke-festival-konsert jag varit på någonsin. Bara det är ju rätt patetiskt. Well, de som intog scenen efter det usla förbandet var alltså Smo.kie.
(Ni märker kanske att jag lite snyggt lägger in en punkt mitt i bandets namn. Det är för att jag inte vill sammankopplas med ett band som skrivit och spelat in sådana jävvla skitlåtar. Nog om det.)

När jag först anländer till konserthuset med min yngre syster (som var den som fick mig att gå dit överhuvudtaget då hon fick biljetterna i 16-årspresent) undrade jag om jag kommit rätt. Folket hade på sig kostymer och dräkter. Jag väntade mig skinnvästar och träskor. Är det inte bara raggare och "böss" som lyssnar på Smo.kie? Tydligen inte, den större delen av publiken var helt jäkla vanliga medelklassnissar och nissor som diggar den här typen av evenemang. När jag väl kommit in i lokalen såg jag någon skinnväst men var ändå tvungen att fråga biljettnissen om jag var rätt. Det var jag. Sköne, snart får jag sätta mig ner och bli av med den här konserten.

När jag och syter väl kommit i stol nummer 1003 och 1004 blickade jag ut över publikhavet..hrm ca. 1200 iaf...och tyckte mig se ett visst religiöst skimmer över alla. Var detta egentligen något sorts väckelsemöte för Pingstky.rkan eller Sc.ientologerna? Hade fan kunnat vara det. Men icke. Alla verkade hur som helst glada och belåtna över att vara i just den här lokalen just den här dagen, dem hade inte gått fel.

Förbandet kliver på och en handfull människor blir lätt galna. Vansinne. Låtarna dem spelade och det bandet utsöndrade från scenen var knappast energi, lycka eller underhållning. Dem var tamejfan det sämsta man kan tänka sig. Dåliga låtar och ingen underhållning alls. Worthless piece of shit, typ.

Nåväl, efter en 30 minuters öl och kiss-paus (för de som förfriskat sig innan skiten började) klev gubbarna från Smo.kie på scenen.
.
.
.
.
.
.
.
.
Hur fan ser dem ut egentligen?
Det här kan ju verka elitistiskt men dem såg förjävliga ut. Basliraren såg ut som en korpulent Rudi Völler iklädd en lila-skimrande skjorta som han mycket väl kan ha snott på Pajalamarknad i det där finska ståndet from hell.

Keyboardisten såg ut som basspelaren i The Jam - fast inte på långa vägar lika snygg i sin hockeyfrilla. Dessutom var denna frisyrvariant långt mycket högre och längre i nacken - helt fel 2006. Helt fel på den här sidan 1983 förresten.

Sångaren och leadguitaristen verkade tro att bara de håller på tillräckligt länge med musiken blir de lika unga och odödliga som slagdängan om den där förbannade grannflickan. Icke.

Huvvaligen säger jag bara.

TROTS det här, och jag säger TROTS med mycket stora bokstäver hade jag trevligt i ca. 2 timmar Smo.kie-terror. Vafalls?! Hur kan det komma sig?
Jo. Mina förväntningar på det här var ungefär lika höga som den gången då visdomständerna skulle ut. Jag menar, det kan inte bli bra med ett föråldrat skitband som spelar skitlåtar OCH som, det sedan visar sig, dessutom ser ut som skit. Men visst fan kan det bli helt ok. Dem här gubbarna ber liksom om ursäkt för att de spelar låtar från den nya skivan - det brukar väl annars vara så att det är det man gör på en turné?! Dem skämtar också om sin tunnhårighet. Dessa grå gubbar vet vad dem gör, för vilka och vad som förväntas. Och detta, mina bloggarvänner, det gör dem jävligt bra. Den spelningen jag var på var nummer 30 för året för bandet med S:et. När året räknas ut har dem plöjt igenom 160 stycken. En spelning varannan dag med andra ord. Tro fan att dem har rutin på vad publiker vill ha och när dem vill ha det. Bandet roade oss med mellansnack och några onakna finurligheter, de kirrade allsång och hade en sorts ljusshow. Vad mer önskar sig herr Medel och fru Svensk? Inte så jäkla mycket antar jag.

Summa summarum, Smo.kie gör det absolut bästa med det material dem har - och dem är mycket medvetna om just detta faktum. Ödmjukhet nämndes i GP-recensionen dagen efter och jag håller med. Ödmjukhet är något som premieras av mig i tider av bling-bling och skit.

Trots, nu med små bokstäver, detta kommer jag aldrig att bli något större Smo.kie-fan. Mest för att deras låtar suger getballe men även för att...för att........för....hmm....det är väl inte så jävvla ball och fresh helt enkelt. Well.

Förresten, jag glömde nämna damen i 45-50 års ålder snett nedanför oss som visst kommit fel. Hon måste trott att året var 1968 och Beatles var i stan. Headbangande publiker är väl något man lyckas se då och då, men det är väl rätt ute för tillfället. Denna dam däremot. Det hon gjorde med huvudet har man inte gjort sedan "bitar" "diggades" och brännvin gjordes på maskrosor. Hon headbangade med huvudet från sida till sida. Förstår ni hur kul jag hade åt det. Hoja. Maken till vansinnig dam har jag aldrig sett tidigare och jag hoppas att ni, kära läsare, får se något liknande en vacker dag. Troligtvis måste ni dock bege er till en Smo.kie-konsert eller liknande.

Skrivkrampschock

2006-03-16T12:32:00.000+01:00

Nu har jag fan skrivit trå semilånga inlägg som jag bara deletat. Orkar helt enkelt inte skriva. Inspirationsbrist. Benet.

Axelsson

2006-03-02T15:23:00.000+01:00

Axelsson den kämpande hockeykrigaren från Kungälv, han slipper nog omvärldsanalyser...

Axelsson den begåvade skrinnaren från Kungälv, han slipper nog det mesta som inte har med hockey att göra...

Axelsson den snygge alfa-hannen från Kungälv, han slipper nog bekymra sig om huruvida han har råd att köpa Kungörnens pasta eller är tvungen att bege sig till affärer som kränger Axfoods EMV-dito...

Axelsson - mannen man borde vart kompis med
Axelsson - mannen man borde vart
Axelsson - mannen

Lättnad

2006-02-27T09:29:00.000+01:00

Vars fan ska man börja, kanske med att mina siarkonster lyckades till 50 %. PJ gjorde ju 2-1 målet i semin och neutraliserade väl Jagr lite grann i alla fall. Nog om semin, det är ju gamla nyheter.

Finalmatchen var enligt mitt tycke rätt tråkig. Trots att det var så jämt målmässigt infann sig inte den riktiga nerven. Jag var inte riktigt nervös någon gång faktiskt, inte ens de sista 90 sekundrarna, trot eller ej. Brist på nervösa svettningar kan i och för sig bero på en sorts förkylning som är i antågande.

Hur som helst, vi ska vara glada att vi överhuvudtaget gjorde något mål, de två första målen var tamejfan ren tur. Vi fick ju inga riktiga skott på mål eller lägen heller. Lidas mål går i och för sig inte att prata bort men med bara det målet hade det varit 2-1 till lillebror och en total tragedi och (åtminstone) en veckolång depression. Lyckligtvis blev det inte så och rättvisa skipades återigen - det är alltid så när vi slår dessa knivbärande "rakka-bakka-dakka" från öst.

Det som känns så jäkla speciellt är att slå just lillebror. Det är så jäkla gött att se vuxna finska män sitta på läktaren och gråta rakt ut. Detta gör dem enligt sägen inte ens när de blir fäder för första gången eller när någon närstående dör, de botar alltid sånt med brännvin och en gammal hederlig knivfajt. Jag vet dock inte om jag vågar kalla mina känslor gentemot finland för hat. Det är väl starkt - men ändå inte. Det är inte så att jag skulle vilja starta krig och utrota dem.

Z Baumann skulle säga; utan "de" finns inte "vi".

Jag har funderat på var alla dessa hatliknande känslor började, det kan vara så som J Tornberg pratade om i studion, att det närheten till suomi som gör det. Men bara närheten till suomi gör inte hela fisken, i så fall skulle ju Norge också vara föremål för denna känsla och dit är det ju faktiskt än närmare (15 mil mot ca. 30) från Kiruna. Det kan vara den där zigenartjejen som någon gång i mitten på 80-talet spottade mig i ansiktet, till synes helt utan anledning (vilket det med stor sannolikhet inte var). Det kan också bero på alla skrönor om svenskhatande finnar som florerar i svea rikes nordligaste stad; finnar som bor i sverige i typ 40 år utan att kunna ett ord på svenska, finnar som jobbar i sverige åker till finland i en svenskregistrerad bil under hockey-vm och inte får parkera på bästa kompisens gård osv osv. Svaret har jag faktiskt inte så här på rak arm, det måste nästan bero på en sorts naturlag - det bara ÄR så - i alla fall om man som jag är uppvuxen i nordligaste norden. Människor här i söder verkar inte riktigt förstå det här, vilket på sitt sätt är lite småtråkigt. I och för sig så spelar inte heller det någon roll nu när vi vann mot lejonen och snuvade dem på guldet.

Hade vi torskat hade jag inte kunnat glädja mig med resten av alla medaljer vi tog. OS hade varit helt menlöst. Nu är det inte så, nu är jag glad, nej, nu är jag skadeglad - några resor bättre!

Sve vs. Tje

2006-02-24T13:10:00.000+01:00

Jag sticker ut min skäggiga haka och tippar helt sonika 4 - 1 till Sverige...

PJ Axelsson gör det matchavgörande 2-1 målet och neutraliserar Jagr så att Mr. Mullet liknar en pojklagsspelare.

Mina tornedalska siarkonster avslutas härmed.

Valet mellan att lägga eller ligga

2006-02-22T13:29:00.000+01:00

Vad höll tre kronor på med mot Slovakien? Tjaa om jag ska försöka bena ut det här så finns det väl två sidor av 3-kronorsmyntet.

Någon mailskribent (uppläst av Mr. Rippe i live-TV) antydde att hockeylaget bara "tog rygg" som en skidåkare. Det kan verka förkastligt att i sportsammanhang inte syssla med det som är själva grunden i sporten - att tävla för att vinna eller försvinna.

3-kr kanske har någon sorts tanke om att förlora för att sedan vinna, vilket kan vara helt rätt eller helt jäkla fel. Det får man ju se senare ikväll. Det underliga i hela den här B-Å.G soppan är väl att han sa det alla tänkt och förmodligen innerst inne velat. Han sa det i en TV-intervju. Självklart är det värdelöst om man ska se på det som PR-nisse. Men hur hade medieraset låtit utifall han rapat ur sig en klyscha som vanligt - "vi tar en match i taget, bollen är rund och allt kan hända" - och laget spelat precis lika energilöst som de gjorde igår? Det kan jag ju förstås inte svara på helt och korrekt men jag antar iaf att raset varit lägre och mindre smärtsamt för 3-kr och BÅG.

Nåväl, om nu BÅG råkar leda laget till att vinna OS-guld så kommer han personligen höjas till skyarna och kallas geni och internationell pga alla läxor han lärt sig i den långa och hårda coachskola som den Schweiziska ligan ändå är...hmm. Torskar 3-kr mot Schweiz så får han sparken och stämpeln som den sämst medietränade tränaren någonsin för att han sa sanningen.

Summa summarum.
Jag anser att BÅG gjorde rätt som påpekade det faktum att en förlust skulle leda till match mot Schweiz i kvarten. Det är ju helt jävla korrekt, sant och ändå det alla ändå tänkte. BÅG skulle i och för sig personligen tjänat mer på en sorts "spara-energi" linje istället för "torska-för-att-vinna" linje i sina uttalanden. Det jag har svårt att förstå är hur spelarna kunde spela så håglöst och sedan kunna hålla masken i intervjuerna efteråt och mena att dem "gjorde en bra match" och att de "självklart måste höja spelet till kvarten". Spelarna verkar således vara mer medietränade än BÅG är vilket iofs är förståeligt. Lirarna la sig till viss del men sa att de inte gjorde det. BÅG fällde några kommentarer som man kunde tolka till en betydelse som antydde att en läggning inte skulle vara så dåligt. Hade bara alla hållt masken, spelat av matchen och på bästa skådismanér menat att de gjorde så gott de kunnat så hade allt varit hur lugnt som helst och Mr Rippe hade kunnat sitta i studio-fåtöljen och bara fånle som vanligt.
Spelarna la sig säkerligen på hotellrummen och tog det soft igår kväll medan BÅG fick ligga med arslet i vädret medan en och annan Aftonblad- och Expresskuk fick passera hans tarmsystem. Snacka om att vinna eller förlora. BÅG kunde inte "talk the talk" men han får sannerligen "walk the walk".

Damkronor

2006-02-18T14:23:00.000+01:00

Svår gåshud igår eftermiddag när damkronorna lyckades straffa USA:s dito. Så jäkla gött var det! Skönt att damernas hockey också börjar få ordentliga kommentatorer och rejäl kritik när det behövs (Niklas Wikegård t.ex.). Det är viktigt för dem som lirar och för sporten som sådan, det blir mer professionellt.

Naturligtvis förstör ju Aftonbladet mycket genom att ge alla tjejer 5+ i någon sorts "bedömning". Det är ju precis det här som förstör allt. "duktiga, söta och fina tjejer...". Fuck that. Det tjänar ingen på. Alla tjejer var inte 5+ igår. Många var säkert det, men tamejfan inte alla.
Hur ofta ser man t.ex. att alla snubbar i ett lag får 5+ efter en hockeymatch? Hur ofta ser man en skivrecensent ge alla skivor av en viss artist 5+? Troligtvis aldrig. Det är inte professionellt bedömningsarbete ju!

Nä, hoppas att Wikegård och Tornberg fortsätter på den inslagna vägen och kommenterar sporten utefter dess förutsättningar och regler. Gnället om att "damerna inte får tackla" som, i alla fall jag hör alltför ofta på en viss biljardklubb och i andra sammanhang, hör inte hemma i etern eller i pappersformat. Vi har kommit längre i samhället och i sportens värld. Det verkar i alla fall som det när t o m Wikegård klarar att hålla sig från kvinnoförnedring.

- - - -
Längsta inlägget hittills, blir bättre och bättre på det här med bloggandet...

Det börjar röra på sig

2006-02-17T10:09:00.000+01:00

Två hela kommentarer, nästan oväntat. Kul kul. Precis som på den gamla goda Lunarstormtiden..

Jeje, det är ju OS nu, det borde väl nämnas iaf. Tre Kronor devalverade till max 1,5 kronor igår, helt värdelösa. Fast detta sänker ju förstås förväntningarna på nissarna på rören som nu kan spela sitt egna spel vilket innebär köttmur på blå och sarg-ut. Blir kul att se. Ehm.

Så kul var det

2006-02-16T12:35:00.000+01:00

Bloggandet var precis så roligt som jag misstänkte, en vuxnare variant av dagboksskrivandet på Lunarstorm. Iofs kanske det blir lite roligare om någon skulle få för sig att kommentera de alster man publicerar. Jeje.

Nu så...

2006-02-16T12:13:00.000+01:00

Happ, då har jag startat min nya bloggkarriär. Blir jag inte känd, rik och snygg av det här så får jag väl ta och söka in till Big Brother eller nåt annat nytt och fräscht medieformat.
Nä, troligtvis så blir det tamejfan ingenting av någonting som vanligt men man är ju tvungen att testa det här nya bloggandet som är så jävvla fresh och hypat över öronen.